Listan om yta

Jag vet att jag har gjort något liknande ett par gånger förut, men nu är det dags igen. Jag ÄLSKAR Marie Hammarberg – @stilkontot_ – på instagram och sparade ner den här listan för ett tag sedan för att kunna plocka fram vid tillfälle. När jag dessutom lyssnade på Jessica och Saras podd häromkvällen, som också hade tema yta, så blev jag såååå inspirerad. Nu kör vi!

Hur lång tid gör du dig i ordning på morgonen?

Det tar inte många minuter vill jag lova! Jag lägger extremt lite tid på mitt utseende sådär till vardags, dagligen, utan det blir mera ”stötvis” kan man säga. Jag går regelbundet till frisören och det tar 2-3 timmar varje gång, och så lackar jag naglarna ungefär en gång i veckan, men som sagt dagligen gör jag nästan inte nåt… Morgonrutinen innehåller tandborstning, påklädning och möjligen ett par drag med hårborsten, men det sistnämnda är bara ibland. Sedan 1-2 minuter för ögonbryn och fransar.

Och inför en utekväll då?

Först och främst är utekvällar knappt något som existerar i mitt liv. Jag är ingen kvällsmänniska. Men OM det inträffar så handlar det kanske om 5-10 minuter utöver det jag gör på morgonen.

Vad har du för sminkrutin?

Smink… alltså jag känner redan här hur jag har en sådan där liten inneboende tant som sitter på min axel nu och protesterar mot ordet. ”Smink är sådant som teatersmink. Makeup heter det!” Den lilla tanten är en föredetta chef till mig från tiden när jag jobbade med doft, hudvård och makeup. Tro det eller ej men faktum är att jag gjort en och annan brudmakeup i mina dagar, även om det faktiskt är en 15 år sedan eller så… Shit pommes frites vad åren går!

Men tillbaka till frågan om min MAKEUP-rutin. Jag fixar ögonbrynen med en penna från Anastasia och så lägger jag ett lager mascara på den övre fransraden. Thats it. För ett par år sedan hade jag mikrobladat mina ögonbryn, en form av tatuering, och hade lösfransar, så då gjorde jag ingenting alls på morgonen. Tyvärr bleks mina bryn snabbt så trots att jag mikrobladat två gånger så är all färg borta nu.

Och hårrutin?

Jag tvättar håret mycket sällan. Jag är en torris, så pass att jag kan få atopiska eksem, så min hårbotten producerar inte mycket fett alls. Mitt hår är också torrt i sig men extremt starkt, tjockt och tåligt, så det kan gå veckor. Ibland många veckor, mellan att jag tar vatten i håret. Men när jag tvättar så schamponerar jag minst två gånger med ett återfuktande schampo från Sebastian (HYDRE, den med turkos text) och sedan lägger jag i en reparerande hårmask från samma märke.

Jag går till frisören ungefär var 6:e vecka. Färgar utväxten varje gång och klipper ungefär varannan gång eller vid behov.

Hudrutin?

Jag är väldigt mån om min hud genom att jag är så torr. Hela min uppväxt slet jag med att inte ha bra produkter så när jag väl hittade rätt så har jag varit noga med att inte slarva med bra produkter. Dock är min känsliga hy gladast när jag rör så lite som möjligt så jag tvättar ansiktet när jag duschar, vilket vanligen är på kvällen efter träning, och sedan använder jag serum och ett riktigt maffigt nattbalm. På morgonen rör jag helst inte ansiktet alls. Tvättar jag mer eller smörjer massor blir jag lätt rödflammig, får plitor och torrfläckar. Så för min del gäller less is more.

Produkter som jag använder regelbundet är rengöring och serum från Eneomey och nattbalm från Decleor. Om jag duschar och tvättar ansiktet dagtid så smörjer jag med en dagkräm från Biotherm. Sedan har jag masker och lite annat som jag kör med ibland. Peelings och andra rengöringar likaså. Hyllorna i mitt badrum är välfyllda, men som sagt det är bara mina ”basprodukter” som jag använder dagligen.

Om du bara fick använda en sminkprodukt, vad skulle det vara?

MAKEUP heter det för faan!!! 😜 Ögonbrynspenna – LÄTT!!!

Vad är din favoritprodukt just nu?

Nattbalm från Decleor. Inte bara just nu utan mer eller mindre konstant de senaste 19-20 åren… Ända sedan jag först kom i kontakt med det då jag jobbade på en spa-salong i början på 2000-talet och de tog in märket. (Storhogna Högfjällshotell & Spa).

Vad önskar du att du var lite bättre på sminkmässigt?

Suck. Makeup. Bra fråga. Kanske på att faktiskt lägga en make lite oftare. Jag är bara så rackarns lat. Det är det som det handlar om.

Är du ofta osminkad?

Ja, typ jämt ju. Om vi bortser från bryn och fransar. På helgerna använder jag inte mascara och inte alltid brynpenna heller.

Ett absolut smink-nej?

Nu kommenterar jag inte smink-ordet mer, okej. Även fast tanten fortfarande sitter på axeln och ropar högljutt. En sådan där kaka med foundation och puder i ett som man ska liksom dutta på med en medföljande svamp. Nej fy bubblan va inte det är bra på min hud. Det krackelerar något alldeles rysligt och ser så tillgjort och faktiskt teatersminkigt ut (så nu var det kanske rätt ord ändå).

Ett sminktips tack?

Lägg fokus på att fixa brynen. Ett par välformade ögonbryn ramar in ansiktet och så mycket mer behövs egentligen inte enligt min mening. Jag gillar den sportiga och naturliga looken på mig själv OCH andra!

⭐️⭐️⭐️

Det var listan det! Låna den du också vettja och länka in mig eller lämna en kommentar här så att jag kan få läsa, det skulle vara superkul! 🤗

Så som jag trivs bäst numera! Au naturelle med markerade ögonbryn och ett tunt lager mascara endast på den över fransraden

Cykling i vårt avlånga land

I förmiddags fnissade jag lite för mig själv. Sverige är verkligen fantastiskt på många sätt, inte minst för att vårt avlånga land bjuder på allt från slätter, fjäll och kustlandskap till tallskog. Just nu även på både sommar och vinter. She Rides ambassadör i söder, Lina Tjäder, cyklade idag mitt bland grönskande ängar och solgula rapsfält. När vi skulle iväg här hemma hade precis en liten hagelskur dragit förbi och temperaturen orkade knappt kämpa sig upp över nollan. Jag fick köra i vinterjacka och lobstervantar…

Men det gick bra ändå. Och jag konstaterade nöjt att bland det bästa med ett riktigt gött träningspass är kaffet efteråt.

Oh yes, I LOVE COFFEE.

Cykelvåren är här!

Nu tinar allt så sakta fram. Värmen kommer. Tussilagon blommar. Fåglarna kvittrar och bäckarna porlar. CYKELVÅREN ÄR HÄR!

Dubbfritt och skogsstig. Sopade gator och snabbhoj. Pigga ben som så sakta börjar kännas som de ska efter 6 veckor helt utan träning i början på året när förskolebacillerna tog mig med storm. Lungor och luftrör som börjar bli vana vid ansträngning och som visar små tecken på samarbetsvilja.

Jag skulle kunna vara så jävla bitter över min kassa fysiska form, och okej då det finns stunder när jag är det, men allra allra mest just nu är jag bara glad och tacksam för att jag är på rätt spår igen.

…för CYKELVÅREN ÄR HÄR! 🤩

En sådan helg

Nu kommer våren på riktigt! Snön smälter, solens strålar värmer även om vinden den här helgen har haft motsatt effekt och inuti mig känns det som om mycket går åt rätt håll. Att det runtom är annorlunda har jag försökt bortse ifrån i helgen. Coronavirus går ingen förbi men ibland försöker jag ta en paus från allt det. Det här med social distansering är jag dessutom proffs på mest jämt ändå så det är ingen superstor skillnad och inget jag direkt lider av. Jag gillar att hänga med familjen men i övrigt så trivs jag väldigt bra på min egen kant och att vara utomhus gillar jag också.

Och ute har vi varit massor den här helgen. Stina sover alltid ute på dagtid och sedan gillar hon att vara ute och spatsera, som hon säger. Hon går runt och spanar på saker på gården, är i sandlådan och vill gärna gunga. Snurrgunga är riktigt roligt! Mest kul just nu är alla vattenpölar som bildas när snön smälter bort… Plopp plopp plopp, säger hon och plaskar runt i dem.

Mitt humör är på uppåtgående!

I morse plockade vi fram bärstolen som legat undanstoppad ett tag. Stina blev pepp direkt när hon såg den så jag stoppade ner ungen, som vuxit på sig sedan sist så pass att jag fick ändra en hel del på inställningarna, och en termos med kaffe och sedan knatade vi i väg. Det är härligt att vara ute med en 1,5-åring. Hon snackar om allt, pekar och kommenterar. Det gäller att svara rätt, annars blir hon upprörd 😂

Glad tjej över att vi plockat fram bärstolen igen, det var länge sedan den var ute
…inte superglad längre. ”Gå mamma. Ditåt”.
Som om hon tänkte, okej bara en bild till men sedan måste vi gå

Men humöret på ungen alltså, den här veckan har hon inte riktigt varit sig själv. Trött som sjutton, trots att hon sovit bra både på nätter och dagar, men gnugga i ögonen mest hela tiden och ledsen för minsta lilla motgång. När vi lägger henne på skötbordet vid 18 för att byta blöja och ta på pyjamasen är det nästan så att hon somnar där.

Hon fick sitt 18-månadersvaccin förra veckan, kan det vara det tror ni? Feber och utslag är vanliga biverkningar 1-2 veckor efteråt läste jag, och det är ju där i tid vi är nu. Hon har ingen feber och inga nya utslag, däremot verkar hennes eksem klia mer än vanligt och som sagt är hon väldigt trött, som att immunförsvaret jobbar hårt och att det tar på krafterna. Idag somnade hon före 18:30, mer eller mindre direkt när jag lade ner henne i sängen, nästan innan faktiskt. Lilla, stora älskade lillpinglan, tack för den här helgen! ❤️

Humör som svänger snabbare än vinden…

Tittar in och påskhälsar!

Hellloooooo! Här har tiden snurrat på alldeles för snabbt igen märker jag. De senaste veckorna har varit minst sagt hektiska med coronakris på jobbet och så utanför det allt det härliga med att ha klivit in som ordförande i She Rides CK. Vi har kavlat upp ärmarna nu och påbörjat jobbet med att ställa om och planera utifrån nya förutsättningar. Mer digitalt och mindre fysiskt just nu. Jag har också haft ”kvartsamtal” med mer än hälften av gänget i styrelsen för att lära känna dem bättre, förstå deras drivkrafter, styrkor och intressen. Jag har en hel-go känsla för det här och ser fram emot det här året.

Men nu var det ju inte det jag skulle in här och skriva om egentligen. Jag skulle bara berätta att jag just nu har fullt upp med något helt annat. Med att låta mobilen vila mer än vanligt. Vara mer här och nu. Äta god mat. Cykla massor (på min sprillans nya cykel, premiär för dubbfritt dessutom) och bara vara påskledig. I stort sett.

Hoppas att du har det fint också, även fast det är en lite underlig påsk i år?! Vi ses snart igen 💛

Moster Emma och Stina påskpysslar

Vi behöver dig 💛

Tack för förtroendet!

Att i måndags kväll vid She Rides Cykelklubbs årsmöte bli vald till klubbens ordförande är för mig en stor ära och jag ser fram emot att vi ALLA tillsammans ska fortsätta jobba för att göra cykelsporten mer öppen och tillgänglig för alla – oavsett kön, nivå och bakgrund. Med mig i styrelsen har jag ett fantastiskt gäng i Erika, Jessica, Jaime, Anders, Lina, Ulrika, Pia och sist men inte minst underbara Eva.

Nu drar vi igång ett nytt cykelår med She Rides Community & Cykelklubb och vi behöver dig! Det spelar ingen roll om du tävlar, motionscyklar eller inte cyklar alls – du behöver bara gilla det vi gör. Enklast stöttar du oss genom att swisha medlemsavgiften på 400kr till 123 072 47 08, märk med din emailadress i meddelandefältet. Om du vill betala på annat sätt än via swish så maila till ck@sherides.se så får du instruktioner.

Har du frågor, funderingar eller förslag på hur vi tar cykelsporten och cykelglädjen närmare dig så är du varmt välkommen att höra av dig till mig via sara@sherides.se 💛💛💛

Sara Borg, stolt ordförande för She Rides CK år 2020


Jag ”sprang” igår

Jag sprang igår. Eller okej, vi kan säga att jag ”sprang”, men oavsett så var det stort, efterlängtat och märkligt. Inte helt smärtfritt, men ändå mycket bättre än när jag senast försökte. Vilket är nästan 3 månader sedan nu när jag räknar.

Jag har varit en springande person de senaste 10 åren men efter vad som troligen var ett diskbråck eller två så har det inte fungerat. Du som hängt här under januari och februari har fått höra mitt konstanta gällande om det. De här senaste veckorna har jag försökt att fira allt som är bra istället för att lägga något fokus vid det som är dåligt, och det fungerar väl sisådär.

Jag hade en tid för läkaravstämning inför en magnetröntgen av rygg och höft (hör och häpna för eventuellt har jag artros i höften också, snacka om att pensionen kryper allt närmre…) för snart en månad sedan. Eftersom jag fortfarande hade lite sviter kvar efter förkylningen då så avbokade jag tiden enligt alla rekommendationer i dessa coronatider. Efter det tycker jag att jag har blivit bättre och vill inte belasta vården just nu. Så nu avvaktar jag lite, fortsätter med alla rehabövningar såklart, samt att jag igår som sagt stack ut och smygtestade lite. Det var en promenad med inslag av korta bitar ”smygtass”. Alltså mjuk och försiktig jogging med fotisättning mitt under kroppen för att få så lite vridning i bäckenet som möjligt, då det är den rörelsen – när benet dras bakåt – som irriterar nerverna ner i mitt vänsterben något alldeles hiskeligt. Och hur gick det då? Nja, jag fick ont men jag upplevde det som att det faktiskt mest var när jag gick, då ju bäckenet rörs mycket mera, än när jag tassade. Den blixtrande smärtan kom när jag i iver knatade på under promenadavsnitten med långa steg. Började jag tassa då så släppte det direkt. Idag är nerven lite irriterad och jag fick gå med mycket korta steg när jag skulle ut på lunchen för att posta ett brev, men ingen konstant molande smärta som jag förut hade periodvis. 

Håll tummarna för att det är på väg åt rätt håll nu!

3 grejor jag är sjukt glad för idag

  1. Jag fattar att jag kan jinxa det här nu, det har hänt förr, men just nu sover den här lilla gullungen så fantastisk bra och är underbart lätt att lägga. Ja ni hör ju, superlativen tar liksom inte slut. ”Sängen. Täcke. Love You”, säger hon efter vällingen och så lägger vi henne, går ut ur rummet och ner i köket. Sedan somnar hon.*
  2. Att jag känner mig frisk och pågång igen! Jag har precis kört ett lätt intervallpass på inomhuscykeln. Totalt trettio minuter tramp varav 10 x 30 sekunder fullt blås där i mitten.
  3. Det är vår i luften! Temperaturen ligger på plus på dagarna, solen tittar fram, asfalten är bar och livet känns allmänt lätt och uppåt. Ja, om vi bortser från hela den här coronakrisen då, vilket väl inte går direkt, men ändå. Tur att den kom nu då och inte ihop med vintermörkret…
*till alla er föräldrar som vill strypa mig efter att ha läst det här kan jag meddela att det går i perioder och har gjort det i hela hennes liv, även om hon för det mesta har sovit bra. Vi har kört med rutiner och det har passat henne fint, men om något gjort att vi kommit ur fas så har hon snabbt börjat trassla. Som till exempel för mindre än en månad sedan då hon hade väldig hosta på nätterna och vi fick sitta uppe och ha henne i famnen, för när hon låg ner hostade hon mer och kräktes upp slem. När hon blev frisk så fortsatte stöket med sömnen och hon var både svår att lägga på kvällen och hade svårt att somna om på egen hand på natten. ”Handen”, ropade hon och kunde inte somna utan att hålla handen i evigheter.

Äntligen cykeltimmar in på kontot!

Såhär mitt i coronakrisen känns ju min egen högst personliga kris som jag nyss varit ner och vänt i väldigt fånig. När jag tittar i backspegeln på de 9-10 månaderna av fysiskt förfall med anledning först troligen av något diskbråck eller två och sedan en mycket segdragen förskolebacill så är det väl inte precis med positiva tankar. Samtidigt hade det ju kunnat vara så ofantligt mycket värre. Jag har övat och övat på att vara glad för det lilla och just nu firar jag varje framsteg. Att kunna gå promenaden på 800 meter till affären, och 800 meter hem igen utan att ha ont. Det är stort. Att i helgen ha fått in närmare 4 timmar utomhuscykling är ännu större. Det har jag inte klarat på många många månader.

I lördags körde vi familecykling i två timmar. Då fick L dra kärran och jag trampa själv. På söndagar kör Lars pass på zwift ibland, och så även denna helg, så då fick jag köra själv och dra själv i närmare två timmar. Det går inte snabbt men ger starka ben, det kommer jag ihåg från i somras då jag hade många timmar på kontot i maj och början på juni med cykelkärran på släp.

Det jag inte firar är min kondition. Fy bubblan vad den är körd i botten alltså! Jag försöker peppa mig med att det är easy come easy go, och att den snabbt kommer att förbättras bara jag är igång igen, men det ju inte precis kul just nu. Tur att min röda smällkaramell till hjälm piggar upp lite ändå, ett reafynd från en sommarsemester i Sälen, och se så fint den matchar snyggaste vinterjackan någonsin från She Rides/Verge senaste vinterkollektion ❤️

Med sol i ansiktet…
…och det finaste jag har där bak i kärran, var det njutbart!
Nöjd lillpingla! 😍