Häng med i #SOMMARUTMANINGEN med She Rides

Är du sugen på att köra intervallpass på cykeln och vill ha tips på upplägg? Eller tryter träningsmotivation och inspiration såhär i semestertider? Då kan du haka på sommarutmaningen som nu ligger ute på She Rides 🥳

Sommarutmaningen pågår i fyra veckor och består av fyra olika träningspass framtagna av ingen mindre än She Rides grundare Jessica Clarén, elitcyklist, coach, inspiratör osv. Träningspassen ligger uppe under evenemang inne i facebookgruppen She Rides och är alltså fyra till antalet. För att delta behöver du ladda ner appen Intelligent Cycling. Skapa ett konto och logga in – det är helt GRATIS. Scrolla ner en bit på startsidan till du hittar She Rides och klicka där så ser du samtliga våra träningspass. Vilket du ska köra vilken vecka ser du i evenemangsbeskrivningarna här på Facebook. (Givetvis får du köra alla pass när du vill, men för att delta i #sommarutmaningen så kör du veckans pass).

Det spelar ingen roll om du cyklar landsväg, mountainbike eller inomhus. Appen kan synkas bland annat med en smart trainer och/eller med Spotify för en komplett träningsupplevelse, men när du deltar i #sommarutmaningen väljer du själv om du genomför passet uppkopplad mot någon annan enhet eller om du går på känsla och instruktioner i appen. Alla deltagare är med och tävlar om fina priser! Häng med du också!

Cykla MTB med små barn

#cyklandesmåbarnsföräldrar

I förra veckan så la jag ut en bild i några av She Rides facebook-grupper på när jag och Lars, min sambo, var ute i skogen och cyklade stig och där L har lillpinglan sittandes i stol framtill på sin MTB. Som alltid när jag lägger ut sånt i mitt eget flöde också så kom det in en hel del frågor både i kommentarerna och i PM direkt till mig, vilket jag tycker är superkul. Det finns helt klart ett stort intresse där ute för att kunna cykla tillsammans i familjen och därför tänkte jag skriva ett inlägg om det här, svara på de vanligaste frågorna som vi får och berätta lite hur vi upplever att det fungerar. Om vi kan bidra till att få fler cyklande småbarnsföräldrar att ta med sina små barn ut på hoj från tidig ålder så gör vi det mer än gärna! ?

Scrolla ner så kommer frågorna och svaren! Har du sedan fler funderingar så är du varmt välkommen att höra av dig till mig, antingen i sociala medier eller via e-post till sara@sherides.se

VAD KÖR VI MED FÖR STOL?

Det här är förstås den absolut vanligaste frågan vi får. Många är nyfikna och vill köpa. Svaret är att vi har en frontmonterad stol från Thule (modellen heter Thule Yepp Mini), men det finns förstås många andra alternativ också. Googla gärna runt lite och läs tester. Har du möjlighet så provcykla någon annans. Just den här modellen funkar för små barn upp till 15 kg, enligt tillverkaren.

HUR MONTERAS DEN?

Stolen fästs med en adapter under/runt styrstammen kan vi säga. Själva adaptern sitter sedan där permanent men stolen tar du enkelt bort eller sätter tillbaka med ett enkelt handgrepp, så du kan köra med din MTB även utan barn och stol. Du kan köpa till extra adaptrar för att ha på flera cyklar, om du till exempel vill kunna flytta stolen mellan fler familjemedlemmar.

Tillverkaren skriver att stolen passar ”de flesta cykelmodeller” och hur det är med den saken vet jag inte direkt, det jag kan säga är att den inte passade våra cyklar speciellt bra i varje fall. Men det beror ju på geometrin på cykeln. Vi har den på en Specialized Stumpjumper och vi har valt att kapa av fotstöden på stolen då de helt enkelt inte fungerade ihop med framgaffeln. Det gick inte att svänga… Detta kan alltså vara värt att kolla upp innan en slår till, alternativ beställ hem från en shop där du har returrätt, om du inte vill modifiera den så att den passar som vi gjorde.

HUR GAMMAL MÅSTE BARNET VARA INNAN DET GÅR ATT BÖRJA?

Rekommendationen från tillverkaren är tidigast från 9 månader. Bilder här ovanför är från förra sommaren, så det var innan Stina hade fyllt 1 år (nu är hon drygt 1,5 år). Jag tror så här att när det är lämpligt att börja nog varierar en del utifrån barnets fysiska mognad, för det finns ju inget direkt stöd för nacken i den här stolen. Stina var rätt tidig med att kunna sitta själv på golvet, jag tror vid ungefär 5,5 månad, så hon var stark och stabil i rygg och nacke tidigt (däremot dröjde det till hon var 13 månader innan hon gick själv längre än mellan möbler eller personer). Hon åkte första gången i stolen när hon var runt 10-11 månader. Ett barn som blir stark senare i rygg och nacke behöver troligen (?) någon extra månad på sig  innan man tar mer än kortare och långsamma rundor på slät asfalt. Jag tror att jag läste någonstans nu att tillverkaren skriver att det är bra att rådfråga barnläkare/BVC om barnet är under 12 månader, men det hade jag inte sett när vi köpte så det gjorde inte vi…

GÅR DET VERKLIGEN ATT CYKLA I SKOGEN?

Ja! Nu när Stina är så pass stor och orkar hålla huvudet stadigt även när det guppar riktigt ordentligt så fungerar det (för henne) bra. Sedan är det kanske lite bökigt för den vuxne, men låt mig återkomma till det längre ner… Min sambo har kört både rotiga stigar (typiskt för våra Jämtlands-skogar) och där det är stenigt. Men såklart inga långa sträckor utan vi bryter av med mjukare stig och grus-/asfaltsvägar.

Kom i håg att skydda barnet så gott det går från kvistar, stensprut och liknande – använd glasögon eller gogglar. Det finns ju en anledning till varför vi vuxna kör med glasögon när vi cyklar MTB och såklart behöver vi tänka på samma sätt för våra små, även om vi har stänklappar/skärmar monterade på cykeln. Kläder med långa ärmar och långa ben kan nog också vara bra för att skydda huden från grenar och stenar som sprätter upp lite då och då.

HUR ÄR DET FÖR DEN VUXNE DÅ?

Låt oss säga såhär, att det beror nog på flera faktorer. Dels vilken typ av cykel en har men också längd och proportioner på sin egen kropp. Vi har som sagt stolen på en Specialized Stumpjumper, i storlek M. Den cykeln är lite för stor för mig egentligen, jag har själv en i storlek S men jag kör denna ibland också, utan stol alltså, utan större problem. Däremot kan jag inte köra med stol och Stina. Jag når nämligen inte riktigt runt och fram till styret… Eller ja, jag kan hålla i det men när jag ska svänga så räcker inte armarna till riktigt.

Min sambo är längre än mig så han når fram men särskilt bekvämt sitter inte han heller. Sedan så gör ju stolen att knäna på den vuxne inte går att ha rakt framåt, så som en annars cyklar, utan en får vinkla ut dem utåt.

…SIST MEN INTE MINST, NÅGRA RÅD PÅ VÄGEN!

Alla barn är olika! Hur länge de orkar sitta (läs: har tålamod) fastspänd och skumpa runt skiljer sig åt rätt rejält. Både mellan olika barn men också för samma barn från gång till gång. Det kan därför vara klokt att hålla sig någorlunda nära hemmet eller utgångspunkten för att kunna avbryta inom rimlig tid innan missnöjet blir allt för stort. Annars kanske risken är att cyklandet blir förknippat med något jobbigt, och det är i varje fall något jag för egen del försöker undvika. Så börja med korta, korta svängar hemomkring om barnet verkar lite skeptiskt och låt gärna någon annan familjemedlem cykla framför.

Nu har vi cyklat i över en timme vid flera tillfällen utan att Stina gjort minsta tecken på att vara less. Tvärtom sjunger hon och pladdrar på om ditten och datten. Ofta pekar hon hit och dit och vill vara den som väljer stig. Ibland om jag hamnar bakom så kan hon ropa på mig, för oftast kör jag före på stig.

Förra året så ledsnade hon betydligt snabbare. Vi brukade då ha med en napp för att hon skulle vara nöjd en stund till, men då var det max 30-45 minuter som kändes okej. Var vi på längre turer så sov hon ofta i cykelkärran först och sedan satte vi henne i stolen och så fick hon åka fram sista biten hem ?


Listan om yta

Jag vet att jag har gjort något liknande ett par gånger förut, men nu är det dags igen. Jag ÄLSKAR Marie Hammarberg – @stilkontot_ – på instagram och sparade ner den här listan för ett tag sedan för att kunna plocka fram vid tillfälle. När jag dessutom lyssnade på Jessica och Saras podd häromkvällen, som också hade tema yta, så blev jag såååå inspirerad. Nu kör vi!

Hur lång tid gör du dig i ordning på morgonen?

Det tar inte många minuter vill jag lova! Jag lägger extremt lite tid på mitt utseende sådär till vardags, dagligen, utan det blir mera ”stötvis” kan man säga. Jag går regelbundet till frisören och det tar 2-3 timmar varje gång, och så lackar jag naglarna ungefär en gång i veckan, men som sagt dagligen gör jag nästan inte nåt… Morgonrutinen innehåller tandborstning, påklädning och möjligen ett par drag med hårborsten, men det sistnämnda är bara ibland. Sedan 1-2 minuter för ögonbryn och fransar.

Och inför en utekväll då?

Först och främst är utekvällar knappt något som existerar i mitt liv. Jag är ingen kvällsmänniska. Men OM det inträffar så handlar det kanske om 5-10 minuter utöver det jag gör på morgonen.

Vad har du för sminkrutin?

Smink… alltså jag känner redan här hur jag har en sådan där liten inneboende tant som sitter på min axel nu och protesterar mot ordet. ”Smink är sådant som teatersmink. Makeup heter det!” Den lilla tanten är en föredetta chef till mig från tiden när jag jobbade med doft, hudvård och makeup. Tro det eller ej men faktum är att jag gjort en och annan brudmakeup i mina dagar, även om det faktiskt är en 15 år sedan eller så… Shit pommes frites vad åren går!

Men tillbaka till frågan om min MAKEUP-rutin. Jag fixar ögonbrynen med en penna från Anastasia och så lägger jag ett lager mascara på den övre fransraden. Thats it. För ett par år sedan hade jag mikrobladat mina ögonbryn, en form av tatuering, och hade lösfransar, så då gjorde jag ingenting alls på morgonen. Tyvärr bleks mina bryn snabbt så trots att jag mikrobladat två gånger så är all färg borta nu.

Och hårrutin?

Jag tvättar håret mycket sällan. Jag är en torris, så pass att jag kan få atopiska eksem, så min hårbotten producerar inte mycket fett alls. Mitt hår är också torrt i sig men extremt starkt, tjockt och tåligt, så det kan gå veckor. Ibland många veckor, mellan att jag tar vatten i håret. Men när jag tvättar så schamponerar jag minst två gånger med ett återfuktande schampo från Sebastian (HYDRE, den med turkos text) och sedan lägger jag i en reparerande hårmask från samma märke.

Jag går till frisören ungefär var 6:e vecka. Färgar utväxten varje gång och klipper ungefär varannan gång eller vid behov.

Hudrutin?

Jag är väldigt mån om min hud genom att jag är så torr. Hela min uppväxt slet jag med att inte ha bra produkter så när jag väl hittade rätt så har jag varit noga med att inte slarva med bra produkter. Dock är min känsliga hy gladast när jag rör så lite som möjligt så jag tvättar ansiktet när jag duschar, vilket vanligen är på kvällen efter träning, och sedan använder jag serum och ett riktigt maffigt nattbalm. På morgonen rör jag helst inte ansiktet alls. Tvättar jag mer eller smörjer massor blir jag lätt rödflammig, får plitor och torrfläckar. Så för min del gäller less is more.

Produkter som jag använder regelbundet är rengöring och serum från Eneomey och nattbalm från Decleor. Om jag duschar och tvättar ansiktet dagtid så smörjer jag med en dagkräm från Biotherm. Sedan har jag masker och lite annat som jag kör med ibland. Peelings och andra rengöringar likaså. Hyllorna i mitt badrum är välfyllda, men som sagt det är bara mina ”basprodukter” som jag använder dagligen.

Om du bara fick använda en sminkprodukt, vad skulle det vara?

MAKEUP heter det för faan!!! ? Ögonbrynspenna – LÄTT!!!

Vad är din favoritprodukt just nu?

Nattbalm från Decleor. Inte bara just nu utan mer eller mindre konstant de senaste 19-20 åren… Ända sedan jag först kom i kontakt med det då jag jobbade på en spa-salong i början på 2000-talet och de tog in märket. (Storhogna Högfjällshotell & Spa).

Vad önskar du att du var lite bättre på sminkmässigt?

Suck. Makeup. Bra fråga. Kanske på att faktiskt lägga en make lite oftare. Jag är bara så rackarns lat. Det är det som det handlar om.

Är du ofta osminkad?

Ja, typ jämt ju. Om vi bortser från bryn och fransar. På helgerna använder jag inte mascara och inte alltid brynpenna heller.

Ett absolut smink-nej?

Nu kommenterar jag inte smink-ordet mer, okej. Även fast tanten fortfarande sitter på axeln och ropar högljutt. En sådan där kaka med foundation och puder i ett som man ska liksom dutta på med en medföljande svamp. Nej fy bubblan va inte det är bra på min hud. Det krackelerar något alldeles rysligt och ser så tillgjort och faktiskt teatersminkigt ut (så nu var det kanske rätt ord ändå).

Ett sminktips tack?

Lägg fokus på att fixa brynen. Ett par välformade ögonbryn ramar in ansiktet och så mycket mer behövs egentligen inte enligt min mening. Jag gillar den sportiga och naturliga looken på mig själv OCH andra!

⭐️⭐️⭐️

Det var listan det! Låna den du också vettja och länka in mig eller lämna en kommentar här så att jag kan få läsa, det skulle vara superkul! ?

Så som jag trivs bäst numera! Au naturelle med markerade ögonbryn och ett tunt lager mascara endast på den över fransraden

Cykling i vårt avlånga land

I förmiddags fnissade jag lite för mig själv. Sverige är verkligen fantastiskt på många sätt, inte minst för att vårt avlånga land bjuder på allt från slätter, fjäll och kustlandskap till tallskog. Just nu även på både sommar och vinter. She Rides ambassadör i söder, Lina Tjäder, cyklade idag mitt bland grönskande ängar och solgula rapsfält. När vi skulle iväg här hemma hade precis en liten hagelskur dragit förbi och temperaturen orkade knappt kämpa sig upp över nollan. Jag fick köra i vinterjacka och lobstervantar…

Men det gick bra ändå. Och jag konstaterade nöjt att bland det bästa med ett riktigt gött träningspass är kaffet efteråt.

Oh yes, I LOVE COFFEE.

Cykelvåren är här!

Nu tinar allt så sakta fram. Värmen kommer. Tussilagon blommar. Fåglarna kvittrar och bäckarna porlar. CYKELVÅREN ÄR HÄR!

Dubbfritt och skogsstig. Sopade gator och snabbhoj. Pigga ben som så sakta börjar kännas som de ska efter 6 veckor helt utan träning i början på året när förskolebacillerna tog mig med storm. Lungor och luftrör som börjar bli vana vid ansträngning och som visar små tecken på samarbetsvilja.

Jag skulle kunna vara så jävla bitter över min kassa fysiska form, och okej då det finns stunder när jag är det, men allra allra mest just nu är jag bara glad och tacksam för att jag är på rätt spår igen.

…för CYKELVÅREN ÄR HÄR! ?

En sådan helg

Nu kommer våren på riktigt! Snön smälter, solens strålar värmer även om vinden den här helgen har haft motsatt effekt och inuti mig känns det som om mycket går åt rätt håll. Att det runtom är annorlunda har jag försökt bortse ifrån i helgen. Coronavirus går ingen förbi men ibland försöker jag ta en paus från allt det. Det här med social distansering är jag dessutom proffs på mest jämt ändå så det är ingen superstor skillnad och inget jag direkt lider av. Jag gillar att hänga med familjen men i övrigt så trivs jag väldigt bra på min egen kant och att vara utomhus gillar jag också.

Och ute har vi varit massor den här helgen. Stina sover alltid ute på dagtid och sedan gillar hon att vara ute och spatsera, som hon säger. Hon går runt och spanar på saker på gården, är i sandlådan och vill gärna gunga. Snurrgunga är riktigt roligt! Mest kul just nu är alla vattenpölar som bildas när snön smälter bort… Plopp plopp plopp, säger hon och plaskar runt i dem.

Mitt humör är på uppåtgående!

I morse plockade vi fram bärstolen som legat undanstoppad ett tag. Stina blev pepp direkt när hon såg den så jag stoppade ner ungen, som vuxit på sig sedan sist så pass att jag fick ändra en hel del på inställningarna, och en termos med kaffe och sedan knatade vi i väg. Det är härligt att vara ute med en 1,5-åring. Hon snackar om allt, pekar och kommenterar. Det gäller att svara rätt, annars blir hon upprörd ?

Glad tjej över att vi plockat fram bärstolen igen, det var länge sedan den var ute
…inte superglad längre. ”Gå mamma. Ditåt”.
Som om hon tänkte, okej bara en bild till men sedan måste vi gå

Men humöret på ungen alltså, den här veckan har hon inte riktigt varit sig själv. Trött som sjutton, trots att hon sovit bra både på nätter och dagar, men gnugga i ögonen mest hela tiden och ledsen för minsta lilla motgång. När vi lägger henne på skötbordet vid 18 för att byta blöja och ta på pyjamasen är det nästan så att hon somnar där.

Hon fick sitt 18-månadersvaccin förra veckan, kan det vara det tror ni? Feber och utslag är vanliga biverkningar 1-2 veckor efteråt läste jag, och det är ju där i tid vi är nu. Hon har ingen feber och inga nya utslag, däremot verkar hennes eksem klia mer än vanligt och som sagt är hon väldigt trött, som att immunförsvaret jobbar hårt och att det tar på krafterna. Idag somnade hon före 18:30, mer eller mindre direkt när jag lade ner henne i sängen, nästan innan faktiskt. Lilla, stora älskade lillpinglan, tack för den här helgen! ❤️

Humör som svänger snabbare än vinden…

Tittar in och påskhälsar!

Hellloooooo! Här har tiden snurrat på alldeles för snabbt igen märker jag. De senaste veckorna har varit minst sagt hektiska med coronakris på jobbet och så utanför det allt det härliga med att ha klivit in som ordförande i She Rides CK. Vi har kavlat upp ärmarna nu och påbörjat jobbet med att ställa om och planera utifrån nya förutsättningar. Mer digitalt och mindre fysiskt just nu. Jag har också haft ”kvartsamtal” med mer än hälften av gänget i styrelsen för att lära känna dem bättre, förstå deras drivkrafter, styrkor och intressen. Jag har en hel-go känsla för det här och ser fram emot det här året.

Men nu var det ju inte det jag skulle in här och skriva om egentligen. Jag skulle bara berätta att jag just nu har fullt upp med något helt annat. Med att låta mobilen vila mer än vanligt. Vara mer här och nu. Äta god mat. Cykla massor (på min sprillans nya cykel, premiär för dubbfritt dessutom) och bara vara påskledig. I stort sett.

Hoppas att du har det fint också, även fast det är en lite underlig påsk i år?! Vi ses snart igen ?

Moster Emma och Stina påskpysslar

Vi behöver dig ?

Tack för förtroendet!

Att i måndags kväll vid She Rides Cykelklubbs årsmöte bli vald till klubbens ordförande är för mig en stor ära och jag ser fram emot att vi ALLA tillsammans ska fortsätta jobba för att göra cykelsporten mer öppen och tillgänglig för alla – oavsett kön, nivå och bakgrund. Med mig i styrelsen har jag ett fantastiskt gäng i Erika, Jessica, Jaime, Anders, Lina, Ulrika, Pia och sist men inte minst underbara Eva.

Nu drar vi igång ett nytt cykelår med She Rides Community & Cykelklubb och vi behöver dig! Det spelar ingen roll om du tävlar, motionscyklar eller inte cyklar alls – du behöver bara gilla det vi gör. Enklast stöttar du oss genom att swisha medlemsavgiften på 400kr till 123 072 47 08, märk med din emailadress i meddelandefältet. Om du vill betala på annat sätt än via swish så maila till ck@sherides.se så får du instruktioner.

Har du frågor, funderingar eller förslag på hur vi tar cykelsporten och cykelglädjen närmare dig så är du varmt välkommen att höra av dig till mig via sara@sherides.se ???

Sara Borg, stolt ordförande för She Rides CK år 2020


Jag ”sprang” igår

Jag sprang igår. Eller okej, vi kan säga att jag ”sprang”, men oavsett så var det stort, efterlängtat och märkligt. Inte helt smärtfritt, men ändå mycket bättre än när jag senast försökte. Vilket är nästan 3 månader sedan nu när jag räknar.

Jag har varit en springande person de senaste 10 åren men efter vad som troligen var ett diskbråck eller två så har det inte fungerat. Du som hängt här under januari och februari har fått höra mitt konstanta gällande om det. De här senaste veckorna har jag försökt att fira allt som är bra istället för att lägga något fokus vid det som är dåligt, och det fungerar väl sisådär.

Jag hade en tid för läkaravstämning inför en magnetröntgen av rygg och höft (hör och häpna för eventuellt har jag artros i höften också, snacka om att pensionen kryper allt närmre…) för snart en månad sedan. Eftersom jag fortfarande hade lite sviter kvar efter förkylningen då så avbokade jag tiden enligt alla rekommendationer i dessa coronatider. Efter det tycker jag att jag har blivit bättre och vill inte belasta vården just nu. Så nu avvaktar jag lite, fortsätter med alla rehabövningar såklart, samt att jag igår som sagt stack ut och smygtestade lite. Det var en promenad med inslag av korta bitar ”smygtass”. Alltså mjuk och försiktig jogging med fotisättning mitt under kroppen för att få så lite vridning i bäckenet som möjligt, då det är den rörelsen – när benet dras bakåt – som irriterar nerverna ner i mitt vänsterben något alldeles hiskeligt. Och hur gick det då? Nja, jag fick ont men jag upplevde det som att det faktiskt mest var när jag gick, då ju bäckenet rörs mycket mera, än när jag tassade. Den blixtrande smärtan kom när jag i iver knatade på under promenadavsnitten med långa steg. Började jag tassa då så släppte det direkt. Idag är nerven lite irriterad och jag fick gå med mycket korta steg när jag skulle ut på lunchen för att posta ett brev, men ingen konstant molande smärta som jag förut hade periodvis. 

Håll tummarna för att det är på väg åt rätt håll nu!