Confession

Jahapp, ska jag ta er med på resan mot Göteborg så kan jag väl lika gärna erkänna ett och annat. Idag ska jag berätta om hur långsam jag blivit.

Jag har egentligen inte tränat löpning/joggat regelbundet sedan 2003. Visst, det har blivit några pass på sommaren eller hösten, men sedan har jag alltid lagt ner. Fram till 2003 jobbade jag som instruktör på gym/spa och tränade avsevärt mycket mer än jag gör nu. Inte så mycket löpning, men minst 2 pass i veckan blev det plus en massa annan träning. På den tiden sprang jag milen på strax under 50 minuter. Visst det är inga supertider vi snackar om, men helt ok för en ”glad motionär” (j**ligt fåningt uttryck förresten).

Sen dess har det hänt en del. Varje år när jag ska ta upp löpningen igen går det tungt dom första passen, men ganska snart orkar jag springa en mil eller mer. Gött! Men, nu kommer vi till poängen, jag har liksom hittat den där bekväma lunken och jag kommer inte ur den!!! Jag orkar springa hur långt som helst (känns det som iaf) MEN, så snart tempot höjs bara en liten liten aning så tar jag helt slut.

Så, idag var det dags för intervaller för att komma ur det här. Jag värmde upp med 33 min på crosstrainern för att vara riktigt springsugen när jag hoppade på löpbandet. Sedan körde jag 3 x 1 km intervaller i 5 min/km med 2 minuter vila mellan varje. Helt sjukt vad jag fick bita ihop för att klara det. Pinsamt… Inga problem med återhämtningen dock, och inte alls trött efteråt, men jag har verkligen tappat tempot… MEN, det ska bli ändring på det!

Ska göra om samma sak om nån vecka så får vi se hur det känns då. Nu har jag lovat det, bäst att träna på och pressa mig lite innan jag måste ”offentliggöra” nåt igen 🙂

(Visited 8 times, 1 visits today)

2 Comments

  1. Vattenbubblan 4 februari, 2011 at 14:44

    Åhh va härligt en ångestblogg. Alltså en blogg som skapar ångest hos mig. Men jag lovar, och denna gången ska jag hålla det, att återvända till träningslivet på riktigt hösten -11. Nu ska jag bara försöka överleva några månader, hoppas på goda fogar och orka med lite kortare promenader. Herregud va svag jag är och de där bekväma lunktempot har jag också fastnad i, skillnaden är bara att mitt lunk består av promenader till och från soffan.. he he! Lycka till!!!!

    Reply
  2. Sara Borg 5 februari, 2011 at 19:43

    Du har ju iaf en anledning till din lunk, en ursäkt liksom. Va stor Glenn hade blivit förresten! Pratsam var han ju också, sötfisen 🙂

    Reply

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *