Jag sitter och äter långfrukost, som oftast på helgen, och funderar över kommande vecka. Jobbresor och annat ska planeras i hop med träning och lördagens tävling. Det är dags för Vasastafetten. Jag vet inte vilken sträcka jag ska springa så längd, underlag osv återstår att se, men eftersom jag inte kommer att toppa utan tvärtom försöka träna ner mig lite mer nu när jag äntligen är i gång, så kvittar det. Det är iof väldigt jobbigt för självförtroendet att tävla då man är slutkörd, varje steg blir en en kamp och lite av en pina, men det är alldeles för nära inpå Tjejmilen för att jag ska kunna stå över löpning under veckan. Så fullt ös fram till lördag och sen får benen bära i det tempo de klarar av. Det är ändå en terrängtävling, vilket aldrig är min kopp te, så det känns faktiskt bra att inte sätta nån press på mig själv utan bara kunna ta det som det kommer. Jag sprang sista sträckan förra året, in till målet i Mora, vi får se vad det blir år.