Förmodligen bara för att loppet är fullt så har jag fått ett kraftigt sug efter att springa Lidingöloppet 30 kilometer. Jag vet mycket väl att jag inte är i form för en sån utmaning, men ändå vill jag. Jag har sprungit en gång, 2003, då jag tyvärr hade varit förkyld i nästan en månad innan loppet och inte kunnat träna. Vilket visade sig kosta på när loppet väl gick av stapeln. Tiden i mål landade på 3:45 nånting. Egentligen ska jag inte ställa upp förrän jag vet att jag är i så pass bra form att jag har chans att slå pappas bästatid på 2:48. Det gör jag inte i år. Kanske nästa?
2 svar till “Kraftigt sug”
2:48 slår du alla dar i veckan 🙂
Hahaha, I wish! På platten skulle jag nog kunna kämpa mig till det, men i terrängen… Nja. Jag måste nog träna lite mer först, men tack för att du tror på mig! 🙂
Pappa får nog behålla familjerekordet ett tag till.