Äntligen avverkades veckans långpass (jag hatar att ha det kvar till söndagen) och de 17 kilometrarna som var planerade gick alldeles lysande. Inga skavanker i kroppen alls och i princip ingen puls att tala om heller. Helt enligt plan alltså, snigel Sara, snigel, är mitt mantra under passen. Allt för att slita så lite som möjligt på kroppen just nu. Trevligt sällskap i form av Marielle på bandet bredvid också. Även om vi inte pratar, utan har lurar på, så känns det liksom lite tryggt att ha nån man känner där bredvid.