…världens bästa familj!
Jag och kärleken i ett snöigt Uppsala hos lillstrumpa
I morse vaknade vi hos älskade Mini och hennes L2, som i natt tappert väntade på oss på Arlanda. Efter nattfika blev vi uppe nästan till halv två… De körde oss till tåget idag och framme i Östersund mötte favoritpojkarna upp (återigen efter försening) och bjöd dessutom på middag. När syster kom hem blev lyckan total. Fina fina ni.
Nu är vi hemma. Det är inte så dumt det heller. Borta bra men hemma bäst. På sätt och vis känns det redan avlägset att vi varit borta. Livet går vidare. Lite lyckligare. Lite brunare. Lite mer påfylld liksom.
Ett tack också till N (jag garderar ifall du smygläser här) som fixat så att min bil var varm och go 🙂