Nyttig vs sund

Det pågår en debatt i media just nu om hälsohetsen. Om träning och kost och skryt på nätet. Jag har många tankar om det här och skulle vilja kommentera varje bloggarens enskilda inlägg, men orkar inte riktigt. Därför ska jag försöka sammanfatta mina tankar här. Läs gärna PT-Fias ord för det var dem som verkligen triggade igång mig. Jag håller nämligen inte riktigt med.

För det första vill jag än en gång påtala att om du som läsare blir provocerad av min blogg, får ångest över att jag i dina ögon verkar träna mycket eller verkar äta så himla nyttigt, så sluta läs! Jag vill att du som läser ska bli peppad och om du inte blir det så för din egen skull, läs inte. Internet är fantastiskt men i stället för att kasta skit på dem vi tycker bloggar om osunda saker så tycker jag att vi läsare måste skärpa oss. Vi väljer ju faktiskt själva vad vi tar in. Ta ansvar för ditt eget liv och din egen hälsa du också och rensa bland dina bokmärken.

Vad som är nyttig mat och inte är väldigt komplext. Allt beror på hur man kombinerar livsmedlen och i vem man stoppar dem. Ska man äta mjölkprodukter eller inte? Är fett farligt eller inte? Ska man äta godis? Är ätardagar bra? Det mesta är individuellt. Jag skulle därför aldrig utge mig för att jag äter nyttigt. Däremot skulle jag kunna drista mig till att påstå att jag har en sund inställning till ätande (obs! jag påstår för den sakens skull inte att allt jag äter är sunt eller nyttigt, hajar ni skillnaden?!). Lillstrumpa har också en och annan poäng kring det här med mat, även om jag inte håller med om allt såklart. Läs gärna här!

För min egen del har utseende väldigt lite med min kost och träning att göra. Därför reagerar jag först negativt när jag läser om att räkna kalorier som Maria tänker göra. Men sen tänker jag att vi alla är olika och drivs av olika saker. Motivation och mål är superbra drivkrafter och vem är jag att sätta mig över andras val??? Att jag har valt att ta avstånd från den typen av tankesätt handlar ju bara om mig och min kropp. Min filosofi är att jag håller mitt immunförsvar boostat genom det jag stoppar i mig (och inte ligga för lågt i fettprocent eftersom jag tror att det är påfrestande för kroppen). Jag har jobbat på samma ställe i 4 år nu. De enda sjukdagar jag har tagit ut har varit i somras då jag föll och skadade huvudet. Jag har alltså inte varit förkyld, haft influensa, magsjuka eller liknande så att det påverkat min arbetsförmåga på många år. Detta trots att jag jobbar i bussbranschen där jag kramas med chaufförer nästan dagligen. Alla baciller de utsätts för genom kontakter med resenärer och alla pengar de tar i, de landar hos mig. Det tycker jag säger ett och annat och det är därför jag vågar drista mig till att säga att jag har en sund inställning till kost, träning och min kropp. Men jag älskar ju att följa människor som har målsättningar så givetvis Maria kommer jag att heja på dig på vägen och följa DIN resa mot DINA mål. För det är ju precis så det ska vara. Att vi alla ska ha individuella mål, inte kopiera nån annans. Om målsättningar och synliga resultat har även Martin sagt ett och annat.

Självklart har även jag dagar då jag tänker att shit, det hade ju varit grymt om musklerna hade varit mer synliga. Givetvis kommer dessa tankar då jag ska hoppa i bikinin och hänga med smågrabbarna på badet. Jag skulle ljuga om jag inte erkände att sånt poppar upp ibland. Men hittills har jag alltid landat i samma filosofi som alltid. Att jag är frisk och att jag har en kropp som fungerar fantastiskt bra. Det går före utseendet för min del. Därmed inte sagt att utseendet är helt oviktigt för mig, missförstå mig rätt. Jag är bara inte intresserad av att vidta aktiva åtgärder få ner kroppens fettprocent under det värde där den uppenbarligen fungerar riktigt bra.

Träning för mig handlar alltså om prestation. Tränar jag mer äter jag mer. Därför väger jag lika mycket (eller lite mer) när jag tränar än när jag inte gör det. Mina mål med träningen har enbart att göra med att bli starkare, snabbare och mer uthållig. Kosten har naturligtvis en stor del i att nå dessa mål och jag har en tanke bakom varför jag äter som jag gör, men det har jag skrivit om tidigare så det tänker jag inte gå in på nu. Här vill jag bara säga att jag inte räknar kalorier. Vill du hänga med mig på min resa så stanna gärna kvar som läsare av min blogg 🙂

Blev det flummigt? Äh, jag får väl skylla på att jag är lite seg i kolan så här på söndagsmorgonen. Det är heller inte så lätt att i text få läsare att förstå saker exakt så som man menar. Det här med uttryckande och uppfattning är ju också individuellt…

Sist men inte minst vill jag verkligen poängtera att jag inte menar att nån av de jag länkat till i inlägget INTE är sunda, eller att jag på något sätt skulle vara mer sund än nån annan!!! Nä, poängen med inlägget var ju precis att allt är individuellt. Got it?!

(Visited 3 times, 1 visits today)

4 Comments

  1. Maria 10 februari, 2013 at 11:45

    Om alla kunde bry sig mer om sig själv än hur andra är/tänker/ser ut. Tycker ändå det är lite roande att olika media förstorar upp träningshetsen och att träna mycket och äta kontrollerat förstoras upp och framställs som ett problem. Tror inte att de är de människorna som höjer sjukvårdskostnaderna, sjukskrivningar osv osv. Att man försöker se extrem motionärer (el vad vi ska kalla dem) som ett problem är ju bara fjantigt och felriktat. Debatten borde handla om våra livsmedel, varför "ren" mat är dyrare än processad, varför skolköken satsar på hel och halvfabrikat istället för att laga från grunden. Intressant att diskutera borde också vara varför arbetsgivare känner att de måste bidra med både tid och pengar för att medarbetarna ska röra på sig.
    Att försöka göra ett problem av extremmotionärer är ju absurt!

    Reply
  2. Anonym 10 februari, 2013 at 13:00

    Håller med dig, Sara, om att man som läsare faktiskt väljer själv vad man vill läsa och vad man väljer att tro på/testa/anamma, resten får man fundera och tycka vad man vill om och förstå att alla är olika och fungerar olika. Fanns det en väg att gå till att bli vältränad/prestera högt/leva hälsosamt eller vad det nu kan vara man har för mål, så skulle det ju vara "enkelt" att nå de målen. Nej, det handlar om att lära känna sig och sin egen kropp och leva utefter sina egna förutsättningar. Och som Maria tar upp finns det en hel del stora frågor att ta upp i debatten kring "hälsohetsen" som råder just nu och även fast den är uppblåst och det stormar kring den så tycker jag nog att det är bra att det liksom sätter sprätt på tankarna hos dem lite högre upp och hoppas att det pushar på både livsmedelsbranchen, skolköken och arbetsgivare i hur de faktiskt måste utveckla hälsofrågorna – sätta en stabil grund att bygga på utefter varje individ. Rörigt.. men det finns många tankar kring det här.

    En annan sak – sprang 15 km idag på isen! Det var faktiskt härligt, apropå olika rundor 🙂

    Ida

    Reply
  3. Sara Borg 10 februari, 2013 at 16:11

    Å Ida, sprang du på isen! Jag sprang via Lillsjön, Odensala, Torvalla mot Brunflo. Sen ner till sjön och gångstigen tillbaka till Minnesgärde, för att avsluta med en extrarunda i stan för att få till de planerade 21 km. På stigen mot Minnesgärde var det knöligt och jag vrickade foten, och då såg jag folk som sprang på isen och tänkte att det kanske var ett smartare vägval… 😉

    Jag är ju känd för att vara något av en asfaltsnötare och har verkligen svårt med ojämnt underlag…

    Reply
  4. Anonym 10 februari, 2013 at 17:46

    Grymt med 21 km! Hade också velat vara ute längre men hade inte riktigt tiden. Underlaget är ju en vanesak, verkligen, jag springer ju mycket terräng i fjällen och tror det har gjort mig till en bättre löpare, faktiskt, just med balansen och koncentrationen. Isen var faktiskt bra, men jag kan tänka mig att springa isen till 6 km sen upp vid gamla Vallsundsfärgan gick och Frösöstrand tillbaka mot stan.

    Reply

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *