Saras kost

Jag äter sedan ungefär ett år tillbaka lågkolhydratskost. Det innebär alltså inte att jag utesluter kolhydrater men jag väljer mina källor ganska noga. Jag äter i princip inget vetemjöl (eller andra glutenkällor) eller rent socker. Däremot äter jag livsmedel som innehåller socker, t.ex. sill, men i mindre mängd än tidigare.

Jag äter i stället mycket mer grönsaker, bär och nötter än jag gjort tidigare, då min kost var mer baserad på GI-tänk som grund. Dvs att äta mycket fullkornsprodukter med mycket fibrer och lågt GI.

Anledningen till det är att jag alltid (så länge jag kan minnas) har haft problem med blodsockerfall när jag slarvat med maten. (Därav GI-tänk då det ju sägs hålla en jämn blodsockernivå). Det har under hela mitt liv inneburit otaliga svimningar och spyor vid de minst lämpliga tillfällena. I skolan, på jobb, i skolbuss, på studentbalen… osv osv. Jag har varit på undersökningar och testats för diverse sjukdomar, men man har alltid landat i att jag ”bara” är extra känslig för blodsockerfall.

Det har lett till att jag tvingats tänka på kosten hela livet, på gott och ont. Jag har för det mesta ätit ganska bra mat i grunden men också alltid behövt tänka på att ha med mig något med högt sockerinnehåll för att kunna ta till om jag av någon anledning skulle få ett blodsockerfall. Inget godis med = svimning och spyor och mycket dålig Sara.

När jag började träna för marathon upptäckte jag ganska snabbt att då jag sprang långpass och hade grundat med mer fettrik kost innan så klarade jag blodsockerfallen bättre och ”väggen” som inträffar då kolhydraterna tar slut blev mycket mildare. Jag mådde även bättre efteråt om jag fokuserade på att fylla på kroppen med annat än snabba kolhydrater som jag fått inpräntat att man ska. Jag experimenterade med att först bara utesluta ris, pasta, potatis och bröd (men fortfarande äta fikabröd och liknande vid vissa tillfällen) för att ju närmare loppet jag kom i princip äta lowcarb eller LCHF. Jag hade ingen tanke på att fortsätta med det efter maran, men min sambo blev så nyfiken efter att jag berättade att jag hade fullt med energi i hela 42 kilometer att han också ville testa. Vi fortsatte tillsammans över sommaren och nu har det blivit till en vana.

För min del underlättar det enormt eftersom jag aldrig behöver vara orolig för att om jag inte äter på en viss tid eller sköter sömn, stress osv exemplariskt, så kommer jag ändå inte att få ett blodsockerfall. Jag inser nu (när jag slipper det) att det alltid har varit en stressfaktor för mig. För tro mig, att tuppa av i skolbänken, på en bal eller att spy i en buss, det är inte roligt. Nu går min kropp istället huvudsakligen på fettdrift, och det trivs den uppenbarligen bra med.

Jag är inte superstrikt och jag räknar inte kolhydratmängden jag får i mig. Jag känner efter hur kroppen mår, vilket förövrigt är en ledstjärna i min livsfilosofi – att känna/lyssna på kroppen – och försöker ta det utifrån det. Det innebär att om jag är på en lunchrestaurang och det är panerad fisk så äter jag det. Däremot äter jag inte potatisen som ofta är till, utan ber om mera sås och grönsaker. Sedan får jag vid nästa måltid välja något med mindre kolhydrater. Jag har hittills aldrig ställts inför ett tillfälle då jag det tyckt att det har varit svårt.

Jag tror att många människor skulle må bättre av att skära ner (obs INTE nödvändigtvis sluta med) kolhydraterna (till vardags, i maten), däremot tror jag inte att man måste skippa snask och sånt helt, om man inte vill, eller om man inte märker några negativa effekter av att äta ibland. Själv mår jag ju tyvärr inte så bra av gotta så jag har bara ätit det vid några få tillfällen under det senaste året. Många brukar fråga mig om hur länge jag ska hålla på så här och mitt svar är idag att jag nog fortsätter så länge jag känner att jag mår bra av det. Jag anser alltså inte att potatis, pasta, ris eller bröd är direkt ”farligt”. Däremot tror jag att det är bra för hälsan att begränsa intaget och det verkar ju även komma vetenskapliga studier nu som stöder det. Men jag poängterar som vanligt – alla är vi olika och förmodligen mår vi bra av olika saker under olika perioder i livet dessutom.

(Visited 9 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *