Ovänner

Vi var nog inte riktigt vänner idag, jag och kroppen. Inte jag och huvudet heller förresten för sista 2.5 kilometrarna var en mental kamp utan dess like. På sätt och vis var det värre idag än det var den sista kilometern på maran förra året. kanske för att moroten till att fortsätta springa var större då. Jag såg ju på klockan att det var stor chans att komma in under fyra timmar, klart som faan man biter ihop då. Idag ville jag bara sluta springa och börja gå. Moroten var väl att visa mitt psyke att jag verkligen är stark och att jag kan genomföra det jag har bestämt. Det gjorde jag också. Och nu är jag såklart nöjd över det. Å jobbiga pass glömmer jag fort. Nu är det fullt fokus framåt. Mitt sista långpass är avklarat och nästa gång jag ska springa långt kommer det att vara med en pigg och utvilad kropp!

Det positiva från dagens pass är vädret. Herregud vilken sommardag! Det är sällan vi har så här bra ens i juli här, haha. Superskönt! Jag sprang i shorts och t-shirt och har nog nästan 100 bestämt att det blir shortsen på maran om vädret tillåter. Jag sprang en helt ny sträcka också, ut mot Andersön/Isön/Norderön eller vad det nu heter. Väl där blev det en längre paus än tänkt men jag kunde inte låta bli att njuta av solen och stunden. Jag satt vid vattnet säkert 10-15 minuter… Sen var det bara att vända och springa tillbaka. Passet i siffror kommer här: tot 20.34km, 2:01tim (5:57).

(Visited 13 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *