Livet går vidare

Vasastafetten 2013 går inte till historien som ett av mina bättre lopp, snarare tvärtom. Med en kropp (framförallt benen) som sa stopp redan på uppvärmningen var det inte mycket att göra åt. Vaderna var så stumma så stumma, och trots bra uppvärmning släppte det tyvärr aldrig helt. Tråkigt med tanke på att jag tyckte att de var pigga tidigare i veckan…

Vasastafettens 10:e och sista sträcka med start i Eldris och målgång i Mora
Jag sprang igenom min sträcka, lagets sista, och in i Vasaloppsmålet i Mora. Klart besviken efter målgång men ändå nöjd över att vara några erfarenheter rikare. Man kan inte vara på topp varje dag. Jag lyssnade på kroppen och pressade den inte, men jag gjorde vad jag skulle för laget. Bra så.

Det jag väljer att ta med mig från loppet är:
– soligt och fint väder, så gött!!!
– kom i mål några minuter före segerlaget i damklassen, med alla-kan-träna-Ida och Annika, vars bloggar jag följer, så jag fick se deras målgång. Imponerande laginsats!
– tyckte att löpsteget kändes fint, de stunder jag faktiskt orkade springa på
– det är alltid kul att springa stafett. Man kan glädjas åt andra och åt laget när det går tungt för en själv
Nu lägger jag det här loppet bakom mig och blickar framåt
(Visited 10 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *