Höstdistans

Det går verkligen upp och ner just nu gällande min löpning. De senaste lördagarna har jag inte presterat bra. Det gjorde jag inte igår heller. Jag hade planerat en milrunda, vilken jag också genomförde, men med 1 kilometer promenad, 8 jogging och så även den sista kilometern som promenad. Jag kände mig bara matt rent allmänt redan från start. Fick krampkänning i både vader och armar (?), ja det är sant, och insåg efter halva rundan att jag inte druckit nåt annat än en kopp kaffe ihop med frukosten. Inget vatten eller annan dryck på ca 14 timmar. Jag hade med andra ord gett min kropp sämsta tänkbara förutsättningar för att fungera bra. I ett sånt läge är det bara dumt att pressa sig. Därför fick 8 kilometer räcka, trots att det var 10 som var tanken, även om jag utan större problem hade kunnat jogga vidare om jag varit tvungen.

Glad ändå efter avslutad jogg i ett begynnande höstlandskap

Distanspasset blev 8.00km, 43:42min och snittempo 5:27min/km så tiden finns inget att anmärka på utifrån att jag tyckte att min prestation var lite sämre. Jag syftar på känslan i kroppen kopplat till klockan och distansen. Mattheten som jag upplevde igår, på så pass låg puls och upplevd ansträngningsnivå var inte vad den borde ha varit. Jag brukar kunna få syra eller småkramper i armarna när jag kör tuffa backpass också, för jag spänner mig lätt och kämpar med rätt yviga armrörelser, men på en jogg har jag aldrig känt det förut. Det tog nästan en timme efter passet och ett stort glas vatten med salt och lime i, innan biceps slappnade av ordentligt och armarna kändes som vanligt igen. Jag är rätt bra på att förbereda mig inför tävlingar, men ett träningspass kräver också viss tankeverksamhet, det blev jag påmind om. Särskilt för en sån som mig som slarvar med att dricka vatten. 

(Visited 9 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *