När det är så vackert

…att det inte går att fånga på bild.

Så kände jag idag. Jag ville liksom rama in den här dagen och behålla känslan längst där inne i mig. Jag blev så full av glädje där nånstans på mitt långpass. Det går inte att beskriva. Hösten har varit här i flera veckor nu, men jag är fortfarande förälskad i årstiden. Vinden, träden, färgerna och den krispiga luften, sååå härligt att springa i.

Idag är lördag och långpassdags. Fast så värst långa är de ju inte längre, mina långpannor. I stället låter jag benen trumma på i lite högre tempo, i varje fall under delar av passet. Det känns bra både i kroppen och knoppen. Hösten ger mig alltid känslan av nystart, att en ny tid, en ny period i livet börjar. Jag älskar den känslan. Jag har inget marathon i sikte, egentligen inga måsten alls när det kommer till löpningen, och det ger en frihetskänsla på något sätt. Att luften dessutom känns sval och fräsch gör att den blir lätt att andas. Hösten är en grymt bra årstid för löpträning.

Jag cyklade ner till Minnesgärde och utgick därifrån idag. Passet sprangs säderut längs Storsjön på grusväg och stig. Jag hade satt målsättningen på 15 kilometer men vände lite för tidigt och fick därför springa lite fram och tillbaka på slutet för att nå målet. Tempot på vägen mot vändningen var lugnt och kontrollerat. Jag lyssnade på ljudbok och njöt av det fina vädret. Efter vändningen lät jag som sagt benen trumma på lite mer, men fortfarande höll jag andningen på en kontrollerad nivå så det var ingen puls att snacka om. När jag närmade mig Minnesgärde igen drog jag ner tempot och joggade ner ordentligt. Lite siffror från dagens pass som totalt blev 15km, 1:22:27 (5:30)

Del 1: 6.91km, 39:32 (5:43)
Del 2: 6.43km, 33:37 (5:14)
Del 3: 1.65km, 9:16 (5:38)

(Visited 5 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *