Beslutsångest

Ett lite väl kraftigt ord för min nuvarande situation, men nog går jag och grubblar allt.

En brinnande himmel strax utanför Sundsvall igår kväll. En vacker vy för grubblerier.

När jag tillslut bestämde mig för att inte åka ner och springa Lidingöloppet i höst så började jag direkt att se mig om efter andra alternativ att avsluta den här säsongen med. Jag har ju utvecklats i år och förbättrat mina personliga rekord på både marathon och halvmarathon, det som saknats är den där fullträffen på ett millopp. Därför kändes Hässelbyloppet som ett klockrent alternativ. Det går av stapeln nu i helgen.
Tyvärr är tajmingen helt fel. Jag kommer förvisso att befinna mig i huvudstaden mot slutet på veckan eftersom jag åker dit med jobbet, men just därför är jag inte så sugen att stanna över helgen också. Den här veckan kommer att bli hattig nog ändå med flängande kors och tvärs plus en massa jobb som måste bli klart. Bara att tänka på att greja med ett lopp också gör mig stressad. Å jag som jobbar på det här med att minska stresskänslorna… Att lillstrumpa och L2 väntas hemöver vill man ju heller helst inte missa. Typiskt! 
Så nu går jag med grubblerier. Formen är i varje fall bättre än på länge vilket både känns i kroppen och syns på mina kilometertider på distanspassen. Jag väljer kuperade slingor för min träning och räds inte backpass, vilket i vanliga fall är saker jag mentalt måste kämpa med. Så är inte läget just nu. Men det är nog ganska typiskt för hösten. Jag har släppt på träningsmängden, släppt prestationskraven och liksom bara njuter. Min kropp har dessutom börjat anpassa sig till sjukgymnastiken och jag upplever inte lika stora svackor som i början. Nu kommer resultaten. 
(Visited 14 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *