Fyrahundringar

Igår var det som bekant måndag, vilket innebar vårt tredje träningstillfälle för i år med måndagsklubben. För er som möjligen är nytillkomna läsare så var det så att vi var tre tjejer som började träna tillsammans förra året, på måndagskvällarna. Två av tre kände varandra innan, men Ida som tog initiativ till träningen kände ingen. Vi träffades egentligen via sociala medier, och det är så vi nu har utökat gruppen. Vi har en facebooksida där Ida lägger ut planeringen för passet, och sen får de som vill dyka upp på träningen.

Det här upplägget passar mig otroligt bra, eftersom jag har en inbyggd latmask i mig. Jag pressar mig mer ihop med andra, än jag gör när jag tränar själv, och jag tycker dessutom att det är riktigt roligt! Förra veckan var vi hela sju personer som kämpade tillsammans på ett slaskigt backpass. Igår var vi tre krigare som körde fyrahundringar på isigt underlag. Att fyrahundra meter kunde vara så långt blev jag återigen påmind om. Jag tyckte nämligen att jag gick ut lugnt på den första, men när jag sneglade ner på klockan när det började kännas lite så hade jag bara sprungit halva distansen. Och det är ju det som är grejen med fyrahundringar, att kunna hitta ett jämnhögt tempo som man kan hålla hela vägen, utan att stumna alltför mycket. Vi sprang sex vändor, med 200 meter gåvila där emellan. I vanlig ordning var det gemensamma löpskolningsövningar före intervallerna, och löpstyrka efteråt. 
Två nyanser av lila på måndagsträningen. Jackan är från nike och mössan är köpt på Carlings
(Visited 17 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *