Löpekonomi

= ett mått på hur effektiv syreupptagningen är vid en given hastighet

Eller förenklat kan man också säga att det handlar om hur effektivt man utnyttjar den energi som finns att tillgå när man springer.

Jag har ju fokuserat ett del på löpteknik den senaste tiden, både här i bloggen och i min egen träning. Under hösten uppmärksammade min sjukgymnast mig på att jag sprang med en fotisättning alldeles för långt framför kroppen, något som är negativt både ur skadesynpunkt men även sett till löpekonomin. I stället för att utnyttja kroppens egen kraft framåt så bromsas den upp i steget, och det går åt mer energi.

I dagarna skrevs det även en del om detta på träningslära.se i samband med en forskningsrapport som kommit ut som behandlade stegfrekvens. Alltså hur ofta du sätter ner foten när du springer. Rapporten visade att otränade/ovana löpare har en förmåga att ta längre steg än vad som ur ett löpekonomiskt tankesätt är optimalt. Det är något som du kan ta med dig och testa när du är ute. Generellt sett gäller alltså att om du kortar ner steget (och ökar frekvensen) så kommer du att kunna hålla samma hastighet med lägre syreförbrukning, eller springa snabbare på samma syreförbrukning. Hänger du med?

Jag tänkte lite på det där i måndags då vi tränade nedanför Jamtli. En annan löpargrupp var där samtidigt och jag roade mig med att titta lite på hur de sprang. En tendens, som jag också känner igen hos mig själv, är att de i slutet av varje intervall då de troligen var ganska trötta, försökte förlänga steget. Man tänker att det ska gå snabbare men det som jag tydligt såg hände var att de sjönk ner i steget och inte orkade hålla uppe höften. Sedan fick de liksom dra sig fram och verkligen kämpa. Jag testade att leka lite under mina egna intervaller (60-sekundare) så att när jag började bli trött så tänkte jag ”uppåt-framåt-snabbare” och i stället tassade på med ett rappt steg. Det gör verkligen skillnad. Dagens tips blir därför att våga leka lite med löpsteget för att hitta sitt eget optimala. Alla är olika.

Här ser man hur jag sätter ner foten framför kroppen med ett nästan helt rakt ben. Det här är en ovanligt bra bild på mig springande, oftast har jag ”suttit” ner mera och satt ner foten ännu längre framför kroppen. Resultatet av det blir att kraften bromsas upp och löpekonomin försämras. Genom att korta steget och sätta ner foten mer under kroppen är tanken att kraften ska trycka mig uppåt-framåt i stället, vilket är vad jag eftersträvar

(Visited 14 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *