En dagbok som man läser mellan raderna

God förmiddag kära läsare,

här sitter jag vid köksbordet och funderar på livet, bloggen och träningen. Har ni tänkt på att en blogg verkligen är som en dagbok, även min som trots sin ganska opersonliga, ickedjupa och mest bildfokuserade variant säger ganska mycket om mig och hur jag har det? Om man läser mellan raderna.

Ni har följt mig under åren. Igår gick GöteborgsVarvet av stapeln och jag blev påmind om att det var så den här bloggen tog sitt avstamp mot träningsfokus under 2011. Det var året då jag sprang i Göteborg. Sedan följde två år av Stockholm Marathon-fokus. Ni har hängt med på långa asfaltspass där kilometertider har varit viktiga för mig. Där jag kopplat bort livet i övrigt genom att springa.

När jag gick in i det här året gjorde jag det med ännu mindre tid än vanligt för träning, och utan ett stort mål att träna inför. Kilometertider och att nöta asfalt fyller inte längre någon funktion för mig. Helt plötsligt trillade jag sedan över den där startplatsen i ett MTB-lopp, och jag hakade på. Rädd men ändå nyfiken. Cykel tog över.

Idag ska jag springa min första löpartävling för i år. Trots att det varit spikat sedan länge har jag inte yppat ett ord om det här. Det visar lite hur mitt fokus har förändrats. Jag har verkligen ingen aning om var jag ligger formmässigt, och jag skulle gärna säga att jag inte bryr mig, men det är inte helt sant. Jag har inte brytt mig fram till ungefär nu. Nu är jag minst lika nervös som inför alla andra tävlingar, eller ännu värre, just för att jag inte har någon som helst koll på vad jag kan prestera på en bra dag, en normal dag eller en dålig dag. Det är ju sådan trygghet man får med sig i bagaget när man på träning följer tider och distans. När man inte gör det så vet man inte. Helt logiskt.

Att tävla på cykel trots att jag har tränat så lite överhuvudtaget under vintern var inget problem. För jag har ju aldrig gjort det förut. Idag blir det en helt annan sak. Jag har sprungit ett och annat motionslopp de senaste åren och att göra det idag, med den bakgrund jag har, känns lite som en mental kamp mot min inre prestationsprinsessa. Jag vet att jag omöjligen kan förvänta mig ”vanliga” tider, men ändå vill jag så gärna.

Nu ska jag ta en kopp kaffe till och sen börjar det bli dags att packa ihop och åka till start. Lämna prinsessan och klockan hemma, och bara ha kul, det är precis vad jag ska göra! För ja, jag tycker ju att det är kul!

Kram på er och ha en fin söndag

(Visited 14 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *