Jag springer!

Igår kväll när jag kollade mitt eget instagramflöde så började jag nästan tvivla på om jag springer. Det var cykel överallt. Men jag gör faktiskt det, springer alltså, även om cykel upptar mer tid just nu, både i antal timmar och pass per vecka. Det ska bli intressant att se vad det gör med min löparform. Jag vet många duktiga löpare som på grund av skador tvingats till alternativträning, och trots det gjort riktigt bra resultat. Jag hoppas att jag har ungefär samma förmåga att få ut det ur kroppen när det kommer till tävling i löparskor… Jag förväntar mig absolut inte att jag ska bli bättre, däremot försöker jag intala mig själv och hoppas hoppas hoppas att jag inte blir så väldans mycket sämre, det räcker gott för mig. Kan jag bibehålla den löparform jag är i just nu med så lite träning så är jag nöjd.

Igår kväll sprang jag i varje fall med tjejerna. Vi hade ett lättare pass inplanerat för att testa på Vårruset-banan inför nästa måndag då loppet går. Jag kände mig inte supersnabb precis men banan var fin och tjejerna glada. Ett lite mer ostrukturerat pass än vanligt, men som kändes precis rätt för att ta sig runt när man är på lite olika nivå.

När jag kom hem var L fortfarande på vift så jag fick ett ryck och sprang tre stycken backintervaller också alldeles utanför huset. Backen är inte brant men seg. Håller jag ett medelhögt och kontrollerat tempo (4:45-5:00 min/km) så tar den mig strax under en minut från botten till toppen. Med joggvilan ner så gjorde den här avslutningen att jag totalt med transportlöpningen och passet i sig fick ihop strax över 10 kilometer ändå. Jag vet inte riktigt vad som flög i mig egentligen. Jag som brukade hata backar och undvek dem så ofta jag kunde, nu gör jag dem frivilligt efter ett avslutat träningspass. Ibland förvånar jag mig själv! Det positiva var att jag faktiskt kände mig ganska stark uppför, i jämförelse med hur det kändes i samma backe i januari. Då ska man komma ihåg att det visserligen var halt och knöligt i snön, och nu torr och fin asfalt, men ändå. Det var en skön känsla att ta med sig i bagaget från gårdagens pass.

Shortsväder! Lika bra att vänja sig vid att springa i kortkort på träning så slipper man förstagångsnojan på tävling. Det är alltid lika ovant varje år att börja köra utan långa tights

(Visited 6 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *