Indalsledenloppet 2014

Igår var det dags för lopp igen, den här gången landsvägsstafett mellan Bispgården i Jämtland och Bergeforsen i Västernorrland. Ett lopp som går längs med Indalsälven genom helt fantastisk natur. Toppar, dalar och slingriga vägar. För er som känner till St Olavsloppet så påminner naturen vi fick uppleva igår mycket om den längs de norska vägarna.

För egen del såg jag loppet som ett perfekt träningstillfälle och jag hade ett tungt backpass från torsdagen och ett MTB-pass från fredagskvällen i benen – perfekt då att få loppets klättersträcka! Fördelen med att få springa något som man absolut inte brukar göra, eller är bra på, är att det är lättare att lägga sin egen prestationspress åt sidan. Åtminstone upplevde jag det så. Målet var bara att ta mig upp. Jag skulle hitta ett tempo där jag kunde tugga på och ändå kontrollera min ansträngningsnivå, något jag tyckte att jag lyckades bra med. Under de första fyra kilometrarna blandades lite brantare stigningar med kortkorta parter som var platta eller lätt utför. Jag tyckte att jag återhämtade mig ganska bra och höll farten. De sista två kilometrarna gick konstant uppåt, men då inte alls lika brant som tidigare. Men där började det suga rejält i mina lår. Växlingen skulle ske efter 6 kilometer, men det var inte riktigt sant utan jag fick glatt pinna på i ytterligare 600 meter innan jag fick vila. Sjukt stolt och nöjd över min egen insats.

Min fina vän Ida var mitt sällskap för dagen och hon gjorde en grym prestation. Riktigt glad kom hon in för växling efter sitt kanske bästa lopp någonsin! Hon riktigt strålade. Allt som allt var dagen kanon. Vädret, humöret och sällskapet kunde inte bli bättre! Löparsommaren 2014 är verkligen igång nu.

(Visited 49 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *