HUR GICK DET?

Jag hade två saker på min att-göra-lista igår, kommer ni ihåg?




Så hur gick det då? Jodå, jag både sprang och gjorde en plan. Kanske sprang jag till och med lite väl eller så var det något fel med omeletten som jag åt alldeles efteråt, förutom att den var lite väl stor kanske?! Den kom nämligen upp igen. Det vill ni säkert inte höra om men så var det.

Jag fick för mig att ett bra startpass för den här väldigt korta träningsperioden på 5 veckor skulle vara att springa långt och länge, så att jag slipper gå runt och fundera på om jag verkligen ”kan” det eller inte. För er som eventuellt är nytillkomna så har jag sprungit en del halvmarathon och marathon tidigare men under vintern satsat på att ändra mitt löpsteg eftersom jag är obalanserad i kroppen och belastar fel. När man under en lång tid har sprungit på ett visst sätt och sedan ska ändra på det så tar det tid för kroppen att anpassa sig – man får ont om man går på för hårt. Det fanns stunder i vintras då jag inte ens klarade av att bibehålla tekniken och springa mer än 3 kilometer. För mig som brukade kunna lufsa i 3 timmar så var det otroligt frustrerande bitvis.

Därför har jag sedan oktober förra året inte sprungit ”långt”. Vad som verkligen är långt är såklart olika från person till person, och vilken distans man har tänkt sig att tävla på. Nu är det ju ett lopp på 10 kilometer som jag har framför mig, och då behöver inte långpass vara jättelånga tycker jag, utan så länge de är längre än milen så är det ganska långt och fullt tillräckligt för mig med så kort tid kvar till loppet.

Tillbaka till gårdagen. Jag har en go runda som mäter drygt 15 kilometer som jag ofta tidigare år har sprungit mycket på hösten. Den är rätt kuperad och går delvis i terräng, så det är inte det enklaste att ge sig på när man är förhållandevis otränad, men då den går mycket i skog så kändes det lagom för lite onsdagsmys. Strax efter 19 lallade jag således ut. Rundan startar utanför min dörr (jag bor strax utanför stadskärnan), och för er som bor i eller känner till Östersund springer jag sedan upp till Arctura och in på ÖSK-spåren, vidare upp till Spikbodarna och förbindelsen ner till Odensala elljusspår. Därifrån blir det gångvägar genom Lillsjöns bostadsområde, förbi travet och Folkets Hus och sedan hem igen. 15,2 kilometer på ett ungefär.

Väl hemma var jag hungrig som en varg och tryckte en stor omelett med en cola zero. INTE BRA! Illamåendet kom över mig ganska direkt, och när jag gick och la mig mådde jag så dåligt att jag inte kunde koncentrera mig på ljudboken som jag slagit igång just för att försöka avleda uppmärksamheten från hur jag mådde. Tillslut gick det inte längre utan jag fick springa till toaletten. Samma sak har hänt mig en gång tidigare, även då hade jag sprungit långt och ätit alldeles för mycket direkt när jag kom hem. Det får därför bli dagens tips. Efter ett långt pass då du är helt tom i magen, låt den få lite näring åt gången så den hinner komma igång innan du trycker ner stora mängder. Jag är rätt hungrig av mig och van vid stora portioner, men behöver tänka på att det inte funkar sådär nära inpå en fysiskt aktivitet av det där slaget.

(Visited 12 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *