SKA VI SNACKA MAT IGEN?

Jag läste ett bra blogginlägg nyligen om att träna och tävla på fettdrift. Länk finns i sluten av den här texten, och jag blev inspirerad till att ta upp det här ämnet igen. Jag får ofta höra att jag är duktig eller disciplinerad. Tonfallet man använder när man säger orden kan antingen vara beundrande, avundsjuk eller allmänt ogillande. Det man syftar på är mitt förhållningssätt till mat. Vissa tycker att jag äter konstigt. Andra tror att jag är rädd om vikten. En tredje tycker bara att jag är knäpp. Men vet ni, det är helt okej. Alla människor fungerar inte lika och behöver därför inte tänka lika. Det är liksom charmen med livet på något vis.

Så, hur äter jag? Jo, ni som hängt här ett tag vet att jag föredrar lågkolhydratkost, eller LCHF om man föredrar den benämningen (men det gör inte jag). Motiven till varför man väljer att göra det kan vara många. En vanlig anledning, eller kanske den anledning som är mest känd och omtalad i media är viktnedgång. Men faktum är att du faktiskt kan gå upp i vikt av det här förhållningssättet också. För lågkolhydratkost kan hjälpa kroppen att komma i balans, och om du är under- eller överviktig så kan du få hjälp att komma i jämnvikt. Hur kan det komma sig? Ja, jag är ingen kemist, så du får googla lite och läsa några rapporter, men grovt förenklat så får du jämnare hormonutsöndring vilket hjälper en obalanserad kropp att hitta sin nivå. Nu hittar alltfler uthållighetsidrottare lågkolhydratskosten. Bort med pastaladdningen och gels!

Det som har hänt mig, och som jag har förstått är vanligt även för andra som drar ner på kolhydrater (och låter blir att överkonsumera sötningsmedel) är att smaken förändras. När smaklökarna vänjer sig av med sött så uppskattar jag mat på ett helt annat sätt. Jag tycker att andra saker än tidigare är gott. Det kanske låter som en lögn eller en vridning av sanningen, men prova själv om du törs. Jag är alltså varken ”duktig” eller disciplinerad när jag 99 dagar av 100 avstår en klassisk kanelbulle på jobbfikat. Innan jag var 30 så åt jag sällan grönsaker. Nu är det stort älsk på sånt. Riktig mat är helt plötsligt det bästa jag vet.

Jag har skrivit om det tidigare och gör det gärna igen. Jag trillade in på lågkolhydratskost inför mitt första marathon och har blivit fast, just för att jag mår så bra. Jag har sprungit mina marathon och cyklat långlopp, i båda formerna har min tävlingstid legat på runt 4 timmar, och detta har jag gjort på vatten! Min kropp fungerar otroligt bra på fettdrift och uthållighet är min styrka, jag är inte en snabb eller explosiv människa. Mina energinivåer ligger jämnt under hela passet, såväl på träning som tävling, och det är häftigt att känna sig så stark i kroppen. Det blir alltfler uthållighetsidrottare som skippar sportdrycken och satsar på fett, vilket är kul. Läs gärna mer om att träna och tävla på fettdrift här!

(Visited 7 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *