CROSS COUNTRY FRÅN MORGON TILL KVÄLL

…även om min egen aktiva åkning inte var mer än en halvtimme. Vi brassade in till stan i morse direkt efter frukost för att hinna hem till damernas jaktstart skulle visas i TV. Med kaffekoppen i hand hann jag precis ner i soffan när loppet gick igång, och där blev jag kvar halva dagen. Med några pauser för mer kaffe, vatten och lunch också förstås. Det var en ren njutning att få se Björgen krossa allt motstånd i damloppet och Petter återta tronen när det var dags för herrarna. Upplösningen i det loppet var så spännande att jag inte kunde sitta still sista kilometern. Med Calle som trea så blev det tillslut en riktigt bra upplösning. Nu är det en vilodag på touren och först på tisdag är det dags för nästa battle, då med fristils-sprint, spännande.

Sedan kom jag som sagt iväg till stadion för egen åkning. Tidigare i veckan trodde jag att det skulle vara sista gången på ett tag, men efter att ha sett på instagram igår att förhållandena var okej i spåren så gav jag mig dit. Jag måste säga att jag var imponerad, för i skogen bredvid spåren är det helt snöfritt, men det finns riktigt fina kilometrar att åka skidor på. Is-tendensen som fanns på nyårsafton var inte alls kvar, utan lillslingan som jag nöter teknik på var super för skejt idag. Tidvis var det trångt, fler än jag kanske inspirerats av Tour de ski, men det är sådant man får ta. Jag blir glad av att folk är ute och rör på sig. Det blev en vurpa dock, då en karl vek vänster rakt framför mig så att jag fick tvärnita och väja undan, en inte helt lyckad manöver. Men men, det är sådant som händer. Inte ens det fick mitt goda humör att svaja idag.

Den softa soffsöndagen fortsatte sedan med mera kaffe och ett mellanmål. Lars har introducerat mig för mandlar och hushållsost, som gifter sig otroligt bra i smaken om man äter det ihop. Bara det faktum att jag ens äter mandlar är ganska fantastiskt, och att jag dessutom tycker att det är supergott känns ännu märkligare. När jag var yngre och försökte nångång så var det som om ju mer jag tuggade på den där mandeln så liksom växte den i munnen. Det gick bara inte att få ner. Så skumt men ändå häftigt att man utvecklas. Jag slötittade lite på en film på TV medan jag småpysslade lite med tvätt och papperssortering här hemma, och filosoferade på om jag skulle sticka iväg och köra ett litet styrkepass också. Sagt och gjort, så fick det bli. Inte så tufft eller långt, men ändå gjort. Det blev mitt ”längdis-pass” med ben och dips och sedan en lång stund i matthörnan för att stretcha ut ordentligt. Det blev verkligen längdåkning i huvudet för hela slanten idag, bra söndag!

(Visited 9 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *