FLÅS

Av olika anledningar har jag inte sprungit något under veckan så peppen inför dagens avkopplande fredagsrunda var riktigt stor. Snön hade börjat falla så sakteliga och mörkret låg över staden när jag gav mig ut. Hälsenan kändes bättre än på länge, och jag har tragglat på med mina övningar varje dag hela veckan. Jag springer i 30 sekunder och går i 30. Intervalltimern var inställd på 30 ruscher så jag hade 15 minuters total löptid framför mig. Kanske kom dagens fart från det där med att liksom få ut så mycket härligt som möjligt på den korta tiden, jag vet inte, men plötsligt så upplevde jag att det var ohyggligt flåsigt. Tanken med mina pass är ju egentligen inte alls att springa fort, utan snarare kontrollerat och tekniskt bra för att bygga upp kroppen långsiktigt. När känslan av allt det där flåsiga kom över mig så fattade jag inte att det gick snabbt utan jag fick för mig att jag fått riktigt dålig kondis. Jag blev nästan lite arg och i stället för att acceptera det så tryckte jag på ännu mera. Inte förrän jag passerade den punkt där intervalltimern brukar säga ”activity completed” förstod jag att jag har sprungit fortare än vanligt. För i och med att det var så flåsigt så tvingades jag gå långsammare än jag brukar, och ändå tillryggalade jag en längre sträcka i kväll än jag brukat göra på samma tid annars. På sista ruschen hör jag hur jag nästan stånkar och stönar och det riktigt värker i hela bröstkorgen. Det var ohyggligt länge sedan jag av bara farten tog i så pass på en löprunda, så gött! Nu är den här helgen officiellt insprungen!

(Visited 11 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *