ETT LITET STEG FÖR MÄNSKLIGHETEN

…men ett stort steg för mig!

8 kilometer mysjogg tillsammans med Ida i snittfart 5:59min/km


Nu är första distanspasset sedan i december avklarat och jag var smärtfri hela vägen. Hurra! Behöver jag säga att jag är överlycklig? Det känns bra att vara tillbaka på banan. Solsken, plusgrader, snöfri asfalt och bra sällskap gjorde inte saken sämre. 
(Visited 11 times, 1 visits today)

2 Comments

  1. Maria 20 mars, 2015 at 03:01

    Alltså med en gravid Ida och en skadad Sara ger ju mig möjligheter att orka springa med er �� Fast herregud vad jobbigt det känns att komma igång igen. De sämsta man kan göra är ju att ta ett för långt uppehåll ifrån löpningen. Har en stor mental puckel att komma över. Har varit ute på två små rundor här i Thailand. Ser fram emot att komma hem till svalare luft och bar asfalt. Då ska jag ta mig över puckeln på riktigt ��

    Reply
  2. Sara Borg 20 mars, 2015 at 06:29

    Bra Maria! Vi längtar efter dig, kom hem och spring med oss. Det är numera njutartempo som gäller fullt ut. Ingen stress 🙂

    Och ja, den största puckeln är mental. Jag hade som längst sprungit en kilometer innan jag utan problem joggade 8 km med Ida. Så med lite sällskap går det mesta vägen. Det hade varit mycket tuffare om jag varit ensam.

    Reply

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *