DET KÄNNER PÅ

Jag har ju kunnat komma igång och springa lite igen sedan någon månad tillbaka. Jag kommer inte riktigt ihåg när det var jag kunde börja vara ute utan gåpauser men jag har för mig att det var strax efter att vi hade varit i Sälen, där i månadsskiftet februari/mars. Sedan dess har jag joggat ett par gånger i veckan väldigt lugnt, och jag har varit med på två intervallpass med måndagsklubben då jag också tagit det ganska försiktigt. Igår tänkte jag för första gången springa ett eget ”riktigt” intervallpass. Upplägget var 10 minuters uppjogg följt av 10 x 2 minuter löpning varvat med 1 minut jogg, och sedan nedjogg hem till dörren. En sak blev uppenbar redan under passet, jag har så dåligt flås. Det har jag förvisso blivit påmind om båda gångerna på måndagsklubben också, för även om jag tagit det försiktigt, alltså inte tryckt på i steget, så har jag ändå flåsat rejält. Det gjorde jag igår också. Trots att jag på tvåminutare absolut inte sprintar, utan tanken är bara att hålla ett jämnt men högre tempo. Ungefär min tävlingsfart på milen. Reflektion nummer två, förutom den halvknackiga kondisen, är vadernas inte så braiga skick. Det känner på att springa med fart alltså. Jag är inte fullt återhämtad/uppbyggd för att klara det ännu. Inte i 20 minuters effektiv tid i varje fall. Superont i dag och så stel att jag knappt kan gå. Nåväl, det går ju över med vila så inget att sura över. Nu tar vi full fart mot helgen!

(Visited 16 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *