VÄNSKAP, HÖGMOD OCH ONT I RÖVEN

Nu har äntligen Ida med familj kommit hem från landet vilket firades med en kompispromenad igår. All världens snicksnack hann avhandlas, som vanligt, och jag kunde konstatera att jag känner mig oväntat lugn inför Cykelvasan. Jag känner mig trygg med att det ska vara teknisk lättcyklat och att det är lång distans, båda sakerna är sånt jag gillar, sånt som normalt sett passar mig. Men jag är också rädd för att säga eller skriva det. Rädd för att liksom jinxa på något vis. Jag brukar ju ofta vara ruggigt osäker och nervös och då brukar det ju gå bra. Att vara för lugn, det är nästan så att jag blir nervös av det nu, inte för själva prestationen. Märkligt. En brukar ju också säga att högmod går före fall. Huga. Men inte tänka på det nu.

Det finns några små orosmoln dock. En sak är röven min. Sadeln på min cykel har jag egentligen varit lite missnöjd med ända från början. Årets cykelsäsong började med 2-3 pass inne på trainer och sedan lånade jag ju en hoj av Helena över påsk. Normalt brukar jag bli lite öm i rumpen efter första cykelpassen, men trots att jag körde fyra dagar i rad på den så kände jag inte av någonting. Jag älskade den sadeln! Veckan efter påsk kom min fina, svarta pärla. Redan första rullpasset som var en kort-kort runda sent en kväll så kände jag av sadeln. Den var inte alls lika bra för mig som på lånecykeln. Jag har tänkt att jag skulle byta men som men mycket annat så skjuter jag ibland upp saker. Jag har envisats med att köra på med den trots att den egentligen är lite för bred och liksom skär in i ”skink-vecken”, eller hur man nu ska förklara.

När jag och L cyklade den där fina Rödö-turen för ett par veckor sedan så tappade jag tålamodet. Jag får liksom skav främst på vänstersidan och den där dagen var jag på allmänt dåligt cykelhumör. Jag började trixa en massa med sittställningen för att avlasta skavet, men det fick till följd att jag fick ont i vänster sittbensknöl också. Jag blev både arg och irriterad efter det där passet och äntligen kom jag mig för att byta till en annan, lite smalare sadel. Det kan ju vara lätt att tro att en bred och mjuk sadel är skönare att sitta på men det är ju inte riktigt så det funkar. Jag är ju en liten tjej (163 cm) med smalt bäckenben så jag behöver en ganska smal sadel för att den ska ”få plats” på rätt ställe så att säga. Hur som helst gjorde vi bytet men min sittbensknöl var fortsatt irriterad. Det var som om något satts igång som inte ville gå över. Smärtan har blivit mindre och mindre för varje pass, men den känns fortfarande. Jag är nu såklart sjukt irriterad över att jag inte gjorde bytet tidigare, för som sagt förut har det största problemet varit skav. Samtidigt är det ingenting som blir bättre av att sura. Det går inte att ha det ogjort. I samband med det här så insåg jag också att jag har ytterligare en sak som kan ha spelat in, nämligen min kontorsstol. Den är formad ungefär som en cykelsadel så när man sitter på den belastas sittbensknölarna. Normalt sett så jobbar jag ju bara från kontoret någon dag i veckan, men nu i sommar så har jag varit på hemmaort mest hela tiden, och således suttit minst fyra dagar i veckan på den. Visserligen står jag upp och jobbar en stund varje dag, men jag orkar inte hela dagen för ryggen (kotförskjutning ”framåt” som ger extra påfrestning för ryggmusklerna när jag står upp) så det har nog också bidragit till problemet.

Nu är kontorsstolen tillfälligt utbytt mot en traditionell variant och cykelsadeln är som sagt också utbytt. Jag känner att jag sakta men säkert blir bättre och att smärtan avtar för varje gång jag sitter på sadeln. Jag ser också till att få minst en vilodag mellan varje pass på cykeln, som dessutom nu sista veckorna är relativt korta. Men orosmolnet är kvar. Jag har i allt det här krånglet tappat koll på hur jag ska sitta på sadeln och håller på och grejar hela tiden. Jag nojar och för för mig att det gör ont, byter ställning, nojar lite mer och får sedan ont. Kanske för att jag inte sitter still. Så kan jag inte hålla på i 94 kilometer nästa fredag! Då blir det outhärdligt både i röven och mentalt…

(Visited 33 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *