GODA VANOR – OM ATT KLIVA UPP PÅ MORGONEN OCH LITE ANNAT

Idag är det onsdag. Hur gärna jag än ville ligga kvar i sängen i morse, om än bara en lite stund, så gjorde jag det inte. Jag har egentligen inga problem med morgnar. Alltså det är väl inte så att jag studsar upp ur sängen precis men jag gillar att vara uppe tidigt. När det är lugnt och en får en stund för sig själv innan resten av världen myllrar igång. Men hur mycket jag än gillar det så fastnar jag lätt i snooze-träsket. Är det någon som känner igen sig? Jag brukar ha klockan på 6, men den senaste månaden har den oftast blivit 06:37 eller något ditåt innan jag kommit upp. Då är det bråda tider vill jag lova om en ska vara på jobbet till 7. Vilket förvisso är självvalt, men det är så jag gillar det bäst.

I måndags skulle jag med morgontåget till Gävle. Det avgår 05:46 så jag hade klockan på ringning en timme tidigare än vanligt, och för att inte riskera att komma sent så hade jag också bestämt mig kvällen innan att någon snooze inte var aktuell. Konstigt nog går det så lätt när en gör så. Och så mycket piggare jag känner mig! Jag bestämde mig därför för att ta med mig det resten av veckan och idag är det som sagt onsdag och lite trögt var det allt i morse. Igår gick det lättare. Nu är det två dagar kvar. Det tar tid att etablera en god vana, nästan oavsett vad än det gäller. Jag upplever också att en går igenom lite olika faser beroende på hur motiverad en är. Ni vet vissa dagar går det lättare än andra. Men en får göra som Paolo Robert brukar säga, bita ihop överkäken och underkäken och bara göra. Det där snoozandet gör mig ju ändå bara tröttare. Nu hoppar jag upp förhållandevis vaken ändå och får en lugn, stressfri morgon hemma. Det är veckans goda vana!

Jag har ganska lätt för att lägga mig till med bra saker, men lite svårare att behålla dem. Eller rättare sagt, jag prioriterar kanske inte att behålla dem. Jag är något av en periodare i det mesta jag gör, jag har dåligt tålamod och tröttnar snabbt. Jag behöver nästan extrem omväxling på vissa plan samtidigt som jag nästan kräver stabilitet på andra, för att bibehålla någorlunda jämvikt gissar jag. Det här med goda vanor är en sådan grej. Jag vet ju innerst inne vad som är bra för mig, ändå gör jag inte alltid så. Det är som att det bara finns plats för ett visst antal och att när jag lägger till en ny grej så kapar jag medvetet eller omedvetet bort något annat.

En sak som jag jobbade in väldigt bra i somras var ju foamrollern. Den har gjort underverk för min stela och bitvis riktigt onda bröstrygg. Så bra att jag inte har ont längre. Gissa vad jag i princip slutat med? Jo, foamrollern. Eftersom jag inte längre känner behovet av den så liksom glömmer jag. Fast jag vet ju rent intellektuellt att jag skulle behöva den då och då för ryggen för att fortsätta vara smärtfri och de andra dagarna borde jag fokusera exempelvis på mina höftböjare och lår. Men ja, vad ska en säga. Att jag lovar att skärpa mig?

En annan god vana som jag prioriterar just nu, förutom att kliva upp utan att snooza, är det här med styrketräningen. Det går ändå rätt bra om jag får säga det själv. Jag kör inte efter något program eller har något annat mål än att faktiskt göra. Minst en gång i veckan gärna två om det fungerar med livet i övrigt ska det vara. Och jag gör! Jag har blivit mycket bättre på att ta med mig träningskläder så att jag kan träna på lunchen eller på väg hem från jobbet. Det spar mycket tid mot att åka hem först, byta om och sedan cykla till gymmet, vilket innebär att jag i princip tar mig tillbaka mot jobbet igen. Jag fokuserar på ganska korta helkroppspass, ofta gör jag övningarna i superset. Just nu är det viktigare ATT är VAD eller HUR.

(Visited 12 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *