EXAKT VAD JAG BEHÖVDE

Sista två dagarna innan helgen funderade jag en del på vad jag var sugen att hitta på och med tanke på att det inte blivit någon cykling under veckan var första platsen på önskelistan ganska given. Efter en lång lördagsfrukost med varsin dator, där jag grejade med lite jobb och L kollade serier, så klädde vi på oss och stack ut någongång där efter elva. Jag har känt mig lite rivig i humöret i veckan, ett tydligt tecken på att mensen är på ingång, vilket sällan är en bra kombination med cykel. Jag blir lätt på dåligt humör och kroppen svarar dåligt, men trots det blev dagen precis vad jag ville och behövde!

Vi hojtade runt i ett beskedligt tempo i nästan tre timmar. I början en hel del skogsstig och ”pushbike”, det vill säga släpa cykeln över tokblöta partier av skogsmaskinspår, där jag hade rätt bra med puls en stund kan jag väl säga. Sedan blev det mer grusväg. Ett par kortare stopp blev det också bland annat vid den gamla, sönderskjutna bandvagnen på I5´s övningsområde.

Vädret visade sig från sin bästa sida. Prognosen sa regn men vi fick bara någon enstaka droppe lite då och då. Vind var det däremot gott om, så mycket att det mot slutet kändes som om jag stod still när det kom några riktiga motvindsbyar, men luften var frisk och jag tycker att det är precis så här en höstdag ska vara! Stort älsk på hösten just nu alltså.

(Visited 6 times, 1 visits today)

2 Comments

  1. Helena Enqvist 19 september, 2015 at 20:23

    Vilka härliga bilder! Den första tokskön:-) måste nog ta en runda där för att hitta den där bandvagnen.
    Rivit humör, vilket bra ord. Jag blir elak dagarna före, förhållandet i kris en gång i månaden, inte vidare roligt. Sen grinar jag för ingenting. Det mest intressanta och bra i kråksången av PMS, är att jag presterar som bäst en två dagar innan. Är som starkast och snabbast och de flesta pallplatser jag lyckats cykla till mig är då med några undantag. Ett par dar efter är jag som sämst.

    Reply
  2. Sara Borg 20 september, 2015 at 06:13

    Haha, ja, jag tror rivig passar ganska bra. Jag är liksom kort i tonen när jag pratar och mer på hugget i allt. Minsta lilla som går emot så tappar jag humöret och eftersom jag blir lite klumpig/fumlig också så tappar jag humöret ofta…. Då kan det komma en tår eller två också. Jag tappar saker, går in i saker, ja…. typ så. Kroppen känns svag, svullen och svarar dåligt – inga cykelben alls! Däremot när mensen väl kommer igång, då är jag stark. Superstark. Märkligt fenomen det där.

    …och vad gäller förhållandet. De första fem åren var det kris. Numera har L mer koll än mig på när det är dags, just för att mitt humör förändras. Då småretas han bara och tar oftast det hela med ro. Vi kan skratta åt det i allt elände. Men skulle han råka på att ha en dålig dag, så att han inte orkar med, då kan det fräsa till lite här hemma 😉

    Reply

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *