UPPSKRÄMD

Ett av mina löften till mig själv den här hösten är att gå mera. Att bli bättre på vardagsmotion och minska stillasittandet, i syfte att få min kropp att göra mindre ont. Det har gått jättebra faktiskt, en stor klapp till mig själv på axeln, jag går flera gånger i veckan nu. Jag har till och med kommit att tycka om det. Inte lika mycket som att springa förstås, men ändå.

Ute på en kvällspromenad efter några timmar i soffan. Skönt att röra på kroppen! 

Idag skulle jag ut på en liten kvällspromenad efter att vi legat i soffan några timmar och tittat på de sista avsnitten av Modus. Jag älskar nordiska kriminalare för övrigt, både att läsa och titta på. Modus gjorde mig verkligen inte besviken. Hur som helst hade vi tittat, och det var lite läskigt, och sedan när jag gick så lyssnade jag på en deckare. Jag är sällan rädd när jag är ute, tvärtom trivs jag ganska bra ensam i mörkret. Men när jag väl skrämt upp mig själv, vilket händer någongång per år typ, då blir jag nästan löjligt superskraj. Så där att jag vill springa hem, kasta mig i sängen och dra täcket över huvudet. Ungefär så rädd blev jag idag när jag mötte en person och jag började fantisera ihop väldigt mycket. Är du rädd för att vara ute ensam när det är mörkt?

Det har kommit snö. Det är inte mycket men det är vitt på marken och det känns redan så mycket ljusare när en är ute på kvällen

(Visited 10 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *