Jag har ofta massor av tankar som jag vill skriva om i bloggen. De poppar upp när jag tränar eller då jag lyssnar på poddar och fylls med bra idéer. Sedan när jag väl sitter där och ska skriva så är de som bortblåsta. Jag får ”bloggtorka”. Men genom att läsa andra bloggar så fylls förstås tomrummet på. Så idag har jag helt sonika knyckt en bloggrubrik som känns väldigt passande och så skriver jag på den! Läs det ursprungliga inlägget på bucketlife.se
Bild från en magisk morgon i november. På resande fot.
Idag ska jag på resa igen. Jag älskar att resa i jobbet. Oftast. När jag har hunnit med de förberedelser jag behöver göra, har sovit gott och tillräckligt mycket på natten och inte har någon överhängande tidspress som gör att jag har andan i halsen. Lyckas jag bara planera bra så håller det. Den här veckan är jag hyggligt på banan så det känns bara roligt. Idag ska jag åka lite tidigare för att vara med och lyssna på när vår styrelseordförande pratar om vision för ett gäng nya medarbetare och i morgon är det min tur att hålla i introduktionen för samma gäng. Jag kommer att prata mycket om kommunikation och attityder.
Det blir lagom många mil med bil idag. Jag kommer att lyssna på ljudbok. Jag kan riktigt se fram emot bilkörning, vilket jag vet låter knasigt för många. ”Hur orkar du?” säger vissa. Men faktum är jag tycker att det i de allra flesta fall är avkopplande. Det är min egentid, där jag får reflektera över dagen, livet eller vad det än är som råkar vara aktuellt just då.
Nästa vecka har jag lite tåg inbokat igen. Tåg är avkoppling på riktigt. När de går som de ska det vill säga. Annars är det stress på riktigt. Lite beroende av vad det är jag ska iväg på. Men jag faktum är att av alla de gånger jag åkt tur och retur till Gävle över dagen, vilket är min vanligaste jobbtågresa och något jag gör minst en gång i månaden, så funkar det. Jag tror att det är två gånger under året som det varit något större problem.
”Resan är som en fin liten brygga mellan olika lägen”, det var nog den meningen från inlägget jag läste i morse som fastnade mest i mig. För precis så är det. Resan gör att jag har tid att landa i mig, mina tankar och mina känslor. Det betyder otroligt mycket för hur jag är när jag kommer fram och hur jag är när jag kommer hem.