Cykellycka

Jag smög ju igång med en kort cykelrunda på ungefär 35 minuter i torsdags kväll och idag drog jag ut igen. Planen var att cykla grusväg i en halvtimme och sedan vända hemåt och landa in på en timme. Det var bra tänkt men i praktiken blev det 70 minuter

Jag har börjat utforska trakten här runtomkring. Vissa vägar har jag cyklat en del tidigare, bland annat går mitt favoritlångpass förbi här utanför huset. Det som landar in på ungefär 6 mil och som går runt Singsjön och Brynje. En den av den sträckan körde jag idag men i stället för att vika vänster i fyrvägskorsningen i Lunne mot Rissna cyklade jag rakt fram mot Bodal. Där har jag varit med bil en gång men inte längre. Planen idag var att cykla bortåt i 30 minuter och sedan vända hem som sagt.

Det var asfalt i början som sedan övergick i torr och fin grusväg. Vädret vad kanonfint med sol och bara lite vind. Efter ett tag blev det glesare mellan husen och så småningom verkade det snarare vara stugor än permanentboenden. En skylt med texten ”Här slutar allmän väg” skvallrade om att underlaget förmodligen skulle bli sämre. Vägen har nog varit plogad i vinter men inte med skrapa utan traktor och därför tinat långsamt. Det blev alltmer smetigt och på vissa partier låg det till och med lite snömodd. Jag blev prickigare och prickigare men också gladare och gladare. När en inte cyklat på länge är det så himla fint att komma ut och rulla. Särskilt en dag som den här, med finväder och fågelkvitter. Som jag längtat alltså!

Efter exakt trettio minuter stannade jag och tog några bilder för att föreviga mitt prickiga fejs. Tanken hade slagit mig sista kvarten att det nog gått ganska mycket utför, vilket vittnade om att det skulle kunna bli lite tyngre på hemvägen. Jag hade dessutom missat att jag haft rätt bra med vind i ryggen på vägen bort så jag kan väl säga som så att det tog lite längre tid hemåt. Fast vad gjorde väl det, jag var lika glad ändå. Jag fick ett par cykelmil in på kontot och en rejäl dos frisk luft och sol i ansiktet.