Jag surfade lite gamla inlägg här på bloggen och fick feeling. Jag kollade på en del intervallpass från 2011 och fick nästan ont i magen när jag insåg att tempot på den tiden var ett helt annan mot idag. Samtidigt blev jag inspirerad att spänna bågen lite. På Emmas och mina gemensamma pass så har jag hittills börjat i ett lite lugnare tempo och sedan ökat. Nu tänkte jag att jag skulle köra på samma tempo genom alla intervallerna. Det gick sådär kan en säga om en vill vara diplomatisk. Det gick åt helvete kan en också säga. Jag höll i tre och sedan fick jag sänka, sänka och sänka.
LÄS OCKSÅ: Jag har börjat springa igen
Men sådär är det ibland. Jag spände bågen och utmanade mig själv. Det är bra och det leder i förlängningen till utveckling. Att jag inte lyckades just den här gången det kommer jag att ha förträngt inom en snar framtid. Passet ska ni förstås få ändå ifall ni också vill köra det.
Löpbandspasset UTAN Emma
- Uppvärmning 10 minuter; hälften promenad och resten jogg
- Intervallblocket; 12 x 70 sek med 20 sek ståvila
- Nedvarvning 10 minuter; samma fördelning som på uppvärmning