Vätskebälte på!

I lördags gjorde jag det, jag tog äntligen mina första steg på vad jag hoppas ska kunna bli resan påväg tillbaka till det löparliv som brukade vara mitt. Det löparliv där jag kunde göra det jag är som bäst på, att springa långt och länge.

Jag fyllde mitt vätskebälte med vatten, packade ner en bit choklad, startade det senaste avsnittet av Träningspodden med Lofsan och Jessica, och sedan tassade jag iväg. Jag älskar känslan av att springa så långsamt att det känns som om jag skulle kunna hålla på en hel dag. Den där känslan av att det är lätt och att jag är stark. Där är jag verkligen i mitt esse!

Jag kommer inte ens ihåg när jag hade vätskebälte på mig senast, så länge sedan är det. Jag tror att det var i februari eller möjligen mars, men då sprang jag inte som nu utan jag gåggade i 90 minuter en gång. I lördags sprang jag faktiskt, även om jag tog korta pauser ungefär en gång i kvarten för att ta några munnar vatten och en liten chokladbit. Inte för att jag behövde varken äta eller dricka egentligen utan mer för att komma in i rätt stämning, den där känslan jag hade förr.

Planen var 90 minuter och trots att jag inte alls hade koll på hur lång den runda jag tänkt ut skulle bli så visade det sig att det blev bra precis perfekt. Jag fick jogga runt kyrkans parkering en vända på slutet bara för att klockan skulle ticka över. Det blev en riktigt fin vända tillslut med mycket skog. Först nere på Brunflos elljusspår och sedan tillbaka upp mot oss och så körde jag min vanliga slinga uppe vid stenbrotten, fast baklänges. En finfin dag i skogen.

LÄS GÄRNA: Springa långt eller springa snabbt

Du som har följt min blogg ett tag vet att jag har varit väldigt försiktig med min löpning i sommar, eftersom jag varit skadad en längre tid innan det. Nu känner jag att min målmedvetenhet under de här tre månaderna har gett resultat och jag kommer att tillåta mig själv att öka på löpningen lite mer här under hösten när jag känner för det. Jag kommer att testa tre pass vissa veckor och jag kommer också att springa lite längre än de 4-5 kilometer per pass som jag har hållit mig till under sommaren. Nu håller jag tummarna för att hälsenan är med på noterna.

Nu är jag nyfiken, hur kommer din löparhöst att se ut?

(Visited 20 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *