Vem är jag?

Det bästa med att läsa massor av bloggar är förstås inspirationen jag får. Inte bara till träningspass och sådant utan också till egna blogginlägg. För det går inte att förneka, ibland sitter orden långt inne. För några dagar sedan hittade jag ”Vem är jag?” hos Ida, och nappade. Här kommer min version!

Jag är:

Sara.
HR-chef i buss- och resebranschen – älskar mitt jobb!
Fyller 36 år om mindre än en månad.
Bloggare. Började skriva om virkning (!) som var min sidosysselsättning när jag pluggade på universitetet, men gick sedan över till att använda bloggen som träningsdagbok.
Sambo, dotter, syster och moster.

Jag har:

Svårt för att gå hem från jobbet på eftermiddagen/kvällen. Det finns alltid något kul att göra.
Relativt lätt för att ta mig ut och motionera, det är nästan en daglig rutin som jag behöver för att fungera. Däremot har jag svårt att få till träning numera. Har blitt lite lat och bekväm helt enkelt.
En beroendepersonlighet. Jag fastnar lätt för nya saker, oavsett om vi pratar sådant man kan äta, se på TV eller göra. På gott och ont. Hur som helst så går jag all in under en period tills jag totalt tappar intresset och byter till ett nytt beroende.

Lite kort om mitt löparliv:

Mitt nuvarande löparliv kan vi säga började 2010/2011, nånstans strax före årsskiftet. Jag jobbade massor, var konstant förkyld, trött och orkeslös. Jag hade inte tränat regelbundet på några år och skyllde det på jobbet och mina jobbresor, att det vars vårt att etablera en rutin när veckor och dagar aldrig var den andra lik. Jag hade en kollega, Susanne, som inspirerade mig massor. En fembarnsmamma som vardagsmotionerade varje dag (gick till och från jobbet) och dessutom löptränade lite lagom och sprang lopp. Till slut tänkte jag att kan hon så måste jag kunna, det fick vara slut på bortförklaringar och fokus på problem. Jag började tänka lösningsfokuserat och se möjligheterna istället för hindren!

Jag började först promenera till och från jobbet, vissa dagar även en lunchrunda. Sedan tänkte jag att det var mer effektivt att springa så då gick jag över till det. För att behålla motivationen så anmälde jag mig till Göteborgsvarvet (21km) i maj 2011, och på den vägen är det, som en brukar säga. Året efter tog jag mig an Stockholm marathon (42km) och upprepade det 2013. Efter det har jag tävlat betydligt mindre men löpningen har blivit kvar och är min grund, även i de perioder då jag har kört mtb.

Fast mitt löparliv började egentligen redan när jag var barn. Min pappa tog upp löpträningen i början på 90-talet för att komma i form och jag sprang en del med honom då. Han sprang lopp, både individuella och stafetter, så jag började också springa olika motionslopp redan då. Sedan har jag i perioder (se det där om beroendepersonlighet längre upp) sprungit lite.

I min blogg får du:

Känslan av att allt är bättre än inget. Det vill jag verkligen förmedla. Rör på dig lite och ofta så mår du mycket bättre!
Läsa om mina tankar kring hälsa och motion. Jag tror att kropp och knopp hör ihop och först när vi tar hand om både fysik och det mentala så kan vi prata om hälsa.
Aldrig någonsin tips på hur du går ner i vikt, ”håller formen” eller förändrar ditt utseende (utom möjligen med hjälp av makeup/styling, men det är också extremt sällsynt).
Lite av allt. Löpning, cykel och skidåkning varvat med annat.
Gärna lämna en kommentar!

Nu undrar jag förstås ”vem är du?” 

(Visited 26 times, 1 visits today)

4 Comments

  1. Anonym 25 januari, 2017 at 22:08

    Vad roligt att höra att jag inspirerat dej en gång i tiden. Nu är förhållandet det motsatta ;)// Fembarnsmamman

    Reply
  2. Sara Borg 26 januari, 2017 at 16:13

    Kul att ni gillar och kommenterar! 🙂

    Reply

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *