Vinden viner där ute. Hela vårt hus knakar och knäpper, suckar och liksom pustar.
Gamla hus låter massor och jag älskar det, jag älskar vårt hus från 1800-talet. Ute på trappan ligger snön tjock, så pass att L tvingades kämpa för att ta sig ut till bilen. Jag skulle egentligen också ha åkt i ungefär samma tid, men min chef aviserade redan igår kväll att han tänkte ställa in dagens möte på grund av det väntande vädret. Inte mig emot, en ”extra” kontorsdag sitter aldrig fel. Därför sitter jag nu vid köksbordet, med en rykande kopp mörakaffe, och kostar på mig en lugn start på den här dagen.
Foto: Från förra vintern