RYGGEN DEL 3 – Mitt i en graviditet

För ungefär ett år sedan påbörjade jag en miniserie i bloggen om min ”ryggresa”. Jag hade skrivit om ryggen massor av gånger innan det också förstås, men oftast bara i en bisats om att jag är opererad för kotförskjutning. Så kom jag igång med en prolog, en första del om hur allt började och så den andra delen om själva operationen. Tanken var att jag skulle fortsätta skriva om tiden efteråt, min andra operation, hur min familj upplevde den där tiden och hur mitt liv och ryggen fungerar nu. Det där kom liksom av sig.

Nu är jag snart halvvägs igenom en graviditet och det här med ryggen är plötsligt högaktuellt. Därför kastar jag in en del 3 i serien, så här 1 år efter att den startade, så får vi återkomma en annan gång till vad som hänt under de 24 år som gått sedan operationen 1994.

Ryggen i vecka 19

För ryggen, mina vänner, den är inte sitt allra bästa jag just nu. Jag har alltid haft lite småtrassel med den, problem att komma ur sängen på morgonen, problem när jag blir för inaktiv generellt, problem när jag slarvar med styrketräning osv. Det lever jag med varje dag året runt utan att fundera så mycket på det eftersom jag har anpassat mig. Den klagar och jag försöker bättra mig. Vi har liksom hittat en kommunikation som funkar, ryggen och jag. Nu är jag gravid i vecka 19 och ryggen klagar mer än vanligt. Några minuter ryggliggande på kökssoffan och sedan kommer jag nästan inte upp. På kvällarna efter en kontorsdag eller en dag med många mil i bil ”ischias-strålar” det ut i ena skinkan, oftast den vänstra, och ner på baksida lår. Då tappar jag kraften/muskelkontakten med benet och får liksom släpa det framåt. Jag är tveksam till att det här bara beror på graviditeten, trots att vikten på framsidan av min kropp är betydligt större nu än för fyra-fem månader sedan och således liksom drar i samma riktning som min kotförskjutning redan lutar åt. Jag är minst lika benägen att skylla på influensan. Som sagt är och har inaktivitet alltid varit den största boven när det kommer till min ryggs välmående. Under februari månad låg jag mest i soffan eller satt vid datorn medan feber och hosta höll mig i sitt grepp. Jag har tappat massor med styrka i ryggen och det i kombination med den förändrade tyngdpunkten är förstås inte bra.

Nu har jag varit igång med motionerande i ungefär två veckor och jag tycker att det hjälper. Framförallt längdskidåkningen. Visst, det känner på ordentligt i ländryggen när jag åker, men det är som att jag för varje gång blir starkare och starkare, och problemen i vardagen med tappad kontakt med vänsterbenet har minskat sista veckan. Jag försöker också komma ut och gå lite mera och inte bara sitta stilla. Inte så långt, ungefär 20-30 minuter, men oftare. Det kanske bara handlar om tillfälligheter, men jag väljer att tro att det mest är tack vare skidåkningen det nu känns bättre, för det motiverar mig till att komma ut till spåret även när jag inte alls har lust.

Vad ska doktorn säga?

Inte nu till veckan, men nästa, ska jag träffa en läkare och gå igenom mina förutsättningar inför förlossningen. Vi ska försöka göra en första bedömning om mina möjligheter att föda vaginalt, eller om ett planerat kejsarsnitt är mer lämpligt utifrån min situation. Förhoppningsvis har jag då hunnit bli ännu mer återhämtad och starkare efter sjukdomsperioden.

(Visited 42 times, 1 visits today)

1 Comment

  1. Pingback: Tankar om gravidkroppen – Sara Borg

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *