Tävlingspirret

Målgång på en lokal tävling i Åsarna förra året

Känner du det? Jag tycker att det märks alltmer i mina sociala kanaler, hur det liksom ökar, det där pirret. Snart drar tävlingssommaren igång på allvar och nu på lördag går äntligen Lidingöloppet MTB av stapeln – som jag har längtat! Just nu ser det ut på väderleksrapporten som att det ska kunna bli riktigt bra väder också, vilket jag såklart hoppas på som ska hänga runt och heja hela dagen. Fast idag bjuder inte Stockholm på något vidare väder. Jag flög ner i morse för jobb och när vi var klara med dagens möte på eftermiddagen så hade det börjat regna. Inte kul! Jag packade ur mitt paraply ur väskan igår för att spara lite vikt på packningen också, vilket var rätt dålig tajming. Nåväl, det kan inte gå bra jämt.

Tillbaka till det här med tävlingspirret. Jag känner av det även fast jag inte ska cykla själv. Det är alltid jobbigt att stå på sidan när min kille ska köra, jag blir nästan mer nervös då. Han är mycket bättre på att vara stötteapparat än jag är. Han har varit med mig på så många lopp, både löpning och cykel, och han är lugn och trygg när jag är nervig. När han ska tävla försöker jag verka lugn men i själva verket är jag det inte. Jag ska verkligen sträva efter att göra mitt bästa på lördag.

Än en gång, tävlingspirr. Jag vann en tävling förra året, hur coolt är inte det? Bilden i det här inlägget är från det loppet och är tagen av min syrra bara några meter före målgången. Det var nog första gången jag vann något idrottsligt sedan 1993. Att det var en motions-/familjeklass i en lokal tävling med ganska få deltagare, det behöver vi kanske inte gå in på nu, utan det kan vi ta en annan gång. Eller ja, om du är du nyfiken så kan du förresten läsa mer om hur det gick till här

(Visited 7 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *