På jäsning

Magen växer så att det knakar!

Här står jag och sväller. Snart går jag in i graviditetsvecka 37 och nu börjar det bli på allvar. Bebis kan i princip komma när som helst, eller om en månad eller mer. Det som känns mest märkligt just nu är precis det, att inte veta när nästa fas börjar, den med bebis utanför kroppen. Det är nästan så att det går att se hur magen växer dag för dag nu, och jag tror också att den har ”trillat ner” en bit sista två dagarna. Det känns som om det finns lite mer plats för revbenen och att det går lättare att andas igen. De sista 2-3 veckorna har varit riktigt tunga och jag har upplevt det som att jag inte riktigt har orkat syresätta kroppen, utan konstant har haft en liten syrebrist i musklerna och fått mjölksyra så snart jag rört mig. Vissa dagar när jag gått i trappen upp till övervåningen så har jag behövt lägga mig på sängen en stund för att återhämta mig. Det låter kanske som ett skämt men det är helt sant. Ökenhettan som vi har här har knappast underlättat heller när det gäller orken och energin, men nu håller jag tummarna för att det har vänt uppåt en sväng igen för om det är något jag har lärt mig under den här graviditeten så är det att måendet skiftar fort, gravidkrämpor kommer och går – tack och lov!

Någon träning i egentlig mening är det inte tal om längre, däremot försöker jag fortfarande röra på mig i princip dagligen. Det blir framförallt promenader på 15-30 minuter, ibland när ryggen tillåter går jag uppåt 40-45 minuter men det är mer undantag än regel. På helgen går jag ut direkt efter frukost och på vardagarna blir det på kvällen när jag kommer hem från jobbet. Tempot är ungefär i nivå med en snigel, men det är för det mesta skönt att komma ut. Att byns rullator-liga sedan länge har passerat mig i tempo har jag kommit över nu. Gött för pensionärerna att få känna sig lite kvicka, tänker jag, när de kör om mig på trottoaren! Uttryck som ”jag varvar ändå alla som ligger hemma i soffan och kollar på TV” snurrar också en del i huvudet. Det hjälper. En får ta till de mentala verktyg en hittar för att komma igenom när det känns lite tungt. I övrigt lyckas jag mest motivera mig till korta hemmastyrkepass, ungefär som det här, oftast på kvällstid i skuggan ute på altanen. Det blir i varje fall några gånger i veckan och känns riktigt bra i ryggen, där jag annars blir stel och får ont.

Apropå det, nu är det faktiskt dags för dagens promenad. Här ska pluggas in en ljudbok i öronen och sedan är det bäst att knata ut innan det blir alldeles för varmt. Vad ska du göra idag?

(Visited 9 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *