Frågor och svar om att vänta barn och sånt

Bebis växer och magen likaså! Såhär såg kalaskulan ut för 9 dagar sedan

Hej vänner!

Veckorna går och nu kommer vi allt närmare den här bebisen som ska komma. Jag har samlat på mig en del frågor som jag har fått i sociala kanaler den senaste tiden om det här med graviditet och att vänta barn, och tänkte att jag kör dem i ett sammanfattande inlägg här. Jag har försökt att sortera frågorna så att du får följa med från starten och fram till nu. Häng med!

Var graviditeten planerad?

Både ja och nej. För att försöka göra en ganska lång historia kort så… Jag är 37 och min sambo är 38 och vi har levt ihop av och till under 13 års tid. Barn har kommit upp under åren som något som vi båda kanske tänkt oss någon gång i framtiden, och sedan har åren på något sätt rusat på. I slutet på förra sommaren eller om det var i början på hösten så slutade vi vara nitiska med att skydda oss, utan att för den skull ha fattat något definitivt beslut om att vi skulle skaffa barn. Jag hade nog dessutom undermedvetet börjat ställa in mig på att jag kanske inte skulle få några egna med anledning av min ålder. Visst var jag medveten om att oskyddat sex kan leda till graviditet men jag tänkte inte så supermycket på det. Det var mer sådär att händer det så händer det, och i så fall blir det kul!

Hur upptäckte du att du var gravid?

I mitten på december blev jag väldigt trött. Jag är annars en person som av arbetskollegor beskrivs som energisk och kraftfull, en jobbarkompis förr brukade kalla mig Duracell, men plötsligt så hade jag inte alls den ork och det driv jag annars brukar ha när jag är på jobbet. Privat är jag inte alls på samma nivå så hemma märkte jag ingen större skillnad. Visst var jag ännu mer kvällstrött än annars men tänkte att det nog handlade om att vi var inne på årets mörkaste månad. Tröttheten på jobbet kändes nästan förlamande och ibland gjorde den mig lite illamående också. Jag ökade på dosen järntillskott men det hjälpte inte och jag började fundera på om jag hade någon annan brist eller så. Jag käkade bra och sov bra, och upplevde inte något annat konstigt med hälsan. En dag strax före jul så var jag tvungen att kräkas i papperskorgen på mitt kontor och då började jag väl ana vad tröttheten och illamåendet berodde på. Jag gick till apoteket samma dag eller om det var dagen efter och köpte ett test och sedan kissade jag på stickan hemma på kvällen. Jag vågade inte titta på den utan det fick Lars göra.

Hur reagerade din familj när du berättade om graviditeten?

Ja det skulle vi ju egentligen behöva fråga dem om men jag tror att de blev väldigt glada! De hade kanske gett upp hoppet på kids från mig?! Min syrra fick sitt första barn när hon var 22, vilket var 10 år sedan, så barnbarn har ju funnits i familjen länge.

Hur känns gravidillamående? Är det som att må illa och kräkas när man har magsjuka?

Jo, men det tror jag. I varje fall i början tyckte jag det. Jag tror att det är väldigt olika från person till person men jag har inte kaskad-spytt särskilt många gånger. Du vet så där så att det bara sprutar ut hur mycket som helst. Det var den där första gången i papperskorgen på jobbet och så har det varit någon enstaka gång direkt efter en måltid, men annars har det mer varit att jag fått stå och hulka och så har det kommit lite, hulka mer och så kommer lite mer. Det har gjort att jag har kunnat stå vid ett handfat eller över diskhon, och inte behövt hänga över toalettstolen. Men i stället så kräktes jag flera gånger varje dag i många många veckor, långt fler än fram till vecka 12-14 som det står om gravidillamående på nätet. De första 2-3 veckorna tänkte jag att jag klarar inte detta illamående, det är så vidrigt att kräkas, men sedan blev jag på något sjukt sätt van vid det. Att stå och kräkas varje morgon innan tandborstning blev en del av dagen dagliga rutinen.

Hur har du förberett dig inför att bli förälder?

Svår fråga. Nästan inte alls men samtidigt hyggligt bra ändå tror jag. Om vi börjar innan graviditeten så hinner en ju få en hel del erfarenheter under livet när en som jag kommit upp mot 40. Dels har jag samlat intryck och tankar från min egen barndom och sedan har jag kompisar och en syster som har barn. Självklart har jag ibland tänkt att det där tar jag med mig som ett gott exempel på föräldraskap och andra saker kanske jag tyckt varit mindre bra. Sedan blev jag gravid och väldigt länge så gjorde jag inga egentliga förberedelser alls, varken när det kommer till att läsa på eller köpa grejor. Nu i sommar har det dock blivit väldigt mycket mer verkligt det här med att det ska komma en liten familjemedlem i takt med att magen växer och orken tryter. Särskilt under min semester där efter midsommar då jag hade mycket tid att tänka. Så nu har jag läst på mera, frågat andra och även köpt en hel del grejor. Syrran fick ta med mig på en shoppingrunda då vi fixade det mest nödvändiga. Sedan har jag handlat lite på nätet, både nytt och begagnat. Jag gillar inte att gå i affärer.

Har ni tagit reda på könet och vad blir det i så fall?

Ja, det har vi gjort. För min del så var jag inne på att vi inte skulle göra det men min sambo var väldigt inställd på att få en dotter, så för honom var det viktigt att ”kolla upp” hur det låg till. Nu är det ju inte 100% säkert det där, men det verkar rätt så lovande för att hans önskan ska uppfyllas.

Har ni bestämt något namn?

Vi har ett arbetsnamn, Stina, som vi haft sedan länge. Det är ett av flera namn som vi skojat om när vi pratat om barn lite skämtsamt under åren. Det finns i min släkt en bit bak på pappas sida också, så det är inte bara taget ur luften. Sedan får vi väl se hur det känns när bebisen kommer ut, antingen är det en pojke (och då blir det knepigt för något pojknamn har vi inte…) eller så känns Stina inte längre rätt.

Har du tänkt föda vaginalt eller med kejsarsnitt?

Jag hoppas kunna föda vaginalt eftersom jag tror att det är det bästa både för bäsi och för kvinnokroppen, under förutsättning att allt är som det ska. Jag träffade en läkare i mars för att gå igenom mina journaler och röntgenbilder (jag har en ryggskada som jag opererat när jag var i tonåren) och enligt honom så fanns det inga tecken på att jag skulle få problem med förlossningen med anledning av det. (Däremot var han tydlig med att det skulle kunna bli en tung graviditet). Så svaret på frågan är att vi satsar mot en helt vanlig förlossning och hoppas att det blir så. Sedan kan jag väl erkänna att planeringsmänniskan i mig lockades lite av tanken på ett planerat kejsarsnitt, eftersom man då får en bestämd dag att skriva in i kalendern…

Jag följer dig på instagram och det ser ut som om du har kunnat träna på ungefär som vanligt rätt långt in i graviditeten, är det så?

Nej, verkligen inte. Jag har försökt vara tydlig med det också både i bloggen och på instagram, att ofta är det en promenad eller 10 minuter hemmastyrka som blir av. Innan graviditeten körde jag löpning, cykel, längdskidor och så vidare minst 30 minuter på vardagar och en timme eller mer på helger, i snitt ungefär 5 pass i veckan. Jag tränade visserligen sällan hårt, men jag har motionerat regelbundet för hälsan nästan dagligen sedan 2010. Eftersom min pappa gick bort bara några veckor efter att vi upptäckte att jag var gravid så hade jag inte kraft att träna på som vanligt. Det som blev viktigt för mig var att upprätthålla vanan att ta mig ut. Jag bytte ut nästan alla pass i veckan mot promenader, och sedan blev jag dessutom sjuk i en segdragen influensa också och tappade både styrka och kondition under den tiden, vilket jag fick svårt att hämta igen sedan. Med ryggproblem, foglossning och illamående så var det dessutom bara att ”gilla läget” och göra det som kändes bra. Så nej, jag har inte tränat mig svettig på mer än ett halvår, men jag tar fortfarande dagliga promenader, om än extremt korta nu och dessutom i flipflops, och så kör jag som sagt lite hemmastyrka några gånger i veckan. That´s it!

Hur mår du just nu?

Det är väldigt mycket från dag till dag. Vissa dagar är jag väldigt trött och känner mig smått utmattad, vilket kan ha mycket med värmen att göra också. Andra dagar är ändå helt okej, även om jag känner mig väldigt tung i benen och trött i ryggen mest hela tiden. Jag mår verkligen inte som vanligt. Illamåendet är tillbaka också med kraft varje morgon, men jag kräks tack och lov inte.

Hur mycket har du gått upp i vikt och hur tänker du kring det?

Det är lite svårt att säga för jag vet inte vad jag vägde innan jag blev gravid, vi äger nämligen ingen våg. Men från inskrivningen hos barnmorskan i vecka 6 och fram till nu så har jag gått upp närmare 9 kilo. Gissningsvis hade jag redan lagt på mig något kilo innan det så rimligen kanske 10 kilo eller lite mer totalt?! Vikt är ingen större issue för mig och har aldrig varit.

Har du haft några särskilda cravings?

Nej, egentligen tror jag inte det?! Alldeles i början åt jag rätt mycket kebabsallad, men det tror jag mer handlade om att jag var för trött för att orka handla mat, tänka ut middagar och laga mat, så det blev enklast att köpa färdigt. Sedan åt jag mycket blodapelsiner och grapefrukt också under vintern när illamåendet var som värst, eftersom det var enkelt att ta med och stoppa i sig när jag kände att jag behövde mota undan kräkkänslorna. Nu under sommaren äter jag jordgubbar nästan varje dag, men det har jag å andra sidan gjort varje sommar sedan jag fick råd med det (shit, det kostar en slant alltså om man räknar ihop…) så det är nog ingen gravidcraving det heller.

Vad blir det för barnvagn?

Det här är en vanlig fråga! Många tycks ha ett väldigt vagnintresse, men det har i varje fall hittills inte varit något som drabbat mig. Vi kommer därför att börja med min gamla liggvagn från sent 70-tal/tidigt 80-tal, i sådär härlig brun/röd manchester 😉 Sedan har vi i stället lagt pengarna på en multisportvagn – Thule Chariot Sport 1 – som vi kommer kunna använda för promenader, löpning, cykling och längdskidåkning. Jag var först inne på att köpa begagnat, som sagt jag har inget större vagnintresse eller lägger någon prestige i vilken vagn vi har, men efter att ha läst på lite och besökt Thules showroom i Stockholm så insåg jag att vårt barn troligen kommer spendera många, många timmar i den vagnen under flera års tid, och då förtjänar hon såklart bra komfort. Vagnen köptes ny, men däremot har vi köpt vissa tillbehör beggat.

Är du rädd eller orolig inför förlossningen?

Nej, jag är generellt inte så orolig eller rädd av mig. Såklart blir jag det ändå ibland i livet, men då försöker jag alltid lura hjärnan att tänka på annat. Lite så är det nu också, jag känner mig inte alls orolig men försöker ändå vara realistisk. Jag vet att jag är en person som i vissa situationer och stunder kan vara otroligt mentalt stark, men jag kan också falla ihop som en blöt fläck och vara väldigt liten och svag. Jag tror att jag kommer att pendla mellan de lägena ganska friskt under en förlossning, men sätter hoppet till att lejoninnan i mig tar överhanden och att allt löser sig till det bästa, med stöttning från L förstås.

Längtar du tills bebisen kommer ut?

Ja, såklart! Det blir både lite skrämmande och spännande, precis den kombo som jag älskar i livet. Det får liksom inte bli alltför tryggt, bekant och säkert, för då ledsnar jag. Lite så känns det nu också när jag inte vet riktigt vad det är som komma skall. En lagom blandning av fjärilar i magen och förväntan!

Jag tror att jag har fått med det flesta frågor nu, men om du undrar något mer så hit me vettja! Du kan lämna en kommentar här eller skicka till mig på insta eller messenger, inga frågor är dumma frågor.

Kram på er!

(Visited 7 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *