Back to the routines!

Sommaravslut med en liten kräftskiva!

I helgen var vi hos mamma för att några i gänget skulle sätta in fönster och dörrar på garaget, som pappa aldrig hann bygga färdigt innan han gick bort i vintras. Jag kan inte skryta med att jag gjorde så många handtag kanske, däremot så läste jag ut ännu en spännande deckare. Har du inte läst triologin om Leona så kan jag varmt rekommendera den. Jag sportade också en del, eller i varje fall tittade jag mycket på sport. På lördagen var det Cykelvasans livesändning och på söndagen var det marathonloppen från friidrotts-EM. Nu längtar jag på riktigt efter att kunna träna själv igen. Vi passade dessutom på att avsluta sommaren, för ja det kändes lite som så och att vi nu går mot höst, med en liten kräftskiva på lördagskvällen.

Jag hade tidig semester i år och har sedan jobbat på hela sommaren, men igår var första jobbdagen för sambon efter hans ledighet och nu känns det på riktigt som att vardagen är åter – och som jag älskar det! Sova på bra tider, kliva upp i bra tid, komma till jobbet utan stress, äta regelbundet och att motionera och röra på kroppen kommer naturligt in i min dag. Hur mycket jag än uppskattar ledighet, frihet och flexibilitet (i korta perioder) så mår jag oftast som bäst i både kropp och knopp när de basala behoven som sömn, mat och motion flyter på ganska samma lika från dag till dag. Då har jag som bäst förutsättningar för att klara av och hantera kaos på ett bra sätt, både sådant som händer i jobbet och som kommer i vardagen.

Förhoppningsvis hinner bäsi där inne i magen också ställa tillbaka sin vakenhetsperiod på kvällen. Innan sommaren gick hon igång sådär vid 20-21 och sprattlade runt ett tag, men sedan i takt med att vi blev uppe allt senare så försköts det framemot 23. Eftersom det brukar sägas att bebisar gärna behåller samma dygnsrytm när de kommer ut, och jag är ganska kvällstrött, så vore det ju himla fint om vi kunde gå tillbaka till den tidigare svängen.

Appropå bäsi, nu är det verkligen nära men känns ofantligt långt bort. I takt med att temperaturen sjunkit här i Jämtland de senaste veckorna så har jag blivit betydligt piggare, mindre svullen och har heller inte lika mycket sammandragningar/förvärkar. Men det kanske också är ett tecken? Alltså att känna sig lite piggare igen? Snälla säg att det är så, som nån sorts funktion för att man ska orka med förlossningen. Jag har den sista riktigt viktiga jobbdagen i morgon, då kommer en kollega hit och vi ska ha lite genomgångar och överlämning. Efter det skulle det vara rätt fint att få komma till skott faktiskt. Min sambo är dock helt inställd på att vi kommer att gå över tiden, och som jag sa till mamma, brås bäsi på mig så blir det en bekväm, lat och envis typ som förmodligen tänker ligga kvar där inne och tjocka till sig så länge som möjligt. Inte för att jag gjorde det när jag låg i mammas mage, jag kom tydligen dagen efter utsatt datum, men utifrån mina nuvarande favoritområden som äta, sova och duscha länge och riktigt varmt, så skulle det mycket väl kunna bli så…

Det här med rutiner förresten. Som jag skrivit förut så är det väldigt sällan jag är orolig eller rädd, men en sak som skaver lite och som jag funderat mycket på inför föräldraledigheten så är det just hur jag ska få till det här med rutiner. Jag mår verkligen inte bra när basbehoven inte fungerar, och det är därför jag är rätt dålig på långa ledigheter då jag halkar ur dem. Nu är det så rackarns svårt tycker jag att lägga en plan eller strategi för hur jag ska hantera det – allt hänger ju liksom på vad det är för typ av bäsi som kommer ut. Jag fattar såklart att det inte är någon större mening att lägga tid på att fundera på det nu utan en får ta det lite som det kommer, men det är sådant som flimrar förbi i tankarna ibland och särskilt idag när jag direkt känner mig så pepp och upplyft efter bara två riktigt bra nätter och en och en halv vanlig vardag.

(Visited 3 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *