Nähepp, no baby yet…

Ingen bäbis på gång så den blivande pappan fick springa löpartävling i lera. Foto lånat från Mudrace Facebook-sida.

Igår var det dagen D, den beräknade förlossningsdagen, eller faktiskt den tredje och sista. Först fick vi den 14:e eller 15:e augusti av barnmorskan, vilket var exakt samma datum som en app i min mobil också hade räknat ut utifrån min menscykel, vilket väl inte är så konstigt för de där apparna är väl programmerade för att räkna på samma sätt som barnmorskorna gör?! Det datumet flyttades sedan fram till den 17:e på vårt första ultraljud och sedan blev det en mer rejäl justering vid det andra, alltså till gårdagens datum 22 augusti.

Jag har generellt mått bättre nu under de sista veckorna sedan vädret blivit svalare, som jag nämnt i bloggen flera gånger vid det här laget, så jag kan inte påstå att jag har känt av några tecken på att det skulle närma sig en förlossning. Men så i förrgår eftermiddag blev mina förvärvar/sammandragningar (vad är egentligen korrekt benämning?) fler och intensivare. Jag har haft dem mer eller mindre hela sommaren, framförallt på eftermiddagarna eller kvällen, men nu höll det i sig i flera timmar och det blev till och med så pass att jag började klocka dem för att få en uppfattning om hur tätt de kom. Det har jag aldrig gjort tidigare för då har de varit väldigt oregelbundna. Jag låg stadigt på kring två sammandragningar inom tio minuter under lång tid, men sedan klingade det av när vi gick och lade oss och inget mer hände. Så vaknade jag på dagen D och mådde först toppen. Efter en stund började jag må väldigt illa och fick gå upp och kräkas för första gången på många veckor. Snälla låt detta vara ett tecken!, tänkte jag. Men nä. Det gick över så småningom och jag åkte in till kontoret och jobbade för att ha något annat än bäbis att tänka på.

Det är märkligt ändå. Kommer du ihåg att jag fick Stora träningsboken för gravida i födelsedagspresent av mina systrar med familjer? Jag läste den från pärm till pärm i början på mars och sedan läste jag om sista delen som handlar om graviditetens tredje trimester i slutet på juni. Båda gångerna fastnade jag på en härlig bild på Jessica Almenäs från hennes beräknade förlossningsdag, då hon är så trött på att vara gravid och på att vänta på bebis, och båda gångerna så tänkte jag något i stil med att herregud bebis kommer när den kommer! För 95% av alla barn föds ju inom beräknad förlossningsdag plus eller minus två veckor. Men nu fattar jag. Något händer i hjärnan redan när man går in i de där två veckorna innan, så när man når fram till bf så känns det som om man har väntat i en evighet och att det finns risk för att man måste vänta ytterligare i en evighet. Systeryster skickade mig ett passande citat på instagram häromdagen:

”Every month has an average of 30 days, except the last month of pregnancy which has about 1330 days!”

Hur som helst, någon bäbis verkade inte vara på gång igår efter jobbet heller så vi klädde på oss för hällregn och åkte till Östersunds skidstadion där Lars skulle springa Mudrace. Alltså jag och bäbis åkte bil medan L cyklade dit som uppvärmning. Men alltså vem hade bestämt att start och mål skulle vara mitt ute i skogen? Min fysiska form är verkligen inte bra nu. Bäcken och rygg håller inte för att gå längre än några minuter åt gången och det måste vara med väldigt korta steg och i väldigt låg fart, annars får jag så ont. Tur i oturen att det regnade för jag kunde använda paraplyet som käpp… Jag tog mig fram tillslut och hittade dessutom en väldigt bra stock att sitta på alldeles vid målet, så allt gick bra ändå även om det tog sin lilla tid.

Väl hemma orkade jag inte stå upp en sekund till utan det blev fika i soffan och ett avsnitt av den danska kriminalserien Dicte, som vi ser på Cmore. Då började sammandragningarna igen och jag klockade precis som kvällen innan två ganska regelbundna inom tio minuter, men precis som på tisdagen så gick det över när vi hade lagt oss i sängen. Så, ingen bäbis ännu och mitt tålamod är kanske världens sämsta.

(Visited 15 times, 1 visits today)

1 Comment

  1. Pingback: Förra veckans – Sara Borg

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *