Våga starta i ett motionslopp!

När jag var 8-9 år ungefär så började min pappa springa. I början, när han hade väldigt dålig kondition och bara orkade jogga korta snuttar och varva med gång, så brukade jag följa med honom. Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var så roligt, mest för att jag orkade springa längre än honom förstås. Sedan blev han allt bättre men han fortsatte springa med mig ibland och framförallt fick han mig och hela vår familj att se motionslopp som något alla kan delta i och som en naturlig del av våra somrar. Pappa var företagare så några långa semestrar var det aldrig tal om. I stället packade vi in oss i husvagnen och åkte iväg på olika lopp, främst stafetter, och jag har fått vara med i lagen ända sedan första starten i Vigge när jag var 8 eller 9 år. Jag fick startsträckan på 2,8 kilometer och inte orkade jag springa hela vägen inte, men det gjorde liksom inget. Alla kan och får vara med i motionslopp och alla i vår familj har varit det oavsett om vi har tränat innan eller inte. Som sagt, det är helt okej att promenera på loppen vilket kanske gemene person inte vet?!

I måndags kväll gick ”Blodomloppet” av stapeln här i Östersund, med start och mål i Badhusparken. Loppet har arrangerats runt om i Sverige under många år, men här var det tredje gången. Jag har inte själv kunnat vara med då det tyvärr har krockat med mina jobbresor både förra och förrförra året men i år var jag på plats för att heja på min mamma och min sambo. Lars valde att ställa upp på 10 kilometer medan mamma avverkade femman (hon ska ju förövrigt vara med på Tjejmilen i Stockholm också nu till helgen). Lars sprang medan mamma valde promenaden tillsammans med en kollega. Syftet med Blodomloppet är att uppmärksamma den livsviktiga blodgivningen och främja en hälsosam livsstil, och deltagarna kan välja att gå, jogga eller springa 5 alternativt 10 kilometer. I år arrangeras loppet på 17 orter från maj till och med september och Västerås, Karlstad, Halmstad och Visby är de lopp som återstår.

Starten har gått! Lars med nummer 498 ger sig iväg

Motionsloppen har egentligen bara en viktig regel (förutom sådana självklarheter som att en inte får fuska) som kan vara bra att känna till, och det är att långsammare gångare/löpare håller höger och att de snabbare släpps fram på vänster sida. På så sätt flyter loppet på bra trots att nivån på deltagarna diffar ordentligt, vilket ju är charmen med motionslopp. Här blandas eliten med helt vanliga soffpotatisar som inte motionerar alls, som lockats ut av arbetskamrater eller kompisgäng. Alla deltar på sin nivå efter bästa förmåga. Ofta får man ha med sig barnvagn, hund och gåstavar, men det kan skilja mellan olika arrangörer så kolla upp vad som gäller innan du anmäler dig om du har tänkt ha med någon form av utrustning. I större lopp ingår ofta en tävlingströja i anmälningsavgiften eller så kan du köpa till den. Blodomloppet är ett exempel på sådan tävling där alla deltagare, även de som efteranmälde sig på startplatsen strax innan loppet, fick en röd tröja.

Lars får en välförtjänt fotmassage efter loppet

På lite större motionslopp som Blodomloppet, Vårruset och Tjejmilen så arrangeras ofta en hel del aktiviteter i anslutning till start- och målområdet, vilket gör att du som springer och din familj eller eventuell hejarklack har att göra. Ofta erbjuds någon form av massage för löparna, ibland gratis och ibland till ett förmånligt pris, och andra exempel kan vara fikaförsäljning, hoppborg för barnen, små tävlingar eller lotterier, försäljning av träningskläder och prylar. Och om det är något jag verkligen vill uppmuntra till så är det att göra motionsloppen till en familjegrej. Visst kan man sticka iväg och vara barnfri en kväll eller helg, det kan såklart vara skönt för småbarnsföräldrar, men att visa barnen att motion är något roligt som passar alla oavsett kön, hudfärg, kroppsform och kondition tror jag på lång sikt är bra för barnen och det ser man inte när man tittar på sport på TV på samma sätt. De behöver kanske inte hänga med varje gång och såklart funkar det inte alltid rent logistiskt, men de tycker ofta att det är kul att heja på mamma eller pappa, och för den som springer är det fantastiskt att ha med sig sin egen hejarklack.

Som jag hoppas nu har gått fram så behöver man alltså inte träna inför ett motionslopp, utan klarar man att promenera distansen så går det finfint att bara anmäla sig och vara med. Men, ett lopp kan ju också fungera som den där moroten som behövs just för att komma igång och motionera regelbundet. Att slå till och anmäla sig i god tid och sedan lite försiktigt komma igång och kanske lufsa någon gång i veckan. Det var precis så det började för mig, när jag som 29-åring ”startade om” efter några år i soffan och anmälde mig till Göteborgsvarvet. Efter det har jag inte slutat motionera utan det har blivit till en rutin, en naturlig del av min vardag som precis som tandborstning inte alltid är speciellt kul men som jag gör ändå för att jag vet att det är bra för mig.

Våga anmäla dig till ett motionslopp du också!

(Visited 32 times, 1 visits today)

1 Comment

  1. Pingback: Bloggsvepet - Helena Enqvist

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *