Nu ska här byggas muskler!

Jag glömmer fort. Det är både på gott och ont. Men när jag tittar på bilder från den första veckan efter att Stina föddes så kommer jag på ett ungefär ihåg hur den kändes, kroppen. Jag kommer ihåg att jag såg mig själv i spegeln och fnissade, jag såg ut som Gru. Du vet, en stor och rund överkropp (mjölkfyllda bröst och en mage som knappt alls börjat dra ihop sig) tillsammans med pyttesmala tändstickor till ben. Alltså jag har såklart alltid haft tunna ben men där och då var de helt galet pinniga – jag insåg att jag hade tappat så mycket muskelmassa under graviditetens sista månader att inte mycket fanns kvar. Under de drygt 8 veckor som gått sedan dess har benen blivit allt starkare igen av alla barnvagnspromenader som jag har varit ute på och på många sätt känner jag mig faktiskt starkare än någonsin. Ända tills jag gör något fysiskt som kräver både styrka och kondition alltså. Då inser jag snabbt att styrkan bara sitter i skallen. Än så länge. För nu jäklar ska det bli ändring på det!

Igår ställde jag en fråga på instagram om hur jag skulle fira att efterkontrollen hos barnmorskan gick så bra. Svarsalternativen jag gav var 1) köpa nya löparskor, eller 2) dricka champagne. Alla som känner mig vet att jag inte är superförtjust i champagne så rätt svar var såklart löparskor. Men några timmar senare bestämde jag mig för att ett korrekt första firande faktiskt skulle vara att unna mig ett pass på gymmet. Sagt och gjort, jag tog med mig Stina och styrde kosan mot Sportsgym i Odenskog.

Jag bryr mig inte så mycket om ifall jag ser ut som Gru (även om jag fnissade åt det i början), men jag behöver starka ben och en stark kropp för att kunna göra det jag vill göra utan att bli skadad. Löpning och cykling frestar på och kräver muskler. Nu ska jag lägga grunden inför nästa sommars alla äventyr. Som jag ser fram emot det!

Jag hade lite tur. Stina somnade in på väg till gymmet, sov där i lite drygt 20 minuter och satt sedan nöjd i bilstolen en bra stund till. Jag satsade inledningsvis på övningar som involverar stora delar av kroppen och stora muskelgrupper, så att jag skulle få bra träning även om Stina vaknade på dåligt humör och ville hem. Det gjorde hon nu alltså inte, vilket jag är så tacksam för, utan jag kunde köra vidare och hann till och med klämma in några bicepscurls, bara för känslan. Jag älskar nämligen att ha träningsvärk i biceps och det var så länge sedan jag upplevde det!

Jag körde ett snabbt pass på totalt 30 minuter. Jag höll minimalt med vila mellan övningarna utan matade på för att hinna så mycket som möjligt, och idag är känslan i kroppen fantastisk. Träningsvärken börjar så smått smyga sig på, främst i axlar och skuldror, och jag är nöjd. Hurra för kroppen och hurra för fina Stina!

(Visited 5 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *