Om allt som blev och det som inte gjorde det

Det har hunnit bli mitten på november och vi befinner oss där i rummet mellan höst och vinter. Det är som om årstiderna står och stampar och allt är tyst och stilla. Mina sociala kanaler påminner mig om att vi de senaste åren haft vinter vid den här tidpunkten och att jag har stått på längdskidor. Just nu känns det långt, långt borta och jag är fortfarande nöjd över att vintern väntar en stund till.

I början på september skrev jag i vanlig ordning årets höstlista. Tanken var att publicera den 1 september, men den morgonen åkte vi in på förlossningen så listan fick ligga till sig lite. Den var svår att skriva i år. Jag stod inför en stor förändring men en ny liten familjemedlem och visste inte hur mycket (eller lite) jag skulle kunna bestämma över. Nu när två och en halv månad har gått kan jag konstatera att det blivit nästan på pricken så som jag önskade. Om det beror på att det faktiskt går att styra även små bäbisar, eller om Stina bara råkar gilla att ha det som mig låter jag vara osagt, men det är sällan jag känner mig begränsad – tvärtom! Jag är otroligt tacksam över att vi har betald föräldraledighet i Sverige och att jag har förmånen att få vara hemma med min dotter den här första tiden. Det är verkligen lyxliv för mig och jag försöker ta tillvara på de här dagarna.

Kommer ni ihåg att jag tänkte mig att jag skulle gå massor av barnvagnspromenader i min färgglada Haglöfsjacka som står emot både höstvindar och höstregn?! Trots att den är rätt rymlig så gick den inte att stänga första veckan efter förlossningen då magen fortfarande såg JÄTTEGRAVID ut, men sedan ordnade det upp sig och den hängde med många mil. Nu är det lite svalare ute de flesta dagar så jag har hängt in den i garderoben, men ibland får den komma fram fortfarande och hänga med ut.

Promenader ja, jag hade tagit det för självklart att det skulle bli många sådana och fick nästan en chock när Stina inte riktigt verkade gilla dem i början. Det ordnade tack och lov upp sig efter att vi hade tränat ett tag. Jag skrev om det i inlägget ”Hur har ni fått Stina att gilla barnvagnen?”

Sedan kunde jag äntligen börja cykla igen och fick tummen ur och bestämde mig för vilken hoj jag skulle köpa. När jag väl valt modell tog jag hjälp av mina instaföljare för att välja färg. Det blev en Specialized Stumpjumper ST Comp Carbon 29´, i färgen satin oak som kanske bäst kan beskrivas som en matt lite grönbrun nyans. Jag känner mig väldigt nöjd över den hittills, även om jag inte har hunnit testa den mer än ett par gånger. Om det är något jag skulle vilja göra mer än vad som riktigt funkar just nu så är det att cykla. Vi saknar en grej till min cykel för att kunna koppla på vagnen på den så att jag kan cykla dagtid med Stina (den är dock beställd så det är nog inte alltför långt bort). Kvällstid skulle jag absolut kunna dra ut när L kommit hem från jobbet, men då lockar oftast soffan, en varm dusch eller att bara få vara en liten stund och ligga och lyssna på när Stina och han ”pratar”. Därför har det mest blivit några turer på helgerna.

Där i början på september tänkte jag mig att vi skulle kunna göra en del resor med Stina under hösten. Det har vi också gjort och hittills har det gått kanonbra. Först ut var vår årliga höstweekend i Åre och sedan drog vi till Sundsvall en helg och bodde på hotell. Snart ska Stina och jag till Stockholm med She Rides och i december väntar Sundsvall ännu en gång. Någon utlandsvistelse verkar det dock inte bli den här hösten utan det tar vi nog till våren istället.

Jag kommer ihåg att jag längtade så mycket efter löpning att det nästan gjorde ont. Det är länge sedan jag sprang för att prestera. Numera är löpning för mig ett sätt att koppla av, rensa huvudet och bara få må gott. Jag springer sällan med hög puls och mjölksyra utan det jag älskar med löpning är att få mystassa och bara vara i min egen värld för en stund.

Nu är jag äntligen där. Jag är igång och är ute och njuter i löparskor ett par gånger i veckan. Det finns nästan inget bättre och jag förstår varför jag saknade och längtade så mycket. Det är som om jag uppskattar löpningen mer och mer för varje år. Nu har jag väldens bästa träningskompis i Stina också.

Jag kommer ihåg att jag tänkte att jag skulle lyssna på massor av poddar i höst. Jag laddade ner några nya för att fylla på i min lista, men vet ni vad det har inte alls blivit av. Jag följer såklart slaviskt Cykelpodd med Elna och Helena, men i övrigt har jag mest lyssnat på ljudbok, om ens det. Men många koppar kaffe har det blivit utomhus och då nästan alltid med något i öronen.

Det känns gött att snart kunna summera min bästa höst någonsin. Sedan är allt inte alltid guld och gröna skogar och det försöker jag också vara öppen med. Som när jag skrev om att jag kommit på varför jag inte kände mig klar med hösten och om min totala meltdown på farsdag.

Hur har din höst varit? Blev den som du hade tänkt dig?

(Visited 5 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *