”Barn gör som vi gör och inte som vi säger?!”

Förra veckan när jag var ute och sprang en förmiddag så hade jag precis läst ett inlägg hos Frida där hon länkade till den här artikeln om att boosta sin dotters självförtroende. Frida är precis som jag flickmamma, men hennes tjej är några år äldre än Stina. I artikeln så ligger fokus på tjejer i åldern 8-14 år men jag tänker att den är både läs- och tänkvärd oaktat vilken ålder en har barn i. Det som dock slog an allra mest hos mig och som låg och skavde ett tag medan jag sprang, innan jag satte fingret på vad som störde mig, var att den handlar om att prata. Prata, prata och prata. Inget fel i det såklart, men…

”Barn gör som vi gör och inte som vi säger?!” Ligger det inte rätt mycket i det ändå? Jag tror det i varje fall. Det finns en rubrik i artikeln som lyder ”Gör det själv”, men den syftar fortfarande mest till att den vuxne ska prata om sina egna misslyckanden och tillkortakommanden. Jag tycker artikeln är bra men borde vi inte lägga till en sak, nämligen att faktiskt göra!? Att våga testa nya saker och att våga misslyckas inför våra barn.

Sedan tänker jag att vi alla har olika styrkor och svagheter och att det kan vara en idé att låta barnen träffa vuxna som har andra intressen och styrkor än vi föräldrar har. Som ett exempel så gillar jag att motionera men inte att baka bullar. Så för mig är det att våga gå utanför bekvämlighetszonen att försöka mig på ett bullbak (och troligen misslyckas), medan det för en annan förälder skulle vara mer pirrigt att ställa sig på ett par längdskidor och ramla i en utförsbacke.

Oavsett så har jag lovat mig själv att jag ska bli bättre på att prova nya saker. Vill Stina att vi ska testa klättring när hon blir större så ska jag också prova. En gång. Jag kommer nämligen högst troligt inte vara någon spindelkvinna direkt, men just därför ska hon får se det. Vill hon att vi ska baka ett pepparkakshus där vi gör degen från grunden så kan vi göra det också, även fast jag högst troligt kommer tappa tålamodet minst en gång och få fel konsistens på deg-jäveln. Ja, ursäkta svordomen men jag blir liksom arg bara jag tänker på att baka. En kan inte vara bra på allt, helt enkelt.

Hur tänker du? Går du utanför bekvämlighetszonen tillsammans med dina barn eller väljer du helst att stå på sidan och titta på när de testar sig fram? Jag måste erkänna att jag alltid har tänkt att jag mest ska stå på sidan (för jag gillar inte alls att vara dålig på saker) men fasikens jag får nog tänka om lite där. 

(Visited 7 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *