Premiärturen med Thule Chariot Sport som cykelkärra

Lifegoals. Att få hoja med sin kiddo

Så var det äntligen dags, och oj vad jag hade längtat efter den där premiärturen. Att få trampa i väg med Lill-Stina i vagnen bakom mig på cykel. Visst hade jag väl hoppats och hållit tummarna för att vi skulle hinna med både en, två, tre och flera turer innan det blev vinterväglag, men en får inte alltid alla sina önskningar uppfyllda, så är det bara.

Det var minus sex grader ute och eftermiddag. Vi hade redan varit ute på vår vanliga förmiddagspromenad men jag ville hinna nypa en liten stund till av dagsljus nu när dagarna är så korta. Min sambo fixade med rätt axel till cykeln tidigare i veckan så det var bara att plocka av joggingkitet och i stället trä in cykeldraget i vagnen, innan vi kunde ge oss i väg. Jag var lite nervös för hur det skulle gå faktiskt, det ska erkännas, så pass att jag nästan blev lite svettig innan jag fått på mig själv kläder och skor, barnet påklätt och ner i vagnen, och så sist men inte minst cykel och kärra ihop. Sedan kunde vi äntligen ge oss i väg.

LÄS GÄRNA: ”Hur har ni fått Stina att gilla barnvagnen”

Stina är en van vagnåkare men ändå var jag som sagt inte helt övertygad om att detta skulle gå bra. Plötsligt skulle ju jag vara framför vagnen, sittande på en cykel som med sina dubbdäck låter ganska mycket. Hon såg faktiskt en aning skärrad ut till en början men sade inte ett pip. Efter sju minuter hade hon somnat. Jag trampade runt nära hemma, ifall hon mot förmodan skulle vakna upp och bli skrämd av det nya, men allt gick toppen och efter ungefär fyrtio minuter började det bli mörkt och det kändes passande att avsluta den första turen i positiv anda.

Trots att jag höll ett riktigt snigeltempo, nånstans runt 13 km/h för det mesta för att det inte skulle bli alltför mycket vibrationer i vagnen, så gick pulsen upp på sina ställen. Jag blev dock mer svettig av förberedelserna hemma än själva cyklingen, så på det stora hela var det inte mer ansträngande än en lugn promenad. Jag körde visserligen bara där det var lätt kuperat, och tur var kanske det för det var oväntat slirigt trots att jag hade dubbdäck på cykeln. Jag fick trixa lite med sittställningen och åka bak ordentligt för att få fäste och driv på bakhjulet i de mindre backar som ändå skulle passeras. Vagnen väger ungefär 14 kg olastad, så med Stina och lite packning låg den nog runt 20 kg, men den är väldigt lättrullad.

LÄS GÄRNA: Första familjefyset

OBS! Som jag har skrivit tidigare så rekommenderas vagnen för cykling först från när barnet är sex månader och inte längre sitter fastspänd i ”vaggan” utan i vagnens ordinarie säte. Nu tänker jag som så att om jag håller ett lågt tempo och inte cyklar på hårt trafikerade vägar så borde det vara minst lika tryggt och säkert som vid löpning och promenad med vagnen, men alla får tycka olika.

(Visited 2 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *