Hjälp, är det redan torsdag?

Jag fattar det inte, tiden springer i väg för mig och jag hinner inte med. Jag tyckte nyss att det var torsdag ju och nu är vi här igen. Var tar tiden vägen?

Sedan vi hördes här sist har vi hunnit ha en barnfri lördag, med barnvakt i några timmar. Stina hängde med moster Bågen och Bobbo medan vi strosade runt på stan och passade på att göra av med några presentkort vi samlat på oss från julklappar de senaste åren. Vi är inte på stan så ofta alltså… Jag har för dåligt tålamod för sådant där strosande i butiker egentligen och beställer det mesta som jag behöver på nätet, men den här gången var det rätt så avslappnande att få sitta och prata till punkt utan en liten solstråle som försöker stjäla uppmärksamheten hela tiden. Det blev i och för sig inte så mycket shopping, vi satsade mer på ätande. Både lunch och en eftermiddagsfika slank ner innan vi längtade så mycket efter gullungen att vi åkte och hämtade henne igen. I rättan tid visade det sig då Emma och Lars skulle i väg och käka middag hos några kompisar. Allt vi köpa var en ljusslinga på Claes Ohlsson, till Stinas rum, och sedan några krukväxter… också till Stinas rum.

Sedan var det ju dags för den här omtalade och omtvistade tidsomställningen. Vi skulle över på sommartid och klockan ställdes fram en timme. Jag hade väl inte tänkt så mycket på det innan att det skulle kunna innebära svårigheter att få lillan att somna (nybörjarförälder som jag är), och vi hade lite tur. Av någon märklig anledning vaknade hon mycket tidigare än vanligt på söndagsmorgonen och eftersom jag var osäker på om min klocka hade ställt om sig själv eller inte (det hade den) så försökte jag inte få henne att somna om. Det blev perfekt för då var hon lagom trött när det var dags för dagens första sovstund och sedan kunde vi bara rulla på med sömn på hennes vanliga tider. Vid kvällning så låg hon och jollrade lite längre än vanligt inne på sitt rum men sedan slumrade hon in själv som vanligt utan att vi behövde vara där eller göra något särskilt. SKÖNT! Ibland ska man ha lite tur. Jag hörde i efterhand att det var flera som haft rätt kämpiga nattningar den kvällen.

I tisdags blev Stina 7 månader också. Ännu ett bevis på att tiden rullar alldeles för fort. Det känns ju som om hon nyss kom till oss och nu är hon plötsligt stora tjejen. Sover på eget rum, äter mat (jag ammar dock fortfarande en gång per dygn), sitter själv och leker och är bara en så härligt tokig liten individ. Inte alls det där skrynkliga lilla knytet längre. Hon blir i och för sig bara roligare ju större hon blir, men samtidigt vill jag ibland trycka på paus för att vara kvar i varje period liiiiite längre. Eller ja, skrikperioden som hon hade för ett tag sedan var inte så kul. Hon hade hittat stämbanden kan vi säga och skrek rakt ut oavsett om hon var arg, glad, hungrig, exalterad osv. Alla känslor uttrycktes med ett högt skrik och det var minst sagt pinsamt att ta med henne ut och fika eller käka offentligt. Tack och lov gick det över. Hon kan vara rätt högljudd nu också ibland men då är det mest om hon blir arg, inte för alla känslor som då.

Vad händer i ditt liv? Springer det också på i rasande takt eller hinner du med?

Lillskruttan sitter och leker på köksgolvet
Stortjejen som kan själv, kvällsvälling är yummie!
Som en solstråle! Fast hon har humör också, det har hon ärvt av mig…
(Visited 10 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *