Semestertips: Åkersjön Bike Park

Den jämtländska sommaren är i vanlig ordning minst sagt växlande. För några veckor sedan hade vi en mindre värmebölja men nu är det mest kyla, blåst och regn. Så vad göra? ”Ska vi sticka till Åkersjön i helgen och cykla utförs?”, sa Lars i fredags. Jag var snabbt in och kollade väderleksprognosen, konstaterade att lördagen såg bäst ut med ca 12 grader och moln, möjligen någon liten skur, och sedan sa jag JA! 

För om det är något som passar alldeles perfekt i just sådana förhållanden så är det att cykla utförs. I Åkersjön ligger dessutom lederna fint skyddade i härligt grönskande skogspartier så vind störs du inte av alls, tvärtom behövs den för att hålla myggen borta. Och någon liten skur spelar heller ingen större roll, men kommer det mer vatten än så blir det blött och halt på lederna, framförallt på wallridesen (”träbroarna”, se bild längre ner). 

Sagt och gjort. Vi packade in oss, cyklar, hjälmar, skydd och fika i den ”nya” äventyrsbussen och drog i väg. Du som hängt med här ett tag har säkert sett att bussar har kommit och gått, förra sommarens silverpil som byggdes fint med baksäten, säng osv såldes innan jul om jag minns rätt, ersattes av en lite mindre vit sak men sedan har den också ersatts av denna, en fullstor merca sprinter, än så länge nästintill oinredd. Ett baksäte har monterats men en vägg ska flyttas och sedan det ska byggas mer såklart innan den är klar. 

Från oss, vi bor strax söder om Östersund, har vi ungefär 10 mil upp till Åkersjön, först på E14 till Krokom och därifrån slingriga vägar genom småbyar. Åkersjön är en ort som för mig mest är förknippad med skoteråkning men som också har annat att erbjuda, som den här relativt nyöppnade Bike Parken med tillhörande cykeluthyrning och restaurang. Det här är ett litet ställe som just nu har öppet fredag till söndag samt kvällsöppet torsdagar, och du köper ditt liftkort (en papperslapp) inne i restaurangen.  

Åka lift i Åkersjön

Åkersjön Bike Park har fem leder; en kortare grön i botten av backen, en blå, två röda och en kort svart på toppen av berget. Upp tar du dig med ankar-/bygelliften, något som kan låta läskigt men som faktiskt inte alls var särskilt svårt. Jag youtubade liftåkandet innan så att jag hade lite koll, kika här om du är nyfiken, men sedan förklarade liftkillen (på engelska dock) att det finns lite olika alternativ och att man kan prova sig fram för att se vad som känns bäst för en själv. 

Första vändan höll jag i mig krampaktigt och hade så ont i armarna när jag nådde toppen att jag inte trodde att jag skulle kunna hålla i styret och cykla ner igen. Apropå komma till toppen, faktum är att jag var så koncentrerad på att hålla mig fast i liften att jag faktiskt missade att stiga av den där den blå leden startade och hamnade i stället högst upp vid starten av den svarta. Ingen fara på taket dock, det gick fint att åka i liftgatan en bit ner igen. Det var nämligen inte särskilt trångt i varken lift eller backe. Vi var där från strax efter 11 då de öppnade och till ca 15:30, en halvtimme innan stängning då det började regna, och jag tror att det bara var vi och sju andra i backen på hela dagen. (Dock mycket folk i restaurangen, mer om det nedan).

Efter ett par åk litade jag på bygeln på ett helt annat sätt och behövde inte alls kämpa för att ta mig upp utan kunde åka avslappnat och använda benen mer för att sitta kvar på ett bra och stadigt sätt. 

Cykelleder utförs

Downhillparken i Åkersjön har i dagsläget alltså fem leder redo, en maskingrävd blå led, en maskingrävd röd led som bjuder på lite hopp och drop och en röd led som är mer en naturstig, en grön led som även den är maskingrävd samt slutligen en handgrävd svart led längst upp på toppen, en kort men kraftigt led som är utmanande.

Jag är i princip så mycket nybörjare på utförscykling som man kan vara. Jag har kört i Åre en gång 2011 eller 2012 på hyrcykel, en riktig DH-hoj, och sedan har jag kört en snäll maskingrävd led i Sälen för något år sedan men då åkte jag inte lift upp utan cyklade bakvägen till toppen och rullade backen utförs på min all mountain-hoj. 

Jag var därför mer än nöjd med den blå leden kallad ”Blåbärsstigen”. Sedan funkar jag så också att jag vill nöta samma led om och om igen tills jag känner att jag hittar flytet och behärskar saker och ting. Här möter man en hel del kurvor, wallrides (se bilden ovan) och mjukare hopp så ligger man på lite kan man absolut få en och annan luftfärd. Jag höll mig dock till mer sansade farter och övade mig på kurvor. Så länge det svängde åt höger gick det finfint men rackarns så bökigt jag hade det i början att svänga åt vänster. Det var flera gånger som jag höll på att nästan flyga ut över kanten men klarade mig i sista sekund. Men sedan fick jag ordning på tekniken och av och till hade jag ett riktigt fint flow, för ja, Blåbärsstigen bjuder på mycket flow och cykellycka. Jag tror även att Lars, som är betydligt mer van utförsåkning än vad jag är och som åkte alla lederna flera gånger, gillade den blå leden bäst just för flowet. 

Utrustning

Jag tycker inte att du nödvändigtvis behöver ha eller hyra en downhill-cykel för att åka här. Jag körde min så kallade all mountain-hoj, samma som jag trampar med då jag drar Stina i kärra, och hade säkert kunna åka på min vanliga XC-cykel också. Maskingrävda leder är ju rätt snälla mot både cykel och åkare så jag tyckte absolut inte att jag hade några bekymmer med den delen, även om jag faktiskt lyckades dra på mig en punktering på eftermiddagen. 

Hjälm är såklart obligatoriskt och det är ingen nackdel att ha fullfacehjälm, men jag har ingen sådan och det är heller inte krav på det här. Sedan hade jag ryggskydd (inköpt och välanvänt på den tiden jag körde jetski) samt knä- och armbågsskydd. 

Vad finns mer?

Som jag var inne på är det här ett litet ställe alldeles vid campingen i botten på en slalombacke. Här finns en liten resturang, som den dagen vi var där hade dukat upp en gigantisk fikabuffé som snart var välfylld. Jag har svårt att uppskatta antalet gäster under dagen men säkert 50-60 pers där. Under ett par timmar var det även hästar där och barnen erbjöds ponnyridning för 25 kronor. 

I anslutning till restaurangen fanns också ett rum fyllt av hjälmar, skydd osv som gick att hyra och cyklarna stod uppradade ute. Det fanns både DH-hojar och fatbikes för den som föredrar att cykla på platten. Jag tror dock att det var restaurangpersonalen som skötte även den delen så jag tror inte att man ska räkna med att det finns hur mycket hjälp som helst att få, beroende på hur mycket gäster som är på plats. På hemsidan står att all hyra ska förbokas på mail eller telefon.

Sammanfattning

Åkersjön Bike Park är det lilla, mysiga stället dit du åker om du vill ha en skön dag med utförsåkning utan liftköer eller trängsel på lederna. Här trivs nybörjaren ypperligt, men också den lite mer vana åkaren, och här bjuds på mycket cykellycka.

Vill du ha något att göra en dag med klassisk jämtlandsväder, sådär lite snålblåst och bara strax över 10 grader, ja då är det hit du ska åka!

…och du, DU VÅGAR! Kan jag så kan du. 


(Visited 25 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *