Stör ej: REHAB PÅGÅR!

Vissa dagar känns det bara så himla misär. Sjukstugan här hemma tycks, som för så många andra, aldrig gå över. Hörde jag VABruari? Hittills har L tagit alla dagar men nu har det snart gått 1,5 vecka och i morgon blir det nog jag som får dra ett strå till stacken. Inte för att L är frisk och ska jobba utan för att han just nu verkar så pass tussig att det kan bli kämpigt att vara med Stina, som nu är betydligt bättre. Kanske kanske kanske att hon är så bra att det blir förskolan för henne, vi får se hur natten och morgonen går.

Själv har jag varit krasslig på olika nivåer i en hel månad. Vissa dagar lite bättre och andra rätt mycket sämre. Men en sak som jag kämpat på med trots allt är min rehab. Du kanske minns att jag tog tag i det här med mina ryggsmärtor i samma veva som jag blev förkyld och fick löpförbud?! Det började med rörlighet och lätta aktiveringsövningar varje dag i två veckor, för att sedan kompletteras med styrkeövningar minst 3 gånger i veckan. Min sjukgymnast Linda har satt ihop ett program utifrån vilka redskap och vikter vi har hemma, så att det ska vara enkelt för mig att få till detta på kvällarna efter att Stina somnat. Det känns sååååå himla skönt att slippa stressa iväg till gymmet i tid och otid.

Och innan nån börjar protestera, de dagar jag känns mig hängig har jag inte gjort styrkeövningarna (även om de främst är med gummiband, lätt hantel och egen kroppsvikt) utan då bara fokuserat på rörlighet eller struntat i dem helt.

Så hur går det då? Nja, på den positiva sidan så är all smärta i vardagen borta. Jag har inte längre konstant ont, ingen molande värk och inget som stör min sömn. Däremot har den akuta smärta som uppstår när jag går inte försvunnit, tvärtom skulle jag säga att jag dessvärre klarar mig sämre och sämre. Jag gick till ICA med Stina i vagn i söndags och höll på riktigt inte på att ta mig hem. Det blixtrar ner i vänsterbenet med med en smärta på kanske 9 på en 10-gradig skala, och då bara svartnar det för ögonen. Och då ska du veta att jag har ungefär 800 meter till affären… detta oroar mig. Det oroar mig på riktigt. Jag väntar med spänning på nästa tillfälle hos sjukgymnasten för såhär vill jag bara inte ha det.

Slut på detta misärinlägg. Surfa in på något kul nu istället så hörs vi i morgon 😘

(Visited 2 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *