#cyklandesmåbarnsföräldrar
I förra veckan så la jag ut en bild i några av She Rides facebook-grupper på när jag och Lars, min sambo, var ute i skogen och cyklade stig och där L har lillpinglan sittandes i stol framtill på sin MTB. Som alltid när jag lägger ut sånt i mitt eget flöde också så kom det in en hel del frågor både i kommentarerna och i PM direkt till mig, vilket jag tycker är superkul. Det finns helt klart ett stort intresse där ute för att kunna cykla tillsammans i familjen och därför tänkte jag skriva ett inlägg om det här, svara på de vanligaste frågorna som vi får och berätta lite hur vi upplever att det fungerar. Om vi kan bidra till att få fler cyklande småbarnsföräldrar att ta med sina små barn ut på hoj från tidig ålder så gör vi det mer än gärna! ?
Scrolla ner så kommer frågorna och svaren! Har du sedan fler funderingar så är du varmt välkommen att höra av dig till mig, antingen i sociala medier eller via e-post till sara@sherides.se
VAD KÖR VI MED FÖR STOL?
Det här är förstås den absolut vanligaste frågan vi får. Många är nyfikna och vill köpa. Svaret är att vi har en frontmonterad stol från Thule (modellen heter Thule Yepp Mini), men det finns förstås många andra alternativ också. Googla gärna runt lite och läs tester. Har du möjlighet så provcykla någon annans. Just den här modellen funkar för små barn upp till 15 kg, enligt tillverkaren.
HUR MONTERAS DEN?
Stolen fästs med en adapter under/runt styrstammen kan vi säga. Själva adaptern sitter sedan där permanent men stolen tar du enkelt bort eller sätter tillbaka med ett enkelt handgrepp, så du kan köra med din MTB även utan barn och stol. Du kan köpa till extra adaptrar för att ha på flera cyklar, om du till exempel vill kunna flytta stolen mellan fler familjemedlemmar.
Tillverkaren skriver att stolen passar ”de flesta cykelmodeller” och hur det är med den saken vet jag inte direkt, det jag kan säga är att den inte passade våra cyklar speciellt bra i varje fall. Men det beror ju på geometrin på cykeln. Vi har den på en Specialized Stumpjumper och vi har valt att kapa av fotstöden på stolen då de helt enkelt inte fungerade ihop med framgaffeln. Det gick inte att svänga… Detta kan alltså vara värt att kolla upp innan en slår till, alternativ beställ hem från en shop där du har returrätt, om du inte vill modifiera den så att den passar som vi gjorde.
HUR GAMMAL MÅSTE BARNET VARA INNAN DET GÅR ATT BÖRJA?
Rekommendationen från tillverkaren är tidigast från 9 månader. Bilder här ovanför är från förra sommaren, så det var innan Stina hade fyllt 1 år (nu är hon drygt 1,5 år). Jag tror så här att när det är lämpligt att börja nog varierar en del utifrån barnets fysiska mognad, för det finns ju inget direkt stöd för nacken i den här stolen. Stina var rätt tidig med att kunna sitta själv på golvet, jag tror vid ungefär 5,5 månad, så hon var stark och stabil i rygg och nacke tidigt (däremot dröjde det till hon var 13 månader innan hon gick själv längre än mellan möbler eller personer). Hon åkte första gången i stolen när hon var runt 10-11 månader. Ett barn som blir stark senare i rygg och nacke behöver troligen (?) någon extra månad på sig innan man tar mer än kortare och långsamma rundor på slät asfalt. Jag tror att jag läste någonstans nu att tillverkaren skriver att det är bra att rådfråga barnläkare/BVC om barnet är under 12 månader, men det hade jag inte sett när vi köpte så det gjorde inte vi…
GÅR DET VERKLIGEN ATT CYKLA I SKOGEN?
Ja! Nu när Stina är så pass stor och orkar hålla huvudet stadigt även när det guppar riktigt ordentligt så fungerar det (för henne) bra. Sedan är det kanske lite bökigt för den vuxne, men låt mig återkomma till det längre ner… Min sambo har kört både rotiga stigar (typiskt för våra Jämtlands-skogar) och där det är stenigt. Men såklart inga långa sträckor utan vi bryter av med mjukare stig och grus-/asfaltsvägar.
Kom i håg att skydda barnet så gott det går från kvistar, stensprut och liknande – använd glasögon eller gogglar. Det finns ju en anledning till varför vi vuxna kör med glasögon när vi cyklar MTB och såklart behöver vi tänka på samma sätt för våra små, även om vi har stänklappar/skärmar monterade på cykeln. Kläder med långa ärmar och långa ben kan nog också vara bra för att skydda huden från grenar och stenar som sprätter upp lite då och då.
HUR ÄR DET FÖR DEN VUXNE DÅ?
Låt oss säga såhär, att det beror nog på flera faktorer. Dels vilken typ av cykel en har men också längd och proportioner på sin egen kropp. Vi har som sagt stolen på en Specialized Stumpjumper, i storlek M. Den cykeln är lite för stor för mig egentligen, jag har själv en i storlek S men jag kör denna ibland också, utan stol alltså, utan större problem. Däremot kan jag inte köra med stol och Stina. Jag når nämligen inte riktigt runt och fram till styret… Eller ja, jag kan hålla i det men när jag ska svänga så räcker inte armarna till riktigt.
Min sambo är längre än mig så han når fram men särskilt bekvämt sitter inte han heller. Sedan så gör ju stolen att knäna på den vuxne inte går att ha rakt framåt, så som en annars cyklar, utan en får vinkla ut dem utåt.
…SIST MEN INTE MINST, NÅGRA RÅD PÅ VÄGEN!
Alla barn är olika! Hur länge de orkar sitta (läs: har tålamod) fastspänd och skumpa runt skiljer sig åt rätt rejält. Både mellan olika barn men också för samma barn från gång till gång. Det kan därför vara klokt att hålla sig någorlunda nära hemmet eller utgångspunkten för att kunna avbryta inom rimlig tid innan missnöjet blir allt för stort. Annars kanske risken är att cyklandet blir förknippat med något jobbigt, och det är i varje fall något jag för egen del försöker undvika. Så börja med korta, korta svängar hemomkring om barnet verkar lite skeptiskt och låt gärna någon annan familjemedlem cykla framför.
Nu har vi cyklat i över en timme vid flera tillfällen utan att Stina gjort minsta tecken på att vara less. Tvärtom sjunger hon och pladdrar på om ditten och datten. Ofta pekar hon hit och dit och vill vara den som väljer stig. Ibland om jag hamnar bakom så kan hon ropa på mig, för oftast kör jag före på stig.
Förra året så ledsnade hon betydligt snabbare. Vi brukade då ha med en napp för att hon skulle vara nöjd en stund till, men då var det max 30-45 minuter som kändes okej. Var vi på längre turer så sov hon ofta i cykelkärran först och sedan satte vi henne i stolen och så fick hon åka fram sista biten hem ?
