Köp begagnat!

Jag kommer knappast vinna något miljö- eller hållbarhetspris även om jag försöker göra bra val i vardagen. Jag brister på för många punkter men försöker tänka ”ingen kan göra allt, men alla kan göra något”. En sak som jag tipsat om tidigare men nu vill slå ett slag för igen är det förträffliga med köp- och säljgrupper på Facebook, och då särskilt She Rides egen sådan, där jag fyndat både en, två… och kanske till och med fem gånger.

Hör bara på detta! I förra veckan kom det ut en annons på bib:ar från retrokollektionen. Det är samma som den här jackan jag har på bilden, kanske She Rides snyggaste hittills om du frågar mig. Den var limited edition i våras och eftersom jag var jättegravid och väldigt osäker på hur min kropp skulle se ut efteråt så vågade jag inte beställa något annat än en jacka i större storlek än vanligt så att den fungerade på gravidmagen då, och nu till hösten med ett extra lager under.

Nu vet jag vad som funkar och att ett par bib:ar i storlek medium är en hit, vilket var just vad som lades ut till försäljning. Hurra tänkte jag och skickade direkt att jag ville köpa. Säljaren svarar snabbt och det visar sig så lämpligt att hon ska köra förbi här hemma hos mig och kan lämna dem personligen.

Igår stod hon här i min hall efter drygt 50 mil i bil och jag swishade snabbt och enkelt. Hur galet bra var inte det?! Nu saknar jag bara tröja i samma kollektion, storlek small eller medium. Vill du sälja din så är det bara att du hör av dig!

(Gruppen är alltså inte bara för She Rides-kläder, kanske bäst att förtydliga, men det är vad jag köpt alla gånger jag har fyndat.)

Hösten, jag var inte klar med dig

När vintern kom till Jämtland

I förra veckan kom snön till oss i Jämtland och för mig var det som om allt tystnade. Det blev stilla. Löven som tidigare prasslat i höstvindarna föll från träden. Fåglarna drog söderut. Det var som om naturen tog en paus i den där luckan som uppstår mellan höst och riktig vinter, och det gjorde jag också. Samtidigt som jag kände ett lugn och någon sorts frid i det så kändes det också vemodigt. Jag kände mig inte klar med hösten trots att jag upplevt den här hösten så mycket mer än jag tror att jag någonsin har gjort som vuxen. Stina blev 8 veckor i söndags och varje dag sedan vi kom hem från BB har vi varit ute och njutit av årstiden. Alla de här barnvagnspromenaderna jag hade sett framför mig att vi skulle vara ute på, de har vi tagit. Det har på så många sätt varit en helt fantastisk höst och jag ville, och vill, så gärna vara kvar i den lite längre.

Jag, jag som annars brukar älska årstidsväxlingar. Som njuter till fullo när den första snön kommer. När snön tar över från allt det mörka och lyser upp och påminner om att det lackar mot jul. I år är det så tudelat och jag har funderat mycket på varför det känns så. Men så i söndags förstod jag. Jag gick där med barnvagnen och kände vintern bita i kinderna. Frosten och snön låg kall på marken och det var vackert. Det var tyst och stilla. Det var också på dagen tio månader sedan jag förlorande min pappa. Stina fick aldrig träffa sin moffa och jag hann heller aldrig berätta för honom om att hon var på väg. Inte förrän det var försent. När han redan hade somnat och vi fick komma och säga hejdå. Han var så fin och hade ett litet leende i mungipan. Då viskade jag det i hans öra.

Snön tog min pappa ifrån mig den 28 december 2017 och säkert är det därför jag inte längtar vinter på samma sätt i år. Det är som att hjulet snart har snurrat ett varv och jag kommer närmare alla känslorna från den där dagen när han försvann, trots att jag egentligen för varje dag kommer längre och längre ifrån. Det är märkligt det där med uppfattningen om tid. Att det känns som om den både går framåt och bakåt på samma sätt.

Vintern, jag tror att vi blir vänner igen men just i år hade jag önskar att du hade låtit hösten stanna en liten stund till.

Nu ska här byggas muskler!

Jag glömmer fort. Det är både på gott och ont. Men när jag tittar på bilder från den första veckan efter att Stina föddes så kommer jag på ett ungefär ihåg hur den kändes, kroppen. Jag kommer ihåg att jag såg mig själv i spegeln och fnissade, jag såg ut som Gru. Du vet, en stor och rund överkropp (mjölkfyllda bröst och en mage som knappt alls börjat dra ihop sig) tillsammans med pyttesmala tändstickor till ben. Alltså jag har såklart alltid haft tunna ben men där och då var de helt galet pinniga – jag insåg att jag hade tappat så mycket muskelmassa under graviditetens sista månader att inte mycket fanns kvar. Under de drygt 8 veckor som gått sedan dess har benen blivit allt starkare igen av alla barnvagnspromenader som jag har varit ute på och på många sätt känner jag mig faktiskt starkare än någonsin. Ända tills jag gör något fysiskt som kräver både styrka och kondition alltså. Då inser jag snabbt att styrkan bara sitter i skallen. Än så länge. För nu jäklar ska det bli ändring på det!

Igår ställde jag en fråga på instagram om hur jag skulle fira att efterkontrollen hos barnmorskan gick så bra. Svarsalternativen jag gav var 1) köpa nya löparskor, eller 2) dricka champagne. Alla som känner mig vet att jag inte är superförtjust i champagne så rätt svar var såklart löparskor. Men några timmar senare bestämde jag mig för att ett korrekt första firande faktiskt skulle vara att unna mig ett pass på gymmet. Sagt och gjort, jag tog med mig Stina och styrde kosan mot Sportsgym i Odenskog.

Jag bryr mig inte så mycket om ifall jag ser ut som Gru (även om jag fnissade åt det i början), men jag behöver starka ben och en stark kropp för att kunna göra det jag vill göra utan att bli skadad. Löpning och cykling frestar på och kräver muskler. Nu ska jag lägga grunden inför nästa sommars alla äventyr. Som jag ser fram emot det!

Jag hade lite tur. Stina somnade in på väg till gymmet, sov där i lite drygt 20 minuter och satt sedan nöjd i bilstolen en bra stund till. Jag satsade inledningsvis på övningar som involverar stora delar av kroppen och stora muskelgrupper, så att jag skulle få bra träning även om Stina vaknade på dåligt humör och ville hem. Det gjorde hon nu alltså inte, vilket jag är så tacksam för, utan jag kunde köra vidare och hann till och med klämma in några bicepscurls, bara för känslan. Jag älskar nämligen att ha träningsvärk i biceps och det var så länge sedan jag upplevde det!

Jag körde ett snabbt pass på totalt 30 minuter. Jag höll minimalt med vila mellan övningarna utan matade på för att hinna så mycket som möjligt, och idag är känslan i kroppen fantastisk. Träningsvärken börjar så smått smyga sig på, främst i axlar och skuldror, och jag är nöjd. Hurra för kroppen och hurra för fina Stina!

Dagens bästa besked!

Hej bloggvänner! Det är måndag och jag känner mig så pepp på den här veckan, kan du gissa varför? Okej, jag kan inte hålla mig utan avslöjar det på en gång. Svaret är att jag idag på förmiddagen var hos min barnmorska på efterkontroll och fick ”godkänt-stämpel”. Allt från knip, snitt och ”invärtes” ser och känns fint, så nu finns det egentligen inga större restriktioner utan jag kan köra på och träna det som känns bra – hurra!

Jag fick också p-piller utskrivet och ska testa det för första gången på många många år. Det känns nästan lite som att vara tonåring all over igen. Jag minns att jag fick rejäla humörsvängningar i början när jag åt piller på 90-talet (shit va gammal jag är…!!!), men å andra sidan hör det ju tonåren till i övrigt också, så vi får väl se hur det går den här gången. En kan ju bara sluta om det inte känns bra!

Nä, nu har jag inte tid att sitta här vid datorn längre. Dels vaknar Stina vilken minut som helst, men jag vill hinna träningsplanera lite också. Det är verkligen njutning att faktiskt känna att det är fritt fram att så smått börja göra allt det där jag har längtat efter så länge. Häng kvar vettja! Jag lovar såklart att berätta om allt eftersom.

Cykellycka, mjölksyra & äventyr

Det är namnet på Elna Dahlstrands blogg. Det är också en bra beskrivning på vad jag har ägnat mig åt idag. Eller ja, så värst mycket äventyr kanske det inte var i någon annans ögon, men för den här småbarnsmorsan var det nästan som att få komma till himmelriket idag då jag cyklade i skogen på riktigt för första gången sedan Stina kom till världen. Jag har visserligen smygcyklat en kortare stigsnutt för ett par veckor sedan, men idag var det skogen för hela slanten – så härligt!

Var kondisen tagit vägen kan vi snacka om en annan dag men alltså känslan i kroppen är fantastisk. Att cykla utan en stoooor gravidmage känns så rackarns lätt att det inte gör så mycket att jag flåsar och får blodsmak i munnen av minsta lilla uppförsbacke. Vetskapen om att det dessutom kommer att kännas bättre och bättre för varje pass, till skillnad mot under graviditeten då det var tvärtom, skadar inte precis heller.

Jag fick förresten köra på en rackarns fin lånehoj idag. Vi har ju fått snö här och min cykel saknar dubbdäck. Lars bytte på sin Stumpjumper igår kväll, för att kunna dra iväg och köra ett par timmar med happyridegänget i morse, så jag smidde planer om att låna den av honom. Sagt och gjort, när han kom hem bytte jag om och tog ”stumpen” till skogs. Vilken rackarns skön cykel alltså!

Idag har jag inte bråttom

Jag gick och lade mig igår kväll med en lös plan för den här fredagen. Jag tänkte att vi skulle komma upp i lite bättre tid än igår, min dotter gillar sovmorgnar, och ta oss ut på vår förmiddagsrunda senast klockan 10 för att ha gott om tid till det där andra jag ville göra.

Men nu sitter jag här, med Stina sovande sött på kökssoffan och kopp kaffe nummer två i muggen. Klockan är snart kvart över tio. Utanför fönstret är allt vintervitt, den första snöiga morgonen för den här hösten, och allt jag känner är att jag inte har bråttom. Det finns inga måsten idag. Det jag ville igår kan jag ändra på idag när känslan är en annan. Det är det fina med föräldraledighet. En av alla positiva saker alltså.

Nu tänker jag sitta här och känna lugnet tills Stina vaknar och vill äta. Sedan går vi ut, när än det nu blir, på min dotters första åktur i ett vinterlandskap.

”Hur har ni fått Stina att gilla barnvagnen?”

Pappa Lars på söndagspromenad med Lill-Stina i liggvagnen

Som ni säkert har sett så har vi gått i stort sett dagliga promenader med Stina i barnvagn sedan första dagen hemma från BB. Det har blivit en daglig rutin helt enkelt som vi gillar, både Stina och jag. Dessutom springer Lars med henne i vagn också, något hon verkar uppskatta än mer, och jag ser fram emot att komma igång med det jag också på allvar. Hon tycks gilla fart vår dotter, det är samma sak när det kommer till bilåkning. Stadskörning är tråkigt men långkörning på riksväg är mysigt.

Lill-Stina sover gott i sportvagnen

Jag fick en fråga på instastories där jag uppdaterar rätt flitigt från min nya vardag som föräldraledig. Om du inte redan följer mig på instagram (saraeborg) så gör det vettja. Frågan löd:

”Hur har ni fått Stina att gilla barnvagnen?”

För det gjorde hon inte från början, vilket kom lite som en överraskning för mig. Jag trodde lite naivt att alla bäbisar gillade det. Jag menar, tänk dig att få ligga nerbäddad och köras runt byn lite, det vore väl mysigt? För mig blev det lite av en chock att mötas av en bäbis som låg och skrek där i vagnen de första dagarna. Jag hade ju sett fram emot alla långa höstpromenader som jag skulle ta, då när jag gick och vaggade fram som höggravid. Kanske är du där just nu?! Du har blivit gravid och har redan en aktiv livsstil och längtar efter en ny liten träningskompis som du ska ta med ut, eller så har du redan fått ditt barn och mött samma verklighet som jag gjorde de första dagarna. Kanske har du ingen träningsbakgrund alls men nu är du föräldraledig och vill passa på att komma igång?!

Det jag inte tänkte på var att nyfödda bäbisar är vana att ligga hoprullade som en liten boll i ett trångt utrymme. Sedan kommer de ut i vida världen och ska plötsligt ligga på rygg på plant underlag i en vagn, vilket inte alls påminner om miljön inne i mammans mage. Att ligga på rygg kan därför vara lite otäckt för en liten, och därför kan man behöva träna lite på det hela, alltså vänja bäbisen vid det nya lite försiktigt.

En av de allra första bilderna som togs med mig och barnvagnen efter att Stina föddes

Jag är definitivt inget proffs på det här med bäbisar så det är tur att jag har rutinerade kvinnor och män, som min mamma, syster och svåger, i min omgivning. Efter att lite chockartat ha upptäckt att Stina inte trivdes så bra i vagnen så blev det ganska snabbt bättre när jag fattade grejen och anpassade mig efter Stinas behov. Efter någon vecka var vi sams, Stina, barnvagnen och jag. Nu kan vi rulla problemfritt uppemot 90 minuter, kanske längre men det har vi inte testat. Stina är i stort sett alltid nöjd i vagnen nu oavsett om hon sover eller är vaken.

Såhär gjorde vi:

  1. Tänka att bäbisen ska vara mätt, torr och lagom trött (övertrött är inte bra när man ska träna på nya saker). Detta visste till och med jag så det körde jag på redan från start.
  2. Tänka på att barnvagnen är en miljö som inte liknar mammans mage så vänj därför in försiktigt. Tänk ofta men kort, istället för sällan och länge. Jag tog korta promenader på 10-15 minuter men flera gånger om dagen. Det var dessutom perfekt för min kejsarsnittade mage som behövde hållas igång för att minska risken för blodproppar samt påskynda sårläkningen. Win win för både mamma och bäbis således!
  3. Tänka på att bädda bäbisen tight, så att det påminner om att ligga trångt i magen. Exempelvis kan man rulla filtar och stötta upp bäbisen på båda sidor så att hen slipper skumpa runt (skrämmande) när vagnen skumpar. Detta hade jag helt missat och lade henne bara plant i vagnen under ett täcke så att hon nästan vickade från sida till sida – inte populärt!

Har du egna erfarenheter, tankar, tips eller frågor? Hör gärna av dig! Det går som vanligt bra att lämna en kommentar här i bloggen eller så skickar du ett meddelande på messenger eller insta. 

Träna med kiddos: ”Träna på att träna”

När Stina var fyra veckor gammal började jag med det jag kallar ”träna på att träna”. Jag hade då promenerat i princip dagligen med barnvagn sedan vi kom hem från BB och kände mig återhämtad både invärtes och i såret (kejsarsnitt). Då tänkte jag att det var hög tid att lägga in en rutin i min vardag för att börja förbereda mig för att träna på riktigt så snart jag varit på efterkontroll hos barnmorskan och fått tummen upp. Jag skrev lite om hur jag tänkte i det här inlägget och jag har följt samma upplägg varje vecka sedan dess. Övningarna har jag hämtat från boken ”Lofsans gravidträning” och jag gör dem antingen helt utan vikter eller med Stina i famnen alternativt i bärselen. Syftet är alltså inte att träna för att bli stark primärt utan att träna på att få in en rutin två gånger i veckan. Jag lovade ju då också att jag skulle fota övningarna vid tillfälle och visa er, så här kommer de äntligen! Först tar vi övningarna var och en med text och bild, och lite längre ner hittar ni upplägget jag kör.

När det gäller tekniken i övningarna så får ni bortse från att den är lite sisådär på vissa av bilderna, jag hade liksom fullt upp med att hålla fokus på att vara i bild och att hålla Stina i bild, hihi. Vill du köra programmet men är osäker på hur övningarna ska utföras så rekommenderar jag därför att du googlar efter beskrivning med bilder eller filmer.

Sumosquats (knäböj med fötterna brett isär)

Ett klassiskt knäböj/benböj fast med fötterna längre ifrån varandra. Jag upplever att jag får bättre kontakt med rumpan när jag står med fötterna brett isär, så därför väljer jag oftast sumosquats före vanliga squats. Fötterna ska peka utåt och knäna likaså. Övningen är toppen som prehab för löpare och kan ge ett starkare och mer explosivt löpsteg, vilket gör att du orkar springa längre med bibehållen löpteknik och minskar risken för att knäna ska falla inåt i löpsteget.

Goodmornings/framåtfällning

En övning som stärker upp hela baksidan – toppen för ammande mammor (och alla andra män och kvinnor också förstås). Det är ju lätt hänt att en blir en aning stel och framåtroterad av alla timmar som en sitter varje dygn och matar sin bäbis. I den här övningen gäller att fälla överkroppen framåt, alltså en fällning i höften precis som namnet antyder, med rak rygg.

Tåhävningar/vadpress

Här gäller att spänna rumpa och ben innan du kontrollerat pressar dig upp på tå, stanna kort i det övre läget och sedan sänker du sakta hälen ner igen. Du kan med fördel göra denna övning i en trappa eller stående på en tjock bok så att du kan sänka hälen ännu längre ner för bättre effekt. Tåhävningar är också en utmärkt prehabövning för löpare som sägs motverka bland annat benhinneproblem och hälsporre.

Höftpendel

Egentligen är det benet som ska pendla, men rörelsen startar i höften och syftar till att stärka upp densamma (plus rumpan) så jag kallar den höftpendel. Du står på ett ben och så lyfter du det andra benet sakta och kontrollerat genom att spänna utsidan av rumpan/höften. Håll kort kvar spänningen i det övre läget innan du långsamt sänker ner benet igen. Jobba med ett ben i taget alla repetitioner innan du byter och tar andra sidan. Återigen en ruskigt bra övning som jag kör för att förbereda mig inför att jag ska börja springa. Stärker upp exakt det som behövs för ett starkt löpsteg och verkar därigenom skadeförebyggande.

Mitt ”träna på att träna-pass”:

Fyra övningar i cirkel, det vill säga jag gör varje övning efter varann utan att vila emellan. Om inte Stina vill ha uppmärksamhet förstås. Hon kommer i första hand. Oftast gör jag varje cirkel tre gånger. Det tar ungefär 6-10 minuter beroende av antal repetitioner per övning samt Stinas humör.

  • Sumosquats 10-15 reps
  • Goodmornings 10-15 reps
  • Tåhävningar 15-20 reps
  • Höftpendel 10-15 reps per ben

Den senaste veckan har det oftast blivit så att jag kör övningarna utomhus direkt efter förmiddagspromenaden med Stina i barnvagnen bredvid mig, men som ni ser på bilderna går det minst lika bra att göra dem inomhus tillsammans med henne. Hon ligger antingen på golvet eller är i min famn.

Det viktigaste är förstås att Stina är glad, vilket hon nästan alltid är när jag kör övningarna. Jag brukar börja med att ha henne liggande på golvet och om hon blir missnöjd så tar jag upp henne i famnen och pratar med henne medan jag fortsätter med övningarna. Jag byter ofta grepp mellan varje övning för att hon inte ska bli uttråkad. Hon är 7 veckor gammal nu och det märks att hon är så mycket mer medveten om vad som sker runt om henne och att hon behöver lite mer stimulans än för bara ett par veckor sedan. Blir det för enformigt så tappar hon humöret… jag undrar vem hon har ärvt det dåliga tålamodet ifrån…? 😜

Gillar du den här typen av inlägg? Lämna gärna en kommentar här eller på Instagram om du vill se fler övningsexempel på hur en kan träna med kiddos.

Förra veckans

Syster Elin och jag med Lill-Stina i barnvagnen

God morgon!

En ny vecka står för dörren och jag passar på att blogga lite snabbt medan Stina har somnat på kökssoffan. Vi ska strax göra oss klara för att knata ut veckans första förmiddagspromenad, men först tar vi oss en liten tillbakablick på var som hände förra veckan tycker jag.

Förra veckans lyx

Äntligen ett besök hos Andrea, min frisör! Vi träffades 2014 när jag var i stort behov av en förändring. Jag hade haft superlångt hår, en riktig lejonman, som då blivit klippt i en lång page. Jag behövde en större förändring och ville klippa kort och Andrea blev kvinnan som fick sätta saxen i håret. Hon jobbade då på en av stans större salonger och jag har varit henne trogen sedan dess. Håret har fått växa ut igen efter ett par år med det snaggade och Andrea har numera en egen liten och mysig salong. Det är alltid lika härligt att få komma dit och bli ompysslad samt dricka kaffe och äta en bit choklad.

Förra veckans ÄNTLIGEN

Det är egentligen två. För det första så har jag beställt cykel (och ja, även färg är klart nu), men jag har dessutom varit hos optikern! Under graviditeten försämrades min syn gradvis och nu är det så pass illa att jag tycker att det är lite besvärligt både att köra bil och titta på TV. Fick höra under graviditeten att jag skulle avvakta med undersökning till efter förlossningen då problemen troligtvis skulle gå tillbaka, så glad i hågen gick jag iväg nu 6 veckor efter Stina kom till oss. Optikern ville dock inte göra någon undersökning först eftersom hon sa att även amning påverkar så jag borde avvakta till jag slutar med det också, men då slog jag näven i bordet. Eller nä, det fanns inget bord där, men jag sa iallafall att det inte kommer på fråga för jag törs snart inte vara ute i trafiken längre utan jag måste ha nya glasögon och linser pronto. Så under sökning blidde det och jag klarade precis gränsen för att få köra bil med mina nuvarande glasögon, men jag beställde som sagt ändå både nya brillor och linser. Längtar som sjutton efter att se som folk igen.

Förra veckans bästa

Det blir helt klart helgen med familjen hemma i föräldrahemmet i Brånan. Lars och Lars fortsatte med garagebygget, det var två dörrar som skulle sättas in och lite annat småfix. Dessutom var vi till pappas grav och gjorde höstfint med marmorgrus och ljung som jag hade köpt med mig. Såklart promenerade vi hemma på byn också (se bilden).

Förra veckans matupplevelse

Det blir två svar även på den här frågan. Först så gjorde jag lasagne en kväll, för första gången på åratal. Som vanligt går jag inte efter recept utan höftar till saker och ting i köket efter bästa förmåga. Det kan bli både topp och flopp. Den här gången blev det topp. Sedan så introducerade syrran fish tacos för mig. Jag har aldrig ätit det. Vi lagade det i lördags kväll hos mamma och det blev verkligen så gott. Det är en rätt som jag definitivt plockar med mig hem.

Förra veckans mående

Riktigt nice! Jag tror inte jag har något alls som så att säga skaver just nu utan både kroppen och knoppen känns utifrån förutsättningarna bra.

Nej hörrni, nu har Stina vaknat så nu är det dags att stänga datorn och gå ut i solen. Jag önskar er alla en riktigt fin vecka!

Kram

7 saker jag gör just nu

Elvakaffe med utsikt

  1. Läser bloggar och snubblade in på Anja Forsnors inlägg 7 saker jag gör just nu och kände direkt att den här listan river jag av direkt!
  2. Sms:ar med min lillasyster om helgen. Vi ska åka till föräldrahemmet i Brånan och fixa lite inför vintern, bland annat ska L sätta in dörrar på garaget. Min pappa gick bort i vintras och han var mitt i ett byggprojekt, som vi nu försöker hjälpa mamma att få klart, och så ska vi åka till kyrkogården och vinterfixa lite på pappas grav också.
  3. Dricker kaffe med utsikt. Jag har varit ute på förmiddagspromenaden med Stina i barnvagn och därefter passat på att köra mina ”träna-på-att-träna-övningar” ute på altanen medan bäbis sover vidare i vagnen. Efter träning kommer kaffe, det är sedan gammalt det, och elvakaffet är liksom en extra viktig tradition.
  4. Funderar fortfarande på vilken färg jag ska välja på cykel… (kolla gårdagens inlägg om du inte förstår vad jag syftar på). Dagens i-landsproblem alltså, jag vet.
  5. Inser att jag borde passa på att packa inför helgen nu när Stina ändå sover, istället för att sitta här och sippa kaffe i solen. Men what the fuck, give the morsa a break liksom.
  6. Hurrar för att kommunen har upphävt uppmaningen om att vi måste koka allt kranvatten. Det var i onsdags eftermiddag när jag var på väg till frisören som ett viktigt meddelande till allmänheten gick ut om att dricksvattnet misstänktes vara otjänligt. Ett prov hade visat sig vara kontaminerat med e-coli och för att vara på den säkra sidan så varnades allmänheten direkt. Idag har man alltså avblåst det hela efter att flera prover tagits som visar att vattnet är rent. Jag brukar generellt ofta treårstrotsa sådana här uppmaningar om det inte är superallvarligt förstås, men nu med Stina i familjen så kände jag att jag behövde vara lite mer försiktig så jag har kokat vatten för fulla muggar och försökt komma ihåg att bara dricka från tillbringaren i kylen och inte ur kranen…
  7. Fantiserar om allt i träningsväg som jag inte har kunnat göra som vanligt under sommaren. Du vet långa löpturer på fjället eller i skogen, ”skoj på hoj” i Rörbäcksnäs och något så enkelt som ett snabbt varv i löparskor på lilla slingan här utanför dörren hemma. Det stora och fantastiska ryms ofta i det lilla. Nu gläds jag så in i norden åt att jag snart är där igen, snart är jag ute på lilla slingan och njuter.

Vad gör du just nu?