Sommarlistan 2018

Väldigt oplanerat men väldigt välkommet – vi har två inneboende denna vecka!

Jag såg den först hos Anna Lissjanis för några dagar sedan, men nu börjar den snurra på friskt, och jag tänker såklart inte vara sämre! Här kommer min något omarbetade version av sommarlistan 2018:

När har du semester?

Just precis alldeles nu faktiskt! Jag brukar nästan alltid vara ledig veckan efter midsommar eftersom St Olavsloppet går då, en landsvägsstafett som jag brukar vara med på. Nu sprang jag såklart inte i år men ledigheten kändes ändå naturlig. Jag lade dessutom till en extra vecka den här sommaren då det passade bra in med mina kollegors semesterönskemål, så jag är inne på andra veckan nu.

Hur länge ska du vara ledig?

Två veckor, så detta är sista veckan.

Ska du åka någonstans i sommar?

Vi har inte så mycket planerat i år eftersom det var svårt att veta på förhand hur jag skulle må i graviditeten, men en sak har vi bokat och det är faktiskt nu till helgen då vi åker mot Gävle. Huvudaktiviteten där blir mtb-cykling på Högbo Bruk. I övrigt tar vi det lite som det kommer. Jag har ju möjlighet att ta jobbet med mig, så det är väl inte helt omöjligt att vi packar in oss i cykelbussen och styr iväg en sväng senare när sambon går på sin ledighet.

Slappt sommarlov i finfint sommarväder!

Vad vill du verkligen hinna med?

Slappa och läsa böcker, det är avkoppling för mig! Sedan ville jag ordna med lite bebis-förberedelser också, för vi hade i princip inte ordnat eller köpt något alls innan förra veckan, men nu är vi mer på banan där iaf.

Vad tror du egentligen att du kommer göra?

Det jag känner för allra mest, och så en del mer praktiska saker också förstås. Ibland får man kompromissa.

Vad ser du mest fram emot?

Oj, en hel massa saker. Att vara ute i finväder är härligt och laddar energinivåerna, att vara med familjen, att läsa böcker som sagt… och så vidare.

Vad kan gå fel?

Tråkig fråga. Varför fundera på vad som kan gå fel? Pass på den.

Jag hänger i gäng med två av mina favoritpersoner!

Vem kommer du vara mest med?

Mig själv. Min sambo. Resten av familjen. Vänner. I den ordningen högst troligt.

Vad kommer du lägga mest pengar på?

Mat! (och diverse inköp till bebisen, vilket jag upptäckt är ganska kostsamt)

Vad kommer du köpa inför semestern?

Vi skulle behöva utrusta bussen med ett sådant där utfällbart campingbord. Vi har bra stolar men ett bord till vore klockrent att ha med.

Kommer du använda det?

Ja, jag inbillar mig ju det.

Kommer du bli brun?

Nä, inte nämnvärt. Jag har inte riktigt den typen av pigment. Jag är mer rosa med fräknar över hela kroppen.

Vad kommer du äta i sommar?

Jordgubbar i mängder. Jag är beroende av svenska sommargubbar.

Vad kommer du dricka?

Vatten och ibland Cola Zero eller Pepsi Max. En och annan kopp kaffe också men där har jag verkligen dragit ner nu eftersom jag upplever att jag får mer halsbränna av det.

Vad kommer att göra den här sommaren extra bra?

Det fina vädret. Hur än det blir från och med nu och framåt så har det varit fantastiskt hittills.

Vad kommer du ha på dig?

Bikini, med klänning över när det behövs.

Så här bra kan en också ha det – brygghäng hos svärföräldrarna!

Hur kommer du att göra dig illa?

Också dum fråga. Pass på den.

Vad oroar du dig för?

Jag försöker generellt att inte hålla på och oroa mig utan försöker i stället att ta mig an problemen om de kommer.

Vad kommer bli extra speciellt i år?

Att vi ska bli föräldrar mot slutet av sommaren (beräknat till den 22 aug), om allt går som det ska men det kan ju blir både tidigare och senare om det vill sig så.

Hur kommer du minnas din sommar sen i september?

Som något alldeles speciellt. Att vara gravid är ju en helt ny upplevelse för mig och såklart något som präglat både planerna inför den här sommaren och upplevelsen av den nu mitt i. Jag kan inte göra riktigt samma saker som andra somrar, men samtidigt får jag nya erfarenheter och minnen som jag inte hade tidigare.

Hur ser din sommarlista ut? Det vore roligt om du som läser också vill svara på frågorna, för dig själv eller i skrift. Om du bloggar samma lista, klistra gärna in länken i en kommentar så att jag kan läsa.

Den sista dagen i juni

Dagens projekt, att svartlasera kuben så att den passar med resten av möblerna på altanen, vilket förövrigt var betydligt med tidskrävande och påfrestande på ryggen än vad denna gravida kvinna hade lust med

Så kom den, den allra sista dagen i juni, och med den kom också sommarvädret och värmen tillbaka efter två dagar med mulet och lite svalare temperaturer. Jag tog sovmorgon idag, eller jag sov väl inte så länge precis men jag låg och drog mig ända till klockan 10 och det var så skönt. Sedan tassade jag ner, öppnade altandörren och kollade till mina jordgubbsplantor innan jag fixade mig morgonkoppen med kaffe och två rostade mackor.

Jag tänkte på att det har varit mycket cykel i bloggen nu ett tag, vilket på sätt och vis är lite humor för jag har knappt cyklat. Det börjar kännas tungt på riktigt nu ska ni veta, och magen är tung och otymplig. Tro mig, jag är fullt medveten om att det fortfarande är rätt så länge kvar dessutom och att jag är mitt i den kraftigaste tillväxtfasen nu, bebis växer tydligen med ungefär 250 gram i veckan! Jag försöker i varje fall röra på mig litegrann varje dag för att hålla igång kroppen och minska svullnaden i fötterna, och jag har hängt med på våra She Rides-event de senaste veckorna även om jag mest har stått stilla bredvid cykeln och peppat de andra tjejerna. Nåväl, var sak har sin tid som det så fint brukar heta.

I morgon är det den första dagen i juli och vi är en dag närmare bebisens ankomst. Det känns lika skrämmande som spännande, precis så som jag älskar att livet är! Vi står i varje fall något mer redo än för en månad sedan, när juni stod för dörren, så det ska förhoppningsvis gå fint det här när det väl är dags. Den 22 augusti är det som sagt beräknat, så vi får väl hoppas att det dröjer allra minst en månad men helst inte två innan bäsi är ute. I juli ska jag vara lite ledig och så ska jag jobba lite. Vi har en weekend i Gävle coming up också med cykel i Högbo på agendan. Jag ska förstås ta det rätt så lungt så jag håller tummarna för fint väder, har beställt hem ett gäng böcker som kom i veckan och så packar jag med bikinin för att kunna bada på den fina stranden vid MTB-arenan medan L trampar runt på stigarna hela dagarna. Det kan bli riktigt najjs det. Vad har du för juliplaner?

She Rides testade SM-banan på Frösö Park

Helena & Anders hälsar välkomna till SM-banan

Under fem dagar i juli ska Sveriges mountainbikeelit göra upp om SM-medaljerna på Frösö Park, alldeles utanför Östersunds stadskärna. Mästare kommer att koras i sprint, cross country och stafett. Arrangörerna bygger banor för fullt och ser gärna att de körs in ordentligt, varför vi She Rides-ambassadörer i Östersund/Åre-gruppen bestämde oss för att förlägga ett event där ute. I torsdags kväll samlades ett gäng nyfikna och lite nervösa tjejer för att öva teknik, och inte minst få testa en riktig SM-bana. På plats fanns även Niklas Wallner, duktig downhillcyklist, Anders Brommé från svenska cykelförbundet och Sara Stenberg som är projektledare för mountainbike-sm. Själv stod jag över cyklingen, det börjar bli tungt att cykla kuperat och okända stigar känns lite osäkert såhär i graviditetens åttonde månad, men jag ville såklart inte missa tillfället att till fots spana i delar av banan och peppa tjejerna.

Planen var att gemensamt rulla banan och stanna till vid de tekniska klurigheterna för tekniktips och lite träning. Helena guidade tryggt och säkert runt och Niklas visade snyggt hur hindren skulle tas – riktigt imponerande att se hur lätt det kan vara när en väl kan!

Efter att alla hade fått prova på stenkistor, hopp, drop, rötter, storstenar och lite lera så hade Anders ordnat med kaffe, bulle och frukt inne på hotellet. Det blev en riktigt trevlig kväll med cykel, endorfiner, snack och vänskap. Vi fick till och med några nya medlemmar i gruppen under kvällen och närmar oss nu faktiskt hela 200! Om du är nyfiken så sök upp vår Facebook-grupp. Det är en supgrupp till den stora She Rides-communityn och det kostar ingenting att vara med. Vår ambition här är att alla ska kunna hänga på – cykling är för alla! Till veckan träffas vi ambassadörer – Erika, Helena och jag – för att planera nästa event så håll utkik i gruppen, vi lovar att det kommer något för den landsvägsintresserade också alldeles snart.

Och sist men inte minst, som Anders berättade under kvällen så saknas det fortfarande funktionärer till SM-tävlingarnas första dagar, onsdag och torsdag 18-19 juli. Att stå som banvakt vid de tekniska klurigheterna är ett ypperligt tillfälle att spana in hur eliten bemästrar svårigheterna och få med sig något hem som utvecklar den egna cyklingen. Arrangörerna bjuder på mat, dryck och kanske någon överraskning. Om du är intresserad så kan du anmäla intresse via länk här >>

Ett halvår utan pappa

En av mina favoritbilder, i all sin enkelhet, eftersom den så fint symboliserar hur mina föräldrar (ser du mamma i bilden?) alltid har stått bakom mig oavsett om jag har lyckats eller misslyckats, något som har gjort mig grundtrygg och stark

Det var den 28 december, en helt vanlig torsdag med ovanligt mycket snö, som jag förlorade min pappa. Min värld vändes upp och ner och den blir sig aldrig riktigt lik igen. Idag har det gått 6 månader och jag har fortfarande väldigt svårt att formulera ett svar på den absolut vanligaste frågan jag får – ”hur känns det?”

Att leva utan pappa är lika självklart som otänkbart. Det är lite svårt att förklara men pappa har alltid varit väldigt närvarande för mig, liksom i eller med mig, samtidigt som han rent fysiskt har varit långt ifrån. Under hela min uppväxt och även efter att jag som sextonåring flyttade hemifrån så har pappa jobbat mycket och jobbat mycket borta. En sväng när jag var liten så var han i Norge och så i början på 2000-talet var det väl så började han jobba i Stockholm, och där blev han kvar. Men pappa var bra på att hålla kontakt, inte bara med mig och övriga familjen utan med många människor, en egenskap som jag inte alls har ärvt. Han ringde, oftast bara för att fråga hur det var, eller sedan har väl lärt sig smsa så kom det sådana också. Sedan gick det där i perioder. Ibland hade han mycket att göra, eller så var det jag som hade det, och då hördes vi inte av alls på länge, men det gjorde liksom inget för jag visste ändå alltid att om jag skulle behöva så skulle han alltid, no matter what, finnas där.

Och det är det jag känner, att det där no matter what inte finns längre. Om jag skulle behöva min pappa så finns han inte. När jag kommer på det så gråter jag fortfarande stora krokodiltårar. Jag tycker om att vara på platser där han känns nära, som i lägenheten på Telefonplan, eller på Tönnebro där vi sent en måndagskväll i december sammanstrålade när han var på väg hem till Jämtland och jag ner till Stockholm. Där vi satt och hade vårt sista långa samtal om livet, på tu man hand bara han och jag. Eller faktum är att vi egentligen var tre då, jag hade ett litet frö i magen men det visste jag inte då.

5 cykliga favvoprylar

Tre av mina fem cykliga favvoprylar finns med på bild, hittar du dem?

Förra veckan listade jag 10 grejer jag älskar med MTB tillsammans med bloggkollegorna Helena och Elna. Det var så roligt att vi bestämde oss för att köra en ny lista och den här gången ska vi nörda ner oss i prylar! Cykling kan ju verkligen vara en äkta prylsport, samtidigt är det fullt möjligt att hålla det på en ganska clean nivå också om en vill. Jag hade mycket väl kunnat lista vår cykelbuss, eller ja, det är ju min sambos men du förstår. Den tar oss till tävlingar, är ombyggd (av sambon) så att det går att sova i den, och rymmer massor av cyklar och andra cykliga prylar. Fast en buss kanske inte räknas direkt som en pryl? Jag hade också kunnat lista de förträffliga cykelställen som L också har byggt, ett har vi i garaget och ett har vi i bussen, eller kanske trainern som vi sätter upp en räser i inne under vintern så att det går att cykla året om?! Men nej, inget av dessa kom med just den här gången utan här kommer mina 5 cykliga favvoprylar, och jag blandar högt och lågt!

  1. Cykelpumpen från Lezyne! Tro mig när jag säger att jag verkligen inte är en sådan som pysslar om min hoj, å nej. Jag är snarare en riktig slarver faktiskt, men med tiden har jag kommit att bli något bättre. För bara något år sedan pumpade jag inte ens däcken själv då jag aldrig riktigt fick pump-jäveln (förlåt) att fungera. Men det var innan den bästa pumpen ever flyttade in i vårt garage. Att lägga någon krona extra på en bra cykelpump är väl värt, eftersom den används nästintill varje gång hojen ska fram. Denna kostar från lite drygt 500 kronor på nätet.
  2. Suunto Spartan Ultra – en multisportklocka! Jag kör inte med cykeldator för att hålla koll på distans, fart och sådant utan tycker att det räcker gott för mitt behov med en bra klocka. Jag hade tidigare två enklare Suunto-klockor (har glömt namnet på modellen) som också fungerade riktigt bra för cykling, men fick möjlighet att köpa denna till ett riktigt bra pris för något år sedan genom en vän, och använder sällan något annat numera. Vill man följa sin träning över tid tankar man enkelt över klockan mot en app i mobilen via blåtand, eller ansluter den till datorn via laddkabeln. (Ordinarie pris på denna ligger runt 8000 kronor…!!! men det var alltså inte vad jag betalade).
  3. Klockhållare till cykelstyret! Visst funkar det att ha klockan på armen men ännu bättre att ha den på styret tycker jag. Det finns enkla (och superbilliga) hållare som ser ut som en ”gummiklutt”, som en bara klämmer runt styret och sedan drar åt med klockarmbandet. Supersmidigt och ger inga märken alls på styret tack vare det mjuka materialet. En sådan här hållare kostar på sin höjd ett par tior.
  4. Min hallonröda, högblanka stigcyklarhjälm från Poc! Eller egentligen färgglada cykelprylar generellt. Det spelar ingen roll om det handlar om att cykla på landsväg, i skogen eller på fjället, du vinner på att synas ordentligt. Dels minskar risken för att du skrämmer någon gångtrafikant om hen sett dig i god tid, men du minskar också risken att själv bli påkörd. Fram för mera färg helt enkelt! Jag köpte den här hjälmen på halva priset på Stadium i Lindvallen, Sälen, förra sommaren.
  5. En command post eller dropper post som det också heter! Det är helt enkelt en sadelstolpe som gör att du via ett reglage på styret enkelt kan höja och sänka sadeln samtidigt som du cyklar. Nu kanske du undrar varför en skulle behöva det? Jo, om du cyklar mycket stökig terräng, eller om du som jag är en ganska ovan terrängcyklist, så är det guld värt att snabbt och enkelt kunna skjutsa ner sadeln när du exempelvis ska köra utför. Då behöver du flytta bak tyngdpunkten rejält, bakom sadeln, och då vill du inte fastna – tro mig. Eller om du ska över ett riktigt rotigt eller stenigt parti där du misstänker att du kan komma att behöva sätta ner foten, då är det också tryggt att åka ner lite närmare marken. Jag älskar mig stigcykel från Specialized som kom med kommande post i originalutförande!

Nu är du kanske lika nyfiken som jag på vilka 5 favvoprylar som bloggkollegorna har listat? I så fall tycker jag att du omedelbums ska klicka dig vidare till Helena och Elna, för det tänker jag göra, men lämna gärna en kommentar här först och berätta vad du har för cyklig favvopryl.

Bildblogg från Åsarnatrampet 2018

Min kille på upploppet i årets upplaga av Åsarnatrampet 30 km

Tiden går fort när en har roligt, brukar det heta, och som vanligt har dagarna snurrat på i hög takt för min del. Nu har jag ett par veckor ledigt och har bromsat in tempot något, då inser jag att jag alldeles har missat att lägga ut bildbloggen från Åsarnatrampet som ju gick av stapeln för nästan en och en halv vecka sedan. Skärpning, Sara!

Det blev lördag morgon och vi var på tävlingsplatsen bland de första. Jag körde cykelbussen och L cyklade den ca 5 kilometer långa sträckan hemifrån mamma som en första uppvärmning. Vädret var kanonfint, lite lagom varmt och sol med lätta stackmoln. Först ut på tävlingsprogrammet stod den 17 kilometer långa motionsklassen, där L var regerande mästare från i fjol. Det var jag också, men nu skulle jag ju av förklarliga skäl inte komma till start i år, vilket kändes lite surt. Väl på plats ryckte det ordentligt i tävlingsnerven vill jag lova. L kom hur som helst iväg bra och ledde från första backen, där mamma och jag stod och hejade, och in i mål. Bra förmiddagsjobb av honom där!

Foton ovan (2 st) lånade från Åsarna IKs facebook

L fick drygt en timmes återhämtning innan det var dags för start i den 30 kilometer långa elitmotionärsklassen. Där kom han iväg något sämre från start då det var trångt upp över den första viadukten ut från skidstadion, och det var allt jag hann se av honom innan det fem minuter senare var dags för mig att trampa runt 700 meter som föråkare för knattarna. Sedan fick jag min minut i stjärnglansen då det blev prisutdelning och jag fick hoppa in som ersättare för L och ta emot blommor, choklad och publikens jubel.

Strax därefter började det närma sig målgång. Anders Södergren spurtade lätt ner Jens Burman på upploppet och så var kampen om segern avgjord. L kom i mål runt tionde plats och var på dåligt humör efter att ha haft problem med cykeln.

Men dagen slutade ändå bra! Älsk på utlottningspriser alltså! L kammade hem ett ”checkhäfte” på 5000 kronor som kan användas hos de lokala företagare som gått in och sponsrat tävlingen. Han använde direkt en liten slant då han bjöd mamma och mig på middag på Åsarna Skicenter, och därefter ett lass med jordgubbar, grädde och kokosgrädde på Tempo, som vi tog med till syrran med familj i stugan och kalasade på.

She Rides testar SM-banan på torsdag

Senare i sommar går de svenska mästerskapen i mountainbike av stapeln här på Frösön, i Östersund. Banorna började byggas redan förra sommaren och nu läggs de sista handtagen under den månad som är kvar, men banorna är öppna för allmänheten så vi drar dit nu på torsdag med She Rides Östersund/Åre-gruppen. Häng med du också vettja!

Börja med att söka upp gruppen på Facebook och gå med där för att anmäla dig till eventet. På torsdag samlas vi vid Frösö Park klockan 18:00 och åker runt årets SM-bana i mtb. Ett varv är ca 5,7 kilometer. Det här är ett perfekt tillfälle att öva lite teknik! Banan innehåller nämligen en del hinder, men det finns alternativa vägar över de tekniska partierna så det passar alla. Vi kommer inte att köra fort utan fokus ligger på att ha roligt och träna på sånt som är bra för sin stigcykling (så som vi gjorde på teknikträningen förra veckan i Mumindalen/Torvalla). Det vore skoj om så många som möjligt ville följa med då Sara Stenberg, som är projektledare för mtb-SM, kommer ut och skriver lite om oss.

Varmt välkomna!

15 saker jag gjort under midsommarhelgen

  • Varit med familjen hemma i Brånan
  • Plockat ur en container och flyttat fönster
  • Promenerat och spelat pingis
  • Varit på terränglopp i grannbyn
  • Ätit midsommarmat typ fyra måltider i rad, sedan blev det thaikyckling…
  • Sovit riktigt gott!
  • Kommit typ sjua (av 10) i familjekampen på midsommarafton
  • Städat bland de instagramkonton jag följer
  • Saknat pappa
  • Klippt gräs och kärrat iväg med skottkärra
  • Skrattat mest åt grenen potatislöpning i familjekampen
  • Bakat en chokladkaka som blev lite sisådär
  • Ätit massor med svenska jordgubbar
  • Haft på mig långkalsonger under midsommarklänningen
  • Kommit hem till mitt eget hus och återigen konstaterat att här trivs jag rackarns bra! ❤️

Midsommarfirande med terränglopp (Midsommarterrängen 2018)

Kanske startade vi en ny tradition igår? Det känns nästan som det. I byn Kvissle, ett par mil från Brånan där jag är uppvuxen och där vi brukar fira midsommar, har de senaste åren arrangerats ett löplopp på midsommarafton. Vi har inte varit med förut, men igår gjorde vi slag i saken. Okej, jag var väl inte precis med i loppet, men jag var där iallafall.

L och jag åkte från mamma strax efter 9 i går morse och så mötte vi upp Emil på tävlingsplatsen. Killarna sprang sedan den knappt 8 kilometer långa Midsommarterrängen medan jag, full av springpepp och tävlingssug, testade att småjogga lite fram och tillbaka på en grusväg vid målområdet. Oj, va härligt det är att springa! Jag vet inte om jag kan säga att jag saknar det i vardagen eller att jag längtar till att få börja igen, för jag tänker ärligt talat inte så mycket på det. Men just där och då, igår, när jag småtassade på den där vägen så njöt jag verkligen för fulla muggar!

Efter målgång drog vi snabbt hemåt för dusch och ombyte innan vi mötte upp resten av gänget i stugan för firande med sillunch, femkamp och grillmiddag.

Nu vill jag önska dig en fortsatt fin helg – ut och njut!